Ett jättekliv för mänskligheten

I dag för 50 år sedan startade Saturn V sin färd mot månen. På lördag är det lika många år sedan Neil Armstrong satte människans första fotavtryck på vår närmaste himlakropp. Jag minns äventyret som om det vore i går. För en grabb som snart skulle fylla sju år var detta en häftig upplevelse att följa. [Klipp från Vetenskapens Värld (svt).]

Aja, min blogg ska väl mest handla om träning - men ni som följer den vet att jag går loss på såna här grejer ibland. Att det just denna jubileumsdag är fullmåne, vilken dessutom bjuder på en partiell månförmörkelse (jorden skuggar en del av månen), gör ju den här 50-årsdagen än mer speciell. Nu hoppas jag på att molnen där ute ska skingra sig så jag kan följa kvällens föreställning. Månen går upp 21:52 här i Skövde - och redan då ska man kunna se lite skugga. Runt 23:30 är skuggan som störst på månen (världens skugga alltså) och den täcker då ungefär halva månen. Ni är väl vakna och kollar då?

Månen och jag - efter gårdagens 22 kilometer löpning

Det var ett tag sedan jag skrev - men löpträningen har rullat på. I torsdags tänkte jag göra ett försök på 30-35 kilometer. Det var varmt ute och jag tog helt slut efter en liten stund. Bestämde mig då för att avbryta mitt försök. Fick i alla fall ihop 15 svettiga kilometer. Det gjorde ont i kroppen när jag sprang, joggade och gick om vartannat. Inget kändes bra! Förutom när eländet tog slut.

Bättre gick det när jag sprang i Malmö. Var där på en semestertripp och passade på att löpträna mellan alla promenader och bad. Fyra bra kilometer precis under 20 minuter först. Sen visste jag inte riktigt var jag befann mig - så de sista tre kilometerna kryssade jag fram i 5:40-tempo på stadens gator. Jo, jag kom tillbaka till hotellet till slut.

Bad i Västra hamnen

Solnedgång i Öresund

Så i går fick jag till ett superpass igen! Batteriet i pulsbandet hade tagit slut så jag fick springa på känsla. Ville ha en behaglig ansträngning (under tröskelnivå) när jag genomförde min långlöpning. Sprang ut till Stöpen och tillbaka via Säter och Rånna. Sträckan bjuder på några utmanande stigningar men jag lyckades hålla samma tempo hela vägen. Ansträngningen blev givetvis lite högre i backarna, speciellt i de första, men i backen efter Rånna gick det betydligt bättre.

Fick totalt ihop 22 kilometer på asfalt och snittade kilometertempot till 5:31. Jag gillar att trycka på i den avslutande kilometern på ett långpass (om orken finns), och i går gick den på 4:48 minuter. Ja, jag var riktigt nöjd efteråt. Som en bonus blev det årsbästa på halvmaran också; 1.56:30. Minns hur chockad jag var första gången jag lyckades springa under två timmar på Göteborgsvavet 2014 (1.59:07). Blir fortfarande väldigt glad när jag kommer under två timmar på träning. Kände efteråt att det spände rätt friskt i vänster vadmuskel - men det är något bättre i dag. Massage, stretch och foamroller gäller för tillfället.

Duscha med iskallt vatten direkt på vaden funkar också bra

För jag vill att vaden ska vara bra på fredag då jag ska springa Kraftprovet i Trollhättan för första gången. Ska bli kul! (?) Men jag ska ta loppet som en upplevelse. Är inte i form för att maxa, så gissningsvis håller jag mig strax under tröskelnivån på den 11.600 meter kuperade banan. Dagsform, väder och hur vaden mår avgör vad jag klarar av. Återkommer i bloggen med en rapport från loppet. Hej då för nu! Å glöm inte månen i kväll...

Uppdatering 23:00 - molnen skingrade sig och förmörkelsen var i full gång. 

Klockan 23:31 nådde förmörkelsen sitt maximum. Så här såg den ut, via min dåliga mobilkamera, från min balkong i Skövde.