Kommentarer av vikt...

-Bantar du???!!! Har du gått ner i vikt?! Du är ju alldeles mager i ansiktet!!! Mannens ögon var uppspärrade och rösten var irriterad - på gränsen till aggressiv. - Näe, svarade jag försiktigt... Kanske gått ner lite det senaste, men tyvärr väger jag fortfarande betydligt mer än jag borde. Han tittade på mig, muttrade något ohörbart och sen släppte vi ämnet som väl var.

HMPF!

Jag tänkte på det efteråt. Är det okej att kommentera andra människors utseende hur som helst? Är det verkligen nödvändigt att på ett negativt sätt säga till någon är denne är tjock eller smal, långhårig eller korthårig, kobent eller hjulbent om man inte bett om dennes åsikt? Visst, vi kan skoja med varann om diverse utseende-relaterade saker, det är nog till och med ganska vanligt, men vore det inte bättre om vi bara lät bli? Förr kunde jag ta ganska illa vid mig då jag ofta fick höra hur tjock jag var. Nu reagerar jag inte lika mycket på den typen av uttalanden, men tycker att det är det är ett oskick med alla dessa oombedda och ibland elaka påpekanden! Om man är allvarligt bekymrad över någons hälsa (pga förändringar i utseendet), hur gör man då? Det kanske kan vara befogat att ta upp det då... Om man faktiskt är orolig, vill hjälpa och inte bara nyfiken. Men även här menar jag på att man måste ha en oerhört bra fingertoppskänsla. Det är ett mycket känsligt läge och är du tveksam så låt bli!

Men hur gör man om man vill berömma någon för dennes utseende? Man kanske har gjort håret fint eller kämpat med att gå ner i vikt - då kanske personen vill ha kredd för det. Kanske! Ja, här skulle jag vilja påstå att fingertoppskänslan spelar roll igen. Man läser in personen och nämner något positivt om det känns rätt. För visst mår väl de flesta av oss bra av att få ärligt menat beröm? Jag träffade en kille i dag, som jag visste har jobbat med att gå ner i vikt en längre tid, och som verkligen hade lyckats. Klart som tusan att jag gav honom beröm. Och han tackade glatt och tog emot.

I fin form för några år sedan

Jag ska ta upp ett par saker om min egen vikt i det här inlägget. På MITT initiativ! De senaste två åren har jag sakta men säkert gått upp i vikt. Och det har blivit ganska många kilo över det som jag tycker är min idealvikt. Det här påverkar inte bara mina resultat i löpspåren utan också mitt allmänna välmående och känslan i kroppen. Känner mig tung, "pluffsig" och obekväm - så tidigare i våras bestämde jag mig för att göra något åt det. Få till några små förändringar i vardagen som förhoppningsvis skulle ta mig ner till min idealvikt igen.

Dessa små förändringar har börjat ge resultat nu. Sen i mars i år har jag gått ner två kilo, men jag har fortfarande några kilon kvar att bli av med innan det kommer kännas bekvämt. Ser ingen anledning till att stressa fram utan bara fortsätta så som jag gjort (framförallt genom att minska på skräpmat samt hålla fika- och godisintag på en acceptabel nivå). Att jag haft ett dåligt löp-år spelar naturligtvis också roll. De långa och långsamma löprundorna (som bränner massor av kalorier) har blivit allt färre. Nu hoppas jag orka med fler sådana i höst. Inte minst för vikten och utvecklingen av min löpning.

På väg in genom ytterdörren efter gårdagens löpträning

Något långt pass i går blev det definitivt inte. Jag var hemma sent efter jobbet, så jag bestämde mig för att köra en kort löprunda. I den rundan blev det fem stycken korta backintervaller i motlut. Tryckte på en del och det kändes rejält i både ben och rygg. Bra styrketräning och träning av löpsteg. Men jobbigt! I morgon ska jag till gymmet och på tisdag blir det intervallträning på den runda löpbanan vid P4. Tänkte se hur pass jag kan "toppa formen" inför Midnattsloppet i Stockholm den 18 augusti. Gå och låta mig klippas i min "snabba frisyr" behöver jag inte göra, för det gjorde jag i torsdags... Hmm, kanske var därför som den där "surgubben" tyckte jag var smal i ansiktet??? Det fattades hår på sidorna... ;)

Snart dags att stå här vid starten