Sprang norska intervaller i Norge


Heisann!

Den 17 maj var Norges dag - men den 18 maj var dagen då jag anlände dit för en weekend i landets huvudstad, Oslo. Vädret var kanonfint hela helgen, och många steg blev det i staden, så man kan inte vara annat än nöjd.





Det var en helg där jag bara tog det lugnt. Nja, inte "bara" förresten. På lördagsmorgonen var jag ute och körde ett intervallpass. Löpning då - med så kallade "norska intervaller", landet till ära... Det brukar vara ett riktigt kämpigt pass och den här morgonens hårdkörning var inget undantag. Stack ut på fastande mage innan det hunnit bli alltför varmt. Intervallerna var fyra minuter långa och fyra till antalet, och där brukar man ligga nära sitt max under hela intervallen. Sen är det brukligt med återhämtning under tre minuter (efter varje intervall) där pulsen helst inte ska gå under 70 procent av ens maxpuls. För min del innebar det att jag fick börja springa igen efter 1,5 - 2 minuter i återhämtningsfasen - sedan hård löpning igen.




Det var ett svinjobbigt pass och jag var glad när det var över. Men samtidigt stolt över att jag klarade av det. Efter en skön dusch och en god hotellfrukost var jag redo att ta mig an staden. Vi hade redan på fredagen vandrat runt på en hel del ställen och lördagen fortsatte likadant. Det blev rejält många steg var dag. Bjuder er på ett litet bildsvep från dagarna i Oslo här nedan.

Ha det bra!


Radison Blu-skrapan

Operans tak var som ett stort lutande torg

Vägen upp mot slottet var inte grusat längre

Hartvig Nissens skole - ni vet - där SKAM spelades in...


Skriet från 1893 av Edvard Munch. Denna hängde på Najonalgalleriet i Oslo.


Ett av husen i regeringskvarteren bär tydliga spår efter terrorattentaten den 22 juli 2011

Den här fasaden var helt klädd i en presenning som var utformad med fönster 

"Bussen stopper ikke her" var budskapet vid denna busshållplats, vilken var placerad nära den plats där bilbomben exploderade. Sedan attentatet har inga bussar stannat här - men hållplatsen är kvar precis som den var då. Nu som ett minnesmonument för att eftervärlden inte ska glömma det hemska som hände den 22 juli...

Rådhuset i förgrunden, Holmenkollen i bakgrunden. Bilden är tagen från Akerhus fästning

Monolitten i Vigeland-parken, en del av Frognerparken

En iskall öl och pizza satt fint på lördagskvällen

Ute på Bygdö





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg

Ett fantastiskt lopp!

Bild
Å-stadsloppet i Örebro blev min första sub50mil som 60+ Det hade gått 1 890 dagar sedan jag senast lyckades springa milen snabbare än 50 minuter (17 augusti 2019 senast). I lördagens lopp var målet bara att genomföra det med en ganska tuff men behaglig ansträngning, och gärna med ett årsbästa som bonus. Tanken var runt 51 minuter, men tiden var egentligen inte så viktig. Hade varit nöjd med 55 eller 62 minuter också, bara jag vetat att jag legat med rätt ansträngning loppet igenom. Kontakten mellan min pulsklocka och hörlurarna krånglade redan i starten, så under den första kilometern var klockan fullt upptagen att söka kontakt. Kunde inte vid det tillfället hålla koll på vare sig tempo, puls eller så - utan hängde bara på i samma tempo som gänget framför mig, och allt kändes riktigt bra. Min förvåning blev stor då det plingade till i klockan, och den visade att första kilometern gått på 4:51. Jösses, trodde jag sprang betydligt långsammare än så. Allt kändes fortsatt bra. Kroppen svar...
Läs mer

Lila milen - hatad och älskad

Bild
Lila milen på Billingen har nog fått många människor att känna ångest. Det är bergets grymmaste milspår, ett spår som lätt framkallar hög puls och mjölksyra - till och med när man går. Det är en mil som inte lämnar någon oberörd. Anledningen är de många höjdskillnaderna. Lila milen börjar annars ganska flackt på skidstadion. Några mindre backar bara, några är korta och branta uppför - och några är lite längre, med långa sega motlut... De här backarna i början är överkomliga när  man är utvilad men de sätter sig i benen. Och då, när benen är så där lagom sega efter fyra pulshöjande kilometrar, dyker den första riktiga utmaningen upp: - En ordentligt brant uppförsbacke med efterföljande segt upp, upp, upp (småkuperat) en bra bit. Jodå, det är en nästan 800 meter krävande sträcka som slingrar sig fram på steniga och ojämna skogsstigar. Och så där fortsätter det tills plötsligt en vägg dyker upp framför en. Men det är ingen vägg. Det är en backe som nära nog lutar 45 grader...
Läs mer

Solförmörkelse och löpning

Bild
Det hade ju varit lite häftigt att springa under solförmörkelsen i fredags. "Solförmörkelselöpning" hade kunnat bli en fin hashtag och upplevelse. Men det gick inte - jag jobbade. Men den partiella solförmörkelsen fick jag både se och uppleva ändå. Inte riktigt som jag hoppats men det blev bra ändå... Tycker att det var lite typiskt, det har varit solsken flera dagar i rad här i Skövde - å så just på fredagsförmiddagen var det mulet. Tunga moln som solen inte syntes igenom gjorde att jag och mina arbetskamrater inte kunde se månen skymma solen annat än via utsändningar på nätet. Men molnen hjälpte till att ge oss en annan upplevelse. Vi märkte tydligt hur det blev allt mörkare och mörkare ute, och strax efter att  förmörkelsen nått sitt maximum (drygt 83 procent av solen täcktes här i Skövde) ljusnade det snabbt igen. Det får vi vara nöjda med. En häftig upplevelse var det och nu får vi vänta till den 11 augusti 2018 innan man kan se månen snudda solen hä...
Läs mer