Varmt välkommen till denna blogg! Jag är en snubbe, eh jag menar gubbe, som gillar att vara aktiv till fots - vandra, promenera och springa. Överallt! Helst snitta En Mil om Dagen! Mest vardagliga grejer. Till och från tvättstugan ger också plus i stegbanken. Ja, ni fattar - den här bloggen bjuder inte på några stora äventyr. Tränar på gym ibland btw.
Mina bästa 15 kilometer
Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar
Dagens Vinterspring i Hova gav skäl för namnet. Det var snö i luften och snö på marken och jag gjorde vad jag kunde för att hålla mig till min plan - att springa de 15 kilometerna på en tid runt 1.25. Det gick bra. Lite bättre till och med!
För när jag kom i mål visade klockan på 1.16:05. Mitt första lopp på den distansen, så jag lägger till det som ett av mina personbästa. Tror inte jag sprungit så fort, så länge, på nått träningspass heller... Men åter till loppet. Vi startade vid Movallens idrottsplats i Hova och sprang på en fem kilometer lång bana som mestadels bestod av oplogad snöig grusväg. Där fanns en del uppförsbackar och i dessa kände jag att min backträning hade gjort nytta. Kunde stå på där i samma fart som på övriga banan och då tog jag in på mina medlöpare. Sista kilometern blev avgörande mellan mig och mannen som kom tvåa på 15k (Lasse Björnfot). I de två sista backarna tryckte jag på lite extra, efter att vi hade sprungit ihop och pratat i ett par kilometer, och ryckte ifrån honom med nån minut eller så.
I mål kom jag med en puls på 175bpm (snitt 161bpm på hela loppet) och jag var ganska trött då - men långt ifrån lika trött som jag var i Karlsborg för två veckor sedan. Fick tillfälle att tala med Lasse efter loppet. Han var några år äldre än mig och för ganska många år sedan hade han sprungit halvmaror på tider runt 1.12, maraton runt 2.30 och milen på cirka 34 minuter. Skojade med honom och sa att jag nu ska lägga till på mitt löpar-cv att jag lyckats med att springa ifrån en sådan löpar-atlet...
Innan jag berättar om loppet, en liten reflektion... Brukar ibland tänka runt den där lilla bubblan som många av oss löparnördar lever i, som är en stor del av vår värld och verklighet. Om alla orsaker som driver oss till löpning, om fokuseringen till hur fort man kan springa en mil eller två - och hur lite det egentligen betyder för alla andra i världen utanför. Om jag springer en mil på en timma, vem bryr sig? Förmodligen ingen annan än just vi löparnördar. Jorden lär snurra på som vanligt, oavsett om jag (eller du) tycker att vi gör "stordåd" i löpspåret. Du som läser detta inlägg har kanske ändå ett visst intresse för löpning. Härligt i så fall! Själv tycker jag jättemycket om att springa och snacka löpning med den som är intresserad (oftast blir det med någon annan som gillar att springa), men försöker att inte påtvinga andra mina löphistorier, om tempon, puls, rekord etc. Bara om de själva tar upp ämnet och vill. Men här i bloggen och på Instagram brukar jag dela med mi...
Årets kortaste dag firades "som vanligt" med löpning just då Vintersolståndet inföll kl. 12:11:35. Värmde upp med en promenad på drygt fem kilometer tillsammans med Selma. Bytte om till träningskläder och tog sen lite ytterligare uppvärmning inför "mitt lopp". Hade lagt upp banan med så lite uppförslut som möjligt av den enkla anledningen att jag inte varit i form i veckan. Siktet var inställt på fem kilometer löpning men jag fick ge mig vid fyra. Kändes inte bra... Tiden blev 20:17, vilket är acceptabelt, och resterande sträcka blev jogg/gång + några snabba korta intervaller. Löprundan blev totalt 6,6 kilometer. Bra träning är den som blir av, tänkte jag där jag stod framför ytterdörren med svetten rinnande utmed kroppen...
Dagen ägnades åt gamla mor - men på sena eftermiddagen hann jag med ett gympass, kolla in "Strupen upp" och lite senare på kvällen grilla ihop med två av mina vuxna barn. Det var mysigt. Men i kväll ska blogginlägget handla om tävlingen i Strupen. Strupen upp är en "inofficiell tävling" som anordnas av IFK Skövde och som pågått varje år sedan 2006. Strupen upp är en backtävling som verkligen sätter deltagarna på prov. Starten går nere på Dalvägen i Skövde och stigningen upp mot Billingens topp börjar direkt. Den första delen av banan går på asfalt, upp till slalombackens parkeringsplats. Där planar den ut en kort bit för att sedan fortsätta stiga hela vägen upp till målet via den grusväg som går strax norr (till höger) om slalombacken. Lutningen blir bara värre och värre ju högre upp man kommer. Kvällens snabbaste uppför Strupen - Daniel Bogren, IF Hagen Orientering. Tid: 5:34 (4:13-tempo) Kämpande hjältar Och ännu fler kämpar. Imponerande av var oc...
Kommentarer
Skicka en kommentar