En Mil om Dagen

  Midnattsloppet 2023 Ett lätt regn låg i luften över Ringvägen på Söder i Stockholm. Högtalarna spelade Kentas "Just i dag är jag stark" på hög volym, och runtomkring mig stod tusentals förväntansfulla löpare, alla klädda i lila, och sjöng med. Taggade och på tårna väntade vi in startskottet som snart skulle ljuda. Midnattsloppet i Stockholm firade det 40:e fysiska loppet - och jag var redo för mitt 10:e lopp på plats i Stockholm. Mitt 12:e totalt sedan 2012. Ja, jag behöver väl inte berätta igen om min bedrövliga träningshistorik de senaste åren. I år hade det iallafall varit något bättre med ca 65 mils löpning i benen. Kände mig hyfsat förberedd för uppgiften, och målet var väl att göra milen på mindre än 70 minuter, kanske bättre än förra årets 64 minuter - men allra helst under 60 minuter. Jag trodde verkligen på det sistnämnda. I mitt huvud hade jag redan gått igenom loppet flera gånger, och då landat på 59:18. Under 60 var min drömgräns i år. Långt ifrån min bästa tid ...

 Regn, regn och åter regn. Det är vad vi upplevt i Skövde den senaste tiden. Men i fredags hade vi löpträning på kvällen - i solsken. Det var gänget som ska springa Midnattsloppet i Stockholm om en vecka, som genomförde det traditionsenliga träningspasset på Pansarvallen i Skövde. Var och en fick givetvis springa som man själv önskade - men vi var i alla fall tre som sprang intervaller; 8x400 meter. Fantastiskt fin träning. Ja, på lördag smäller alltså startskottet för mitt 10:e lopp på plats i Stockholm. På grund av pandemin blev det två digitala lopp i Skövde (2020/2021), så egentligen är det ju mitt 12:e "stockholmslopp". Ni som följt mina fåtaliga inlägg de senaste åren vet att formen inte varit den bästa. Har kämpat med hälsan, men sedan den 18 januari har jag i princip tränat löpning tre gånger i veckan. Har blandat väldigt mycket gång med jogg - och ibland korta, halvsnabba intervaller. Det har hjälpt mig att ta det lugnt. Knä och rygg håller (peppar, peppar, ta i trä)...

 För en vecka sedan drog ett glatt gäng från Skaraborg upp till huvudstaden för att springa Midnattsloppet. En tradition som började redan 2013 (mitt första var 2012), då Anna, Elin och jag åkte upp tillsammans. Den gången sprang vi i maskeradgruppen. Vilka minnen... Sen har fler och fler hakat på - och den här gången åkte hela gänget upp tillsammans; Anna, Elin, Jacob, Stefan - och så jag själv då. Vi konstaterade att vi inte var i världens bästa form. Elin fick ställa in loppet helt pga hämmande känningar i kroppen, men var med och peppade oss andra så gott hon kunde. Det var väldigt uppskattat. Det blev en riktigt trevlig helg. Många och långa promenader i det fantastiska sommarvädret, god mat och massor av tjôt och glada skratt. En rejäl uppladdning inför själva loppet på kvällen. Anna som är i bäst form av oss alla gjorde den bästa tiden i Midnattsloppet - inte helt oväntat - men var inte riktigt nöjd ändå. Hon och vi andra vet att hon kan bättre.  Stefan var supernöjd, ...

 Jo, jag finns fortfarande kvar - om än lite mindre på bloggen. Kämpar i motvind med träningen, utan att några större framsteg sker. Tröttheten sitter fortfarande i - och orken lyser med sin frånvaro. Just nu tar jobbet en hel del av min tid också, men det kommer med stor sannolikhet bli bättre då semesterperioderna är över. Vad har hänt sedan förra inlägget då? Kanske inte så jättemycket. Försökte mig på att få kontinuitet i träningen med låg puls, men det gick sådär. Vardagsmotionen funkar (promenader mm), men att få in rutinen med riktiga träningspass har varit värre. Har försökt, fast kroppen säger ifrån direkt. Tröttheten slår till rejält om jag kör mer än ett pass i veckan. Ska det vara fler pass per vecka får det helt enkelt bli till att hitta en ännu lugnare nivå. Annars är just den här veckan årets höjdpunkt - där  Midnattsloppet i Stockholm väntar på lördag. Dagarna innan loppet hör ett kvalitetspass på Pansarvallen till. Ett träningspass för att "steppa upp" infö...

Digitala Midnattsloppet i Skövde är avklarat. Och det jag aldrig trodde skulle kunna hända hände... Kilometer efter kilometer snittade jag mellan 05:00 - 05:30-tempo, och vid varje kilometermarkering trodde jag att nu går jag snart in i väggen - men det gjorde jag inte. Lyckades hålla huvudet kallt och låta ansträngning och tempo ligga på precis rätt nivå. Jag fick helt enkelt uppleva en slags Runners High.  Efter att kämpat mig igenom den hyfsat flacka banan stannade klockan på smått otroliga 52:07. En förbättring av mitt årsbästa på 10 kilometer med 12 minuter och 05 sekunder. Nästan 8 minuter snabbare än vad jag trodde var "ointagliga" sub 60 minuter - och det med bara 23 mils löpträning i år... Jag var i lätt chock, och lite smått rörd över min insats - men det visade jag inte för mina löparkompisar (vilka också gjorde finfina personliga insatser den här kvällen). Som en bonus blev det ett årsbästa på 5 kilometer också. Sista fem gick på 25:56. Mitt tionde Midnattsloppet ...

  Målet för loppet är uppsatt! Banan är upplagd och testad. Den 14 augusti är det alltså dags för årets roligaste lopp - dock utan den vanliga folkfesten... Det blir tyvärr inget Midnattslopp i Stockholm det här året heller. Anledningen stavas självklart C O R O N A P A N D E M I. Jättetråkigt såklart, men det är bara att gilla läget. Ingen vill ju att smittspridningen ska ta fart igen. MEN ISTÄLLET KÖR VI DIGITALA MIDNATTSLOPPET I SKÖVDE! För egen del det tionde loppet i ordningen. Målet är att klara milen på ett personligt årsbästa, det vill säga under 1.08:32 (brons). Mitt silvermål är under 1.05 och mitt guldmål är under timman. Vet att guldmålet är orealistiskt just nu eftersom jag med all sannolikhet måste gå stora delar av loppet - men ett GULD-mål ska vara rejält utmanande, eller hur? Skulle jag nå "runners high" så vet man aldrig. Vet inte riktigt vilka som blir med på det digitala loppet i år. Vi brukar ju vara ett gäng som springer, men endast en till verkar vara...

 När jag vaknar brukar jag försiktigt känna efter hur kroppen mår. Ibland har jag ont i ryggen, ibland i huvudet. Men oftast är det höger lår och sidan av knät som smärtar mest. Tröttheten brukar vara påtaglig - fast det är inte lika illa som i höstas, så upp kommer jag. Väl uppe brukar jag känna av min yrsel (ett märkligt tryck i huvudet), och lite vingligt haltar jag ut i köket för att fixa till något att äta. Efter detta landar jag i soffan en stund för att hämta ytterligare kraft inför en promenad med hunden, eller något annat. Träning är svårt nu! Går regelbundet till min sjukgymnast, där jag fått både behandling och övningar för att jobba upp styrka i nacke och axlar. Det är superenkla övningar, fast tyvärr har kroppen svarat negativt på dessa, liksom på den senaste behandlingen. Yrseln och huvudvärken förvärras med ökad trötthet som följd. Jag har verkligen svårt att förstå vad det här rör sig om, och är gruvligt trött på utebliven bättring. I augusti är det dags för mitt ti...

 "Spring där du är" är budskapet i Midnattsloppets upplaga 2020. Detta beror givetvis på Covid19-pandemin och risken för en massiv smittspridning om massor av människor samlas på samma ställe. Tre av oss fem som brukar åka upp till huvudstaden för att umgås, springa Midnattsloppet för Bengts vänner och ha trevligt, träffades istället här hemma i Skövde. Vi körde ungefär samma upplägg som i Stockholm; hämta ut tröjan på Stadium, äta lunch, ta en promenad, fika, chilla "på hotellrummet" (hemma) och innan loppet ta en uppladdningsmåltid på stan. När jag kom hem igen för att byta om inför loppet hade jag redan gått 15 km (20.000 steg). Vi hade tillsammans gjort upp en vändbana. Start och mål vid Arena Skövde, turen gick ut till Hentorp, där vi vände. Vi hade alla laddat upp Midnattsloppets app. Vi nådde lite olika framgång med den. Jag lyckades i alla fall få ett resultat, men ljudfilerna fungerade inte. Anna och Stefan fick inget officiellt resultat i appen. Så jäkla t...

Nu kan jag äntligen dela med mig av lite positiva nyheter, för det sker vissa framsteg i löpningen! Som ni vet har jag kämpat med ryggproblem vilka avspeglat sig med smärta ned i benen, speciellt högerbenet och knät där. Det har i sin tur lett till att jag inte klarat av att löpträna som vanligt. Årets 37 mil mot förra årets 92 mil vid samma tidpunkt talar sitt tydliga språk. Håll nu tummarna för att kroppen håller framöver. För att komma tillrätta med mina ryggproblem går jag på regelbunden sjukgymnastik och jobbar på mer än vanligt med styrketräning. Till skillnad från löpningen kan jag glädjas åt stora positiva skillnader mot förra årets mängd av styrketräning. Då totalt 8 timmar från 1 januari till 6 augusti. Hittills i år hela 46 timmar. Det har också gett utdelning i form av mindre smärta i rygg och ben - och numera kan jag träna mer och mer löpning, om än väldigt försiktig sådan... Innan jag säger hej då i det här inlägget så vill jag berätta att jag var i Trollhättan i juli och...

Fy tusan vad allt är trögt nu! Det här jäkla viruset har ju tagit musten ur en helt... Inget är riktigt kul! Träningen känns meningslös, trots att jag egentligen vet att den inte är det. Inspirationen för skrivandet på den här sidan är också som bortblåst. Jag tvingar mig till det mesta just nu. Gymmet var längesen jag var på. Då fler och fler blivit sjuka i vårt område tar jag det lite lugnt med besöken där. Det känns dock att kroppen blir svagare av det, smärtorna i rygg och skuldror kommer tillbaka. Inte så kul. Håller mig till minst ett styrkepass per vecka i alla fall. De senaste gångerna har det blivit med "Träna med Sofia" på SVT. Bra pass faktiskt! Cirka 20 minuter långa, och svettiga. Löpträningen försöker jag få till ett par gånger varje vecka. Men det går på sparlåga. Korta och relativt lugna pass. I torsdags körde jag och grabben ett pass ihop. Han har inte tränat på länge, så det blev korta joggpartier - och för övrigt rask gång. En välsignelse är att jag har...

Hej på er! I dag ska jag ta med er tillbaka till den 17 augusti 2013. Det var dagen då jag skulle göra mitt andra Midnattslopp i Stockholm - men det var också dagen för ett lopp som inte liknade något annat av de andra lopp som jag hade sprungit innan, och inte efteråt heller för den delen... Vi var tre arbetskamrater som hade anmält oss till Maskeradgruppen, och vi hade länge funderat på vad vi skulle klä ut oss till. Till slut landade valet på "patient och vårdare". Kanske inte det mest fantasifulla - men visst var vi väl snygga? ;) Anna, jag och Elin Bild: Okänd Fördelen med att delta utklädd var att allt avdramatiserades. Vi skulle bara ut och ha kul, festa och spexa inför åskådarna utmed banan. Vad tiden i loppet blev hade ingen som helst betydelse - ingen jakt! Nu var det bara paaartyyy!!! Det här var också startskottet på vårt årliga gemensamma deltagande i Midnattsloppet Sthlm. Året innan hade jag varit där och sprungit själv, men sedan 2013 har vi allt...

Så har ett drygt dygn i Stockholm lagts till handlingarna. Årets roligaste helg blev extra rolig den här gången. Vi var fyra personer som åkte tillsammans, alla med olika mål i loppet - och SAMTLIGA nådde sina mål. Så himla kul! Ja, så roligt att vi allihop bokade in oss för nästa års lopp i Stockholm. Bengts vänner äger!!! Snyggaste tröjorna hittills om ni frågar mig Jag tänkte berätta lite kort om mitt eget lopp. Vill ni läsa? Efter att vi alla kommit upp till Stockholm, checkat in på hotellet, ätit lunch, hämtat start-kit, fikat, vilat och förberett oss på olika sätt, var tiden inne för start. Som vanligt stod jag där i startfållan och undrade varför. Skulle jag utsätta mig för närmare en timmas plåga igen? Eller skulle jag kunna ta det lite lugnare, som förra året? Uppladdning på Mariatorget Nu var ju mitt mål att kunna springa de 10 jobbiga kilometerna snabbare är 50 minuter och det är inte lätt som en plätt precis. Det är ingen flack bana precis... Men om jag höl...

Det är fantastiskt att få barnbarn ! Fick den stora glädjen att träffa lilla Mila som hastigast när de var på väg hem i onsdags kväll. Oj, vad fin hon är! Och efter deras hemkomst har jag fått se bilder och filmer på både henne och storebror. Han tycks vara så glad, och väldigt kärleksfull, över att fått en lillasyster. Så härligt att se. Men nu ska vi ta oss från lilla Mila till "Lila mila" (Lila milen) på Billingen. Vi var fyra glada själar från Bengts vänner som träffades där i går och sprang. Jag har berättat om Lila milen förut - den kuperade och fruktade slingan på Billingen... Den kräver sitt men vi tog det lugnt och fint, och gick när det blev alltför jobbigt. Men i Caterpillarbacken sprang vi hela vägen. Det är en backe som är ett par tre hundra meter lång och har en grym höjdstigning. Även om det gick långsamt gick pulsen snabbt upp i de övre nivåerna. Hm, mer backträning får det nog bli i höst... Så här jobbigt ska det inte vara i backarna! Anna, Stefan, ja...

Som ni ser - jag har anmält mig till Helsingborg Marathon!!! Jag som aldrig varit i närheten av att sprungit så långt förut... Det pirrar redan i magen och jag kommer förmodligen vara ett nervvrak dagarna innan loppet. Vet inte varför jag känner så, men jag har en himla stor respekt för distansen, och känner mig inte alls bekväm inför den. Men man måste våga! D.N.F. finns inte för mig, så när jag väl passerat startlinjen finns ingen återvändo (om de inte plockar av mig från banan av någon orsak)... Annars har den här första dagen i veckan bestått av betydligt roligare saker än att anmäla sig till "ångestlopp". En stunds häng med barnbarnet, promenad med Selma (min hund ni vet) och en 17 kilometer lång löprunda på asfalt. La in ett så kallat maf-test i den. Det var inte till så stor nytta då jag hade tryckt på lite extra de första 7 kilometerna. Det var svårt att hålla pulsen låg under de 5 kilometerna som skulle göras med en riktigt låg puls. Tiden blev 31:27,1 vilket i...

Stockholm visade sin bästa sida i helgen med sol, sol och åter sol. Jag, Stefan och Anna hade en riktigt bra lördag på stan med sightseeing, god lunch och fika. Fram på kvällen mulnade det visserligen på - och vid min start i Midnattsloppet klockan 22:00 fick vi till och med några droppar regn över oss. Men det gjorde inte så mycket, och det lilla regn som kom upphörde efter några få minuter. Musiken dunkade ut ur högtalarna, och spotlights i regnbågens alla färger lyste upp den gråmulna, mörka natthimlen... Lördagen var nästan slut och det var dags för min sjunde raka start i Midnattsloppet Stockholm  - och där stod jag längst bak i min startgrupp, lugn som en filbunke. Motivationen för att prestera ett toppresultat var låg och adrenalinet i kroppen nådde verkligen inga toppnivåer! Strax före loppet! Jag laddar upp i köket... Bakgrunden till detta är såklart mitt bedrövligt dåliga år, med alldeles för lite träning. Formen är skit och därför hade jag redan innan loppet bes...

Hej, nu var det allt ett tag sedan nått hände här... Mitt i allt jobbande (mycket övertid nu), stök och bök, så  reste jag bort från alltihop i ett dygn . Packade och lastade motorcykeln och for iväg på svängiga vägar österut. Hamnade i Norrköping - och mitt i Norrköpings stadslopp - där jag tog tillfället att heja fram några väl kämpande löpare. Det såg ut att vara ett kul lopp och vädret var riktigt bra för kvällslöpning. Gatorna i stan är smått kuperade så det var en och annan plågad min, man såg. Annars var avsikten med min resa att få miljöombyte och tillfälle att andas ut lite. Checkade in på ett bra hotell i de centrala delarna och begav mig ut på stan för att kolla in nattlivet. Det var väl sisådär denna onsdagskväll och de flesta matställen jag hittade stängde rätt tidigt. Men jag fick tag i en god sallad som kvällsmat i alla fall. Och efter att ha vandrat runt ett tag i natten letade jag mig tillbaka till hotellet, där jag somnade snabbt. Torsdagen bestod ...