Bästa Midnattsloppet!

Stockholm visade sin bästa sida i helgen med sol, sol och åter sol. Jag, Stefan och Anna hade en riktigt bra lördag på stan med sightseeing, god lunch och fika. Fram på kvällen mulnade det visserligen på - och vid min start i Midnattsloppet klockan 22:00 fick vi till och med några droppar regn över oss. Men det gjorde inte så mycket, och det lilla regn som kom upphörde efter några få minuter. Musiken dunkade ut ur högtalarna, och spotlights i regnbågens alla färger lyste upp den gråmulna, mörka natthimlen... Lördagen var nästan slut och det var dags för min sjunde raka start i Midnattsloppet Stockholm - och där stod jag längst bak i min startgrupp, lugn som en filbunke. Motivationen för att prestera ett toppresultat var låg och adrenalinet i kroppen nådde verkligen inga toppnivåer!

Strax före loppet! Jag laddar upp i köket...

Bakgrunden till detta är såklart mitt bedrövligt dåliga år, med alldeles för lite träning. Formen är skit och därför hade jag redan innan loppet bestämt mig för att ta det lugnt. Visst, jag skulle ta i men inte sådär som jag brukar. Ville inte nå den där "smärtsamma nivån" som jag gör ibland i lopp - för det förstod jag att jag inte skulle orka med. I det här läget hade jag alltså redan intagit en mycket passiv position längst bak i min startgrupp.


Men vad jag nu fick uppleva var mitt absolut bästa Midnattslopp någonsin. Jag sprang de tio kilometerna avslappnat och utan någon som helst press. Jag "hajfajvade" barn, ungdomar och vuxna. Det var som vanligt fest och hög stämning utmed banan, som kantades av tusentals aktiva åskådare och massor av arrangemang. Sneglade lite på klockan för att se till att hålla mig under timman. Mina egna medaljmål fanns med i bakhuvudet, och mot slutet märkte jag att det nog skulle kunna bli ett silver eller brons. Hade bestämt mig innan att ge vad jag kunde på den sista kilometern, och jag lyckades slutföra den på officiella 4:52 minuter (pulsen uppe i 177 slag per minut = nära maxpuls). Det var trångt på banan, hela vägen och den sista kilometern var inget undantag.

Målet på Hornsgatan, Södermalm. Just här är det barnen som springer...

Sluttiden i loppet blev 53:11 och det är mitt årsbästa på milen. Hade jag varit med i grupp 2 hade det nog flutit på lite jämnare och tiden hade kanske blivit nån minut snabbare. Men i Midnattsloppet Stockholms sammanhang blev detta min sämsta tid i alla lopp där... Ändå summerar jag det som mitt bästa Midnattslopp någonsin! Just den där känslan jag hade loppet här vill jag ta med mig till mina framtida tävlingar. Tar med denna erfarenhet nu när jag ska tänka framåt och lägga upp min framtida träning. Vet precis hur orken ska vara på ett "sub-tröskelpass", för där kommer en del intervallpass befinna sig i framöver. Ska även få med den viktiga lågpulsträningen. Långa pass för mängdträning. Mer träning, fler kilometer varje vecka, ökar både ork och tempo. Även om jag är riktigt nöjd med lördagens prestation så vill jag ärligt talat komma ner under 50 minuter på milen igen. Och att löpningen fortfarande känns bekväm då. Det blir en utmaning och jag hoppas kunna uppleva detta på nästa Midnattslopp i Stockholm - den 17 augusti 2019...

Stefan och Anna var med. De gjorde riktigt bra tider. Stefan kom i mål på 49:00 minuter och Anna fick 50:34. Grymt!

Köttbullar och potatis - så jädrans gott...

Vi käkade lördagens lunch i Gamla stan.

Kaffe och cheesecake på eftermiddagen

Ett besök på Södergrillen efter loppet är sen gammalt. 

Medaljen