En Mil om Dagen

 Kikar in här på bloggen för att berätta att träningen flyter på rätt bra nu (peppar, peppar). Styrketräning, löpning och skidgång hör till de mer frekventa träningspassen. Däremellan promenerar jag en hel del, mest för att det är rogivande. Kör efter ett eget upplägg, vilket fungerat fint så här långt. På mina löppass är jag inte rädd för att lägga in korta inslag med gång. En del kanske skäms för det, men inte jag. Mina löpträningspass inleds och avslutas ofta med 5-10 minuter rask promenad. Tycker det är ett skonsamt sätt att värma upp och varva ned på. Nu i november funderar jag på om jag ska köra efter Garmins "Dagliga förslag" ett tag. Garmin brukar föreslå 5-6 pass per vecka, men så ofta har jag inte tänkt att springa. Kanske minskar jag till två löpträningar per vecka ett tag, och kör två styrketräningspass också? Får se hur det blir. Styrketräningen är ju viktig trots allt. Snittar ungefär ett pass i veckan + pilates och HIIT-pass ibland. I dag körde jag ett Maffeton...

Hej på er! Var det bara jag som tyckte det var skönt när det slog om och blev lite svalare i tisdags? Vi har ju haft flera fantastiska högsommardagar, men måndagen tycktes vara den sista av de riktigt varma dagarna för den här gången. Jag tog till vara på den! Selma hängde med mig till favoritstället i Karlsborg, där vi badade i Vätterns klara, friska och varma vatten. Vi njöt i gräset både i solen och i skuggan. När jag kom hem hann jag med ett kvällsbad i Simsjön, och efter det en lågpulsjoggade 12 kilometer lång asfaltsrunda. Det var hett och klibbigt i luften. Ett kvällsdopp efter den turen hade suttit fint... Selma trivdes bra i skuggan - på gräset Jag trivdes bättre i solen (klassisk badbild) Vättern svalkade utan att vara kall Temperaturen i luften då jag var i Karlsborg Den militära närvaron finns där - inklusive den råa humorn med eftertanke Annars har jag mest funderat på hur man ska klara av att springa 35 kilometer innan ett eventuellt maraton...

Tröskelträningen verkar ge resultat! I kväll sprang jag milen på mindre än 50 minuter igen - för första gången sedan hösten 2017. Känns jätteroligt att vara tillbaka på den nivån. Nu känner jag att jag kan springa Midnattsloppet i Stockholm utan någon som helst press. Jag vet redan att jag klarar av den där magiska gränsen. Men visst ska jag försöka genomföra en snabb mil i huvudstan... Dagens träning startade i Varnhem och sprangs sedan över Billingen in till Skövde. Ansträngningen var hög men behaglig. Precis på den där sub-tröskelnivån jag vill vara när jag ska ta i. Inte ens den inledande 6 kilometer långa uppförsbacken stoppade mig. Den här soliga men svala kvällen var tydligen vigd för bra löpning. Efter 12 kilometer var jag i Skövde, och då hade sträckan snittats i 4:50-tempo. Sprang samma sträcka hösten 2017 - då i fina 5:09-tempo (som jämförelse). Första milen gick på 48:42 i dag. Men den bästa milen gjorde jag mellan 2-12 km: på 47:48. Personligt årsbästa alltså. Ursäkta ...

Julafton betyder massor med mat, godis och frukt. Dagen efter är det lätt att hamna i matkoma. Därför var det skönt att starta julaftonen med 12 kilometer löpning och följa upp den med juldagens tre kilometer Tomtejogg i Karlsborg. På julaftons morgon klev jag upp vid halv sju och tog den 12 kilometer långa rundan. Och jag var klar i god tid innan solen gick upp. Då hade jag sprungit med månen vid min sida, halkat omkull på en isfläck och sänt live på InstaStory. Det var ingen snabb runda (och det var inte meningen heller) men pulsen låg ovanligt högt. Så pass högt att det oroar mig något - kan det vara sjukdom på gång tro? Hade en bra julafton med familjen. Efter traditionsenligt firande satt vi uppe sent och såg en film. Gissa om jag var trött i morse? Tanken på att åka till Karlsborg för tre kilometer tomtejogg var mig fjärran. Bestämde mig dock sent på morgonen för att åka, och hastade i mig en frukost och drog iväg. Hade nog räknat med att det skulle mötas upp en femton, ...

Mitt i allt elände bjuder det här inlägget på en glad nyhet. Det blev nämligen ett personligt  årsbästa på milen i kväll. Det firades efteråt tillsammans med sonen som var hemma hos mig och bjöd på hemlagad pizza. Ja, det gäller att ta varje tillfälle i akt för att fira det som firas kan... (haha) Kvällens träning blev annars en kämpig kombo av tempo- och tröskelintervaller över berget. Tre stycken tvåkilometers-intervaller visade sig bli riktigt jobbiga! Målet med intervallerna var att hålla blygsamma 4:50- upp till 5:10-tempo - och det gick väl rätt bra. Men orken... Årsbästa-pizza tillagad av min äldste son Det var faktiskt nätt och jämt att jag klarade av att snitta 5:10-tempo i den första intervallen. Två kilometer ständigt uppför känns, men det här var helt galet. Normalt är det inga problem, men i år är inget normalt. Efter den intervallen var jag tvungen att gå ett par hundra meter, pusta ut och fylla på depåerna med vatten. Hämtade mig något och joggade sen...

Torsdagar har blivit vanliga dagar för lågpulslöpning . Riktig lågpulslöpning. Så även i dag... Ett par strumpor, två skor, splitshorts, pulsklocka, funktionströja, pulsband och en keps som pricken över i:et - det räcker för en lyckad löprunda med ett bad mitt i. Å så vattenflaskan såklart! Dagens pulsvarning stod på 120 slag per minut och framför mig hade jag 5,6 kilometer med drygt 160 höjdmeter innan jag skulle nå Simsjön uppe på Sydbillingen. Att hålla nere pulsen med så mycket stigning var en utmaning. Från allén vid Skövde golfbana och nästan hela vägen upp till Simsjön är det väldigt brant , så det blev långsam promenad där till stora delar. Men pulsen höll sig och jag var nöjd med detta upplägg en varm kväll som denna. Vid Simsjön åkte allt utom splitshortsen av . Vattnet svalkade och det var underbart skönt med ett bad. Hade inte med mig någon handduk utan gick upp, torkade en aning i den sol som lyste svagt mellan träden och klädde på mig. Sen sprang jag hemåt igen. Det b...

Den kom som en uppenbarelse -  insikten om att löpning inte bara behöver handla om att springa snabbt eller långt. Varför jag plötsligt fick denna ingivelse just nu vet jag inte. En orsak kan vara då man märker av att varken snabbheten eller orken finns kvar som förr, då hittar man kanske andra glädjeämnen för att motivera sig i löpningen. Är glad för insikten, för jag diggar verkligen denna form av träning. En annan orsak till mina tankar var kanske kvällens löpning. En ljummen sommarkväll, med en orange sol som sakta sjönk ner bakom Billingen och lyste upp trädtopparna framför oss. Ja, det var en fin naturupplevelse där på vår lugna löpning, som jag, Jacob och Ola genomförde tillsammans i kväll. Vi joggade och gick om vartannat eftersom min puls fick styra passet - en puls som jag redan innan bestämt skulle hållas väldigt, väldigt låg... Hela upplägget var inspirerande. Det var när vi joggade lugnt i lätt utförs-lutning som jag tänkte tanken "att precis så här borde löpnin...

J aha, då blir det ett litet uppehåll i min "varannan-dags-löpträning" ett tag... Kroppen känns otroligt bra trots några rätt tuffa pass det senaste. Ibland kan benen bli blytunga efter hård träning, men så är det inte nu. Benen ska i alla fall få vila fram till startskottet i Österlenmaran smäller av på lördag kväll. Är riktigt nöjd med de senaste träningspassen. Kroppen och flåset har svarat bra. I lördags sprang jag hem från jobbet. En lugn tur genom stan och upp för bergssluttningen. I mer än fyra sammanhängande kilometer gick det uppför och en stund senare väntade ytterligare nästan en kilometer uppförsbacke till. Det som var riktigt gött var att jag höll hyfsat högt tempo och behöll det i stort sett hela vägen - och det kändes inte ens jobbigt. Snittade de sju kilometerna i 5:11-tempo. I dag blev det fem stycken supertusingar i Tibro. Jag var där och hjälpte min kära mor med att handla och fixa årets sista gräsklippning. Solen sken, så bra förutsättningar, men tyvär...

I kväll blev det ett sånt där löppass då det mesta bara kändes bra. Solen var på väg ner när jag gav mig ut och det hade inte hunnit bli helt mörkt när jag väldigt nöjd med mig själv kom hem efter 12 kilometers löpning. Hade bestämt mig för ett pass med långa intervaller, men valet föll lite däremellan - på ett slags pyramidupplägg där första intervallen var 500 meter lång, nästa 1.000 meter, den tredje 1.500 meter och sen nedåt igen med 1.000 och 500 meter. Mellan varje intervall vilade jag genom att promenera 1,5 - 3 minuter. På den längsta intervallen var farten uppe i ett 4:12-tempo och på den fjärde intervallen, som var den mest krävande, höll jag ett 4:31-tempo. Herregud, trodde nästan att jag skulle avlida då. Sjukt kämpigt. När den sista intervallen var gjord berömde jag faktiskt mig själv. Var sååå värd det! (Ha, ha) Valet av väg på nedvarvningen gjorde den delen av passet rätt så ansträngande också. Sprang den långa uppförsbacken utmed 49:an och Ce...

Just nu funkar inte löpningen så bra. Det är tungt och gårdagens tröskelträning var väldigt ansträngande och jobbig. För att inte tala om dagens långpass... Men jag har några teorier om varför det är som det är. Tröskelpassen brukar vara jobbiga, det vet jag. Kilometer-tempot ligger oftast runt 4:45/4:50 men jag struntar i tiden och kör mest på känsla - där en ansträngning som ligger nära precis vad jag orkar i tre gånger tio minuter får gälla. Den första intervallen blev den snabbaste (4:21-tempo) och de två efterföljande hamnade strax under 4:45-tempo. Inte så viktigt som sagt men en fingervisning ändå. Istället för fem minuters vila mellan varje intervall så utmanade jag mig själv med endast tre minuter. Nöjd med passet var jag men tyckte nog att jag kunde haft lite mer ork kvar efter löpningen. Har ju ändå lyckats med att springa runt 4:30-tempo 45 minuter i sträck förut. Då borde jag klara tio minuter. I dag var jag ute på veckans långpass. En...

Ännu en mentalt jobbig dag reparerades till stor del av ett riktigt härligt löppass på kvällen. Det blev intervaller tillsammans med Anna i miltempofart. Det gick lätt, det gick fort och det kändes inte alls dumt... Vi började med ett par kilometers jogg som uppvärmning. Vi småpratade och hade riktigt trevligt. Det allra sista innan vi satte igång med den första intervallen så tog vi en långsam promenad en bit. Sen blev det sex stycken fyra-minuters-intervaller med ungefär två och en halv minuts gå-vila efter varje intervall. När man springer en intervall i sitt milhastighetstempo (häftigt ord, va?) så brukar man inte kunna prata så värst mycket med den man springer ihop med. Fast i dag kände jag att löpningen i mitt miltempo var lagom ansträngt, så det hade nog inte varit svårt att prata med Anna under intervallerna. Men vi sprang i lite olika tempo och var en bit ifrån varann, å då hade vi ju fått ropa högt åt varann där vi sprang - och det hade varit lite knepigt... ...

Experiment är alltid kul. Men dagens test visade sig vara allt annat än kul! Bara en enda lång pina. Ett sånt här farligt experiment gör jag nog aldrig om... Eller så hade jag bara en väldigt dålig dag. Hade i alla fall bestämt mig för att springa en snabb mil (runt 50 minuter - gärna under) enbart på känsla. Pulsklockan var med men displayen var täckt - och varje gång jag sneglade mot den fick jag ett hånfullt budskap tillbaks. Med facit i hand gick jag ut alldeles för hårt. Blev trött snabbt och fick dessutom rejält ont i magen. Redan efter dryga tre kilometer på Hellner-milen (den gröna på Billingen) var de mesta av mina krafter slut och jag fick börja gå. Det blev "Ola-intervaller" - dvs springa snabbt en bit och sen gå en kort bit. Det passade inte mig alls. Det blev en flashback från MalmöMilen i juni. Men nu har jag testat att täcka över klockan. Bara att inse att jag är smått beroende av uret om jag vill nå ett visst mål. Vill ha koll och inte ta i mer än...

Dagen efter Göteborgsvarvet blev inte mycket till vilodag. Först Pilgrimsvandringen i Varnhem och sen hem till mor för att klippa gräsmattan (som mer såg ut som en äng)... Det var ett fantastiskt fint väder när vi bland många andra gick Pilgrimsvandringen. Start vid Varnhems skola och sedan en mil förbi klosterkyrkan och vidare upp för Billingens branter. Ett par vätskestationer fanns strategiskt utplacerade på platser med milsvid utsikt. Det blev en fin tur i Billingens vackra natur. På eftermiddagen var jag hemma hos mor och där kunde jag konstatera att kommunens personal som hjälper äldre inte hade varit hemma hos mor och hjälpt till med gräsklippningen. De hade länge lovat att komma - men ingen behagade att dyka upp. Trots mina besvär med pollenallergi stod jag inte ut med att se det höga gräset. Så det blev att starta upp gräsklipparen och köra gräsmattan fyra gånger (!) innan den såg någorlunda ut. Det passet var värre än Göteborgsvarvet och Pilgrimsvandringen tillsammans! ...

Så här veckan efter Göteborgsvarvet har jag tagit det lite lugnare med löpningen för att undvika skador. Men det innebär inte att jag legat på latsidan. Redan dagen efter varvet var jag på gymmet och jobbade bort en del av värken ur benen... Kör efter träningsprogrammet som ska ta mig under 50 minuter på milen. Fast denna veckan bytte jag ut måndagens lugna 8 kilometers löpning mot 20 kilometer cykling istället. Det blev en knapp timme på sadeln genom stan, uppför Billingen (Lerdalavägen) till milspåret och via det genom skogen ut på järnvägsbanken utmed Skaravägen (RV49). Ett bra konditions- och benstyrkepass som var skonsamt mot ben och knän. Har börjat gilla det där med att dra nytta av cykelns fördelar vad gäller skonsamheten. På onsdagen blev det ett nio kilometers långt intervallpass på militärens femkilometersspår, i torsdags kväll ett pass på gymmet och tidigt i morse löpning på Billingen - 12 kilometer i ett lugnt och stillsamt tempo (med max 138 bpm i pu...