En Mil om Dagen

 Fyra gånger tidigare i år har jag sprungit 15 kilometer eller mer. I dag blev det den femte gången. Den näst snabbaste av dem dessutom... 😇😉 Upplägget var enkelt - springa/jogga med låg puls (125 slag per minut), och gå när pulsen stack iväg över den gränsen. Jag var ute i lite mer än 100 minuter, och ca 20 av dem var gång. På så vis blev passet aldrig riktigt jobbigt. Flåset och kroppen var med hela tiden. Vid Tibro Mini-zoo vek jag in i skogen och joggade/gick mot Anderstorp. Så inspirerande att springa på fina stigar. Jag valde att springa i Tibro den här gången. Hade ett par andra ärenden där, så tyckte det var lite kul att få se lite "nytt"... Eller ja, jag är ju uppvuxen här - men det känns ändå som en variation från mina vanliga rundor hemma i Skövde. Försöker variera så mycket jag kan, även hemma. Tibro är dessutom mycket flackare än Skövde, bara en sån sak. Pulsmätningen spökade lite i början av passet. Från ingenstans var den uppe i 162 slag per minut (vid lätt j...

Fredagen skulle ägnas åt styrketräning på gymmet, men så upptäckte jag att tvätthögen plötsligt vuxit sig alltför stor (hur gick det till?) - så det var bara att bita i det sura äpplet och ta tag i den biten istället. I och för sig ett träningspass det med, eftersom jag fick springa ett antal gånger i de 60-talet trappsteg till och från tvättstugan. Fast den traditionella styrketräningen hade verkligen behövts för jag har inte riktigt skött min styrketräning den här veckan. Aja, ibland blir saker och ting inte riktigt som man hade tänkt sig. Livet, ni vet... Annars kan jag glädja mig åt torsdagens löpträning (tror jag). Min pulsklocka vittnade i och för sig om ett dåligt prestationsförhållande, den tyckte jag var "rätt kass" helt enkelt, men själv tyckte jag att det kändes som ett bra träningspass. Rundan som jag sprang efter åtta på kvällen gick till stor del upp och ner för bergssluttningen. Vill ju gärna få in mer backträning i mina löppass igen, och det fick jag verklig...

I dag för 50 år sedan startade Saturn V sin färd mot månen. På lördag är det lika många år sedan Neil Armstrong satte människans första fotavtryck på vår närmaste himlakropp. Jag minns äventyret som om det vore i går. För en grabb som snart skulle fylla sju år var detta en häftig upplevelse att följa. [ Klipp från Vetenskapens Värld (svt). ] Aja, min blogg ska väl mest handla om träning - men ni som följer den vet att jag går loss på såna här grejer ibland. Att det just denna jubileumsdag är fullmåne, vilken dessutom bjuder på en partiell månförmörkelse (jorden skuggar en del av månen), gör ju den här 50-årsdagen än mer speciell. Nu hoppas jag på att molnen där ute ska skingra sig så jag kan följa kvällens föreställning. Månen går upp 21:52 här i Skövde - och redan då ska man kunna se lite skugga. Runt 23:30 är skuggan som störst på månen (världens skugga alltså) och den täcker då ungefär halva månen. Ni är väl vakna och kollar då? Månen och jag - efter gårdagens 22 kilometer lö...

Sist talade jag om hur hektiskt allt är. Det har fortsatt likadant den här veckan - ja, snäppet värre än förra veckan, tror jag. Det har varit så mycket nu så jag minns inte riktigt... Jobb, flyttarbete, massor av mil i bilen, stress och mitt i alltihop: Billingestafetten! Vårt lag "Bengts vänner" ställde upp med samma uppsättning som förra året. Startordningen i år var Anna, Jacob, jag, Stefan och Micke (Bengt). Ingen av oss var väl riktigt i samma form som förra året men alla gjorde kanoninsatser ändå. Micke, Stefan och Anna var snabbast - jag och Jacob tog det lite lugnare. Vi placerade oss på en fin tjugosjätteplats (26) bland 190 startande lag (totalt var 200 lag anmälda). Start- och målområdet var i år lokaliserat till bandybanan och loppet gick till 99 procent på asfalt/betong. Förra året sprang vi mest på stigar i skogen men den banan kunde inte användas på grund av stora ombyggnader på spårområdet. Anna gick ut hårt och vid första växlingen hade hon placerat ...

Hej på er ! Hur har ni det i det sköna vårvädret? Som ni såg i förra inlägget så blommar det lite här och var i Skövde just nu. Fjärilarna börjar synas också. I går såg jag både citron- och nässelfjärilar ute i skogarna. I de sociala medierna kan man följa vårens ankomst runt om i Sverige, via olika konton och bloggar som delar med sig av diverse vårtecken. Det är kul och det märks verkligen att även människor "blommar ut" nu när solen stiger allt högre på himlavalvet. De flesta blir glada. Vi har nog alla längtat efter våren, och i går fick vi ju till och med en försmak av sommaren här. Vid Skövde flygplats var den högsta noteringen 25,0 grader. Läste att toppnoteringen i Sverige blev 27,2 grader (Oskarshamn), och den är tydligen den näst högsta april-temperaturen under det här årtusendet (Markaryd fick 28,8 grader i april år 2000). Och i Malmö och Lund har det till och med redan blivit (meteorlogisk) sommar... Men nog om vädret. Nu ska vi snacka löpning och löpt...

Mängden kilometer löpning har varit ganska hög nu i december. Inget träningspass under milen en enda gång... Att springa så långt, så ofta, är inget jag är van vid. Men det är kul att utmana sig själv - och jag har tagit det lugnt för att inte dra på mig nån skada. Kroppen har verkligen vant sig vid långa pass men i dag var jag trött. Ett läckert belyst träd i Hentorp Sprang den traditionella solståndslöpningen i dag, den här gången för trettonde gången i rad (galet). Hade bestämt mig för att jogga i en och en halv timma, och mitt i passet - klockan 17:28 - inföll vintersolståndet. Det är en speciell känsla. Nu kan vi glädja oss åt att dagarna inte blir kortare längre. Redan i morgon är solen uppe tre sekunder längre än i dag. ;) Fick ihop drygt 15 solstånds-kilometer. Kände mig trött den första biten, så jag tog lugna steg. Sen flöt det på lite bättre och jag kände mig piggare hela vägen hem. Men när jag kom innanför dörren här hemma rasade jag ihop på golvet. Jag var ...

Man behöver ju nödvändigtvis inte bara åka skidor i snön. Nä, nä, det funkar att springa i den också. Det gjorde jag i dag men det höll på att sluta illa vid ett par tillfällen... Dagens pass var ett så kallat "Maffetone-pass" - det vill säga länge-löpning med låg puls. De första tolv minuterna ska genomföras med en puls som ligger under den lägsta pulsen av själva huvuddelen av löpningen. Det var svårt! Men sen rullade det på och pulsen höll sig relativt låg resten av passet. Det blev en blandning mellan oplogade och snöfria skogs- och asfaltsvägar och cykelbanor med både grus och asfalt. På skogsvägen förbi Ryds grottor var det ganska utmanade att jogga. Höll på att dratta omkull i den djupa snön ett par gånger. Det var lite lurigt att springa i de smala och ojämna hjulspåren på den vägen. Men fallen ordnade upp sig. Satte bara handen i den mjuka djupsnön å var snabbt uppe igen. Kuperat var det också. Fick ihop drygt 200 höjdmeter på denna 15 kilometer långa...

En länge-vandring och ett långt löppass. Gårdagen innehöll ganska mycket benrörelser... Jag och Selma tog en lugn och skön vandring utmed Billingeleden upp mot Simsjön och hem igen. Det blev väl en dryg mil men vi tog det som sagt lugnt och vi stannade till lite då och då och njöt av allt naturen har att erbjuda just nu. Efter att varit hemma en stund (vilat lite och ätit lunch) tog jag bilen upp till berget för att träffa Elin och gänget hon hade dragit ihop för en 15k-runda. Det var bestämt att vi skulle springa i ett behagligt tempo. Jag hade redan innan förvarnat om att jag ville lägga in några intervaller. Efter två kilometer började vi (Stefan hängde på) med dessa. Först en sex minuter lång intervall, sen en på fyra minuter och till sist en på två minuter. Mellan varje intervall vilade vi genom att gå tillbaka och möta resten av gänget. Tre kilometer senare var vi klara och resten av passet joggade vi tillsammans till dess vi nådde våra femton kilometer. Det blev en ...

Dagens Vinterspring i Hova gav skäl för namnet. Det var snö i luften och snö på marken och jag gjorde vad jag kunde för att hålla mig till min plan - att springa de 15 kilometerna på en tid runt 1.25. Det gick bra. Lite bättre till och med! För när jag kom i mål visade klockan på 1.16:05. Mitt första lopp på den distansen, så jag lägger till det som ett av mina personbästa. Tror inte jag sprungit så fort, så länge, på nått träningspass heller... Men åter till loppet. Vi startade vid Movallens idrottsplats i Hova och sprang på en fem kilometer lång bana som mestadels bestod av oplogad snöig grusväg. Där fanns en del uppförsbackar och i dessa kände jag att min backträning hade gjort nytta. Kunde stå på där i samma fart som på övriga banan och då tog jag in på mina medlöpare. Sista kilometern blev avgörande mellan mig och mannen som kom tvåa på 15k (Lasse Björnfot). I de två sista backarna tryckte jag på lite extra, efter att vi hade sprungit ihop och pratat i ett par kilometer...

Nu har jag gjort det... Anmält mig till Göteborgsvarvet 2013. Trodde aldrig att det skulle finnas en chans i livet att klara den sträckan. Men efter att kört intervaller i 17 km i Stockholm på tiden 1.50.07 så kom tanken om att det nog finns en rimlig chans att genomföra det på någorlunda bra tid. Så nu är jag anmäld och bekräftad för start! Även om målet främst är att få uppleva denna löparfest, så hoppas jag ändå på att kunna seeda in mig i en startgrupp som passar mitt tempo. Skulle vara hur kul som helst att klara av loppet på under två timmar - men jag inser ju att förutsättningarna inte är desamma när det är mycket folk på banan. Så jag lägger än så länge inget jättefokus på tiden. Träningen blir någorlunda seriös, även under den kommande vintern (vem vill tänka ...

Nu är tjugohundratolv här. Nä, några nyårslöften tänker jag inte ge den här gången heller. Har aldrig gjort det! I morse va jag så seg som man bara kan vara. Huvudet värkte, ryggen gjorde ont å magen va i olag. Mot rutan smattrade nån form av nederbörd å jag ville helst inte veta vad det var. När jag så småningom masade mig ur sängen såg jag att moder natur hade fått nått tjockt, kladdigt vitt på sig. Va kunde det va? Så grönt å fint som det varit ett tag, med bara lite frost på sin höjd. Slask, snöblandat och underkylt regn va vad som väntade mig. Hade knappt ingen lust att springa men jag hade bestämt mig tidigare - så det va piska som gällde. Började med att springa uppför berget. Långsamt tempo ganska länge va mitt mål. Inte bry sig om tiden alls. Va segt uppför. Sprang, gick, sprang å gick igen, omvartannat. Lyssnade till min kropp. Nådde Billingeleden och den lila milen (den är tung ska ni veta). Följde den drygt 2 km. I en av backarna fick jag nästan krypa. Superbrant...