Varmt välkommen till denna blogg! Jag är en snubbe, eh jag menar gubbe, som gillar att vara aktiv till fots - vandra, promenera och springa. Överallt! Helst snitta En Mil om Dagen! Mest vardagliga grejer. Till och från tvättstugan ger också plus i stegbanken. Ja, ni fattar - den här bloggen bjuder inte på några stora äventyr. Tränar på gym ibland btw.
Mina bästa 15 kilometer
Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar
Dagens Vinterspring i Hova gav skäl för namnet. Det var snö i luften och snö på marken och jag gjorde vad jag kunde för att hålla mig till min plan - att springa de 15 kilometerna på en tid runt 1.25. Det gick bra. Lite bättre till och med!
För när jag kom i mål visade klockan på 1.16:05. Mitt första lopp på den distansen, så jag lägger till det som ett av mina personbästa. Tror inte jag sprungit så fort, så länge, på nått träningspass heller... Men åter till loppet. Vi startade vid Movallens idrottsplats i Hova och sprang på en fem kilometer lång bana som mestadels bestod av oplogad snöig grusväg. Där fanns en del uppförsbackar och i dessa kände jag att min backträning hade gjort nytta. Kunde stå på där i samma fart som på övriga banan och då tog jag in på mina medlöpare. Sista kilometern blev avgörande mellan mig och mannen som kom tvåa på 15k (Lasse Björnfot). I de två sista backarna tryckte jag på lite extra, efter att vi hade sprungit ihop och pratat i ett par kilometer, och ryckte ifrån honom med nån minut eller så.
I mål kom jag med en puls på 175bpm (snitt 161bpm på hela loppet) och jag var ganska trött då - men långt ifrån lika trött som jag var i Karlsborg för två veckor sedan. Fick tillfälle att tala med Lasse efter loppet. Han var några år äldre än mig och för ganska många år sedan hade han sprungit halvmaror på tider runt 1.12, maraton runt 2.30 och milen på cirka 34 minuter. Skojade med honom och sa att jag nu ska lägga till på mitt löpar-cv att jag lyckats med att springa ifrån en sådan löpar-atlet...
I dagens Throwback Thursday tar vi oss tillbaka några månader efter millennieskiftet. Platsen är Skåne och Danmark och sommaren har precis börjat. Men vad hände där då? Jo, Öresundsförbindelsen skulle snart öppnas och olika aktiviteter anordnas dagarna innan - bland annat ett löplopp. Just det loppet blev mitt första, och vad jag trodde då mitt enda lopp någonsin... Min fascination för häftiga byggnadsverk väckte genast mitt intresse då jag först hörde talas om "Broloppet 2000". Ett lopp som skulle starta i Danmark, gå genom den fyra kilometer långa Drogdentunneln till Pepparholmen (4k) och sen över den Öresundsbron (7.845 meter) till Malmö och ca 5 kilometer på fastlandet till målet vid Ribersborg. En halvmara med andra ord. Mitt första lopp någonsin skulle alltså bli en HALVMARA!!! Fast innan vi tar oss tillbaka till den tidiga sommaren år 2000 måste jag bara få nämna några ord om den här torsdagen. Förkylningen hänger i och har inte mattats av något - snarare tvärtom....
Innan jag berättar om loppet, en liten reflektion... Brukar ibland tänka runt den där lilla bubblan som många av oss löparnördar lever i, som är en stor del av vår värld och verklighet. Om alla orsaker som driver oss till löpning, om fokuseringen till hur fort man kan springa en mil eller två - och hur lite det egentligen betyder för alla andra i världen utanför. Om jag springer en mil på en timma, vem bryr sig? Förmodligen ingen annan än just vi löparnördar. Jorden lär snurra på som vanligt, oavsett om jag (eller du) tycker att vi gör "stordåd" i löpspåret. Du som läser detta inlägg har kanske ändå ett visst intresse för löpning. Härligt i så fall! Själv tycker jag jättemycket om att springa och snacka löpning med den som är intresserad (oftast blir det med någon annan som gillar att springa), men försöker att inte påtvinga andra mina löphistorier, om tempon, puls, rekord etc. Bara om de själva tar upp ämnet och vill. Men här i bloggen och på Instagram brukar jag dela med mi...
Å-stadsloppet i Örebro blev min första sub50mil som 60+ Det hade gått 1 890 dagar sedan jag senast lyckades springa milen snabbare än 50 minuter (17 augusti 2019 senast). I lördagens lopp var målet bara att genomföra det med en ganska tuff men behaglig ansträngning, och gärna med ett årsbästa som bonus. Tanken var runt 51 minuter, men tiden var egentligen inte så viktig. Hade varit nöjd med 55 eller 62 minuter också, bara jag vetat att jag legat med rätt ansträngning loppet igenom. Kontakten mellan min pulsklocka och hörlurarna krånglade redan i starten, så under den första kilometern var klockan fullt upptagen att söka kontakt. Kunde inte vid det tillfället hålla koll på vare sig tempo, puls eller så - utan hängde bara på i samma tempo som gänget framför mig, och allt kändes riktigt bra. Min förvåning blev stor då det plingade till i klockan, och den visade att första kilometern gått på 4:51. Jösses, trodde jag sprang betydligt långsammare än så. Allt kändes fortsatt bra. Kroppen svar...
Kommentarer
Skicka en kommentar