Midnattsloppet 2017 (eller glädjen i eländet)

När vi snackar löpning och allmänt mående är helgen då Midnattsloppet i Stockholm går en riktig höjdare. Vi är ett gäng från jobbet som åker dit - umgås, springer och har allmänt trevligt tillsammans. Det har vi gjort i flera år och i år var inget undantag. I själva loppet följde jag mitt hjärta för att behålla en bra känsla samtidigt som jag ville springa så fort som möjligt...

På lördagsmorgonen satte vi oss i bilen och for upp till stadsdelen Södermalm i huvudstaden. Vi checkade in på hotellet, hämtade ut våra start-kit på Stadium Sergel i centrum, åt gott och såg oss omkring i stan. Vädret var strålande, med sol, lätta moln och dryga 20 grader varmt, och alla var på ett strålande humör. Väderprognosen visade dessutom på en perfekt kväll för löpning - vilken också visade sig vara helt riktig. Från startfållan såg man den ljusa himlen i nordväst där solen just gått ner. Temperaturen låg runt 18 grader och det var i princip helt vindstilla. Kan knappast bli bättre en sensommarkväll.

Jag startade i första gruppen och startskottet brann av exakt 21:20. Arrangörerna, polisen och vilka som nu är inblandade i att få allt detta att fungera, har skött det kanonbra alla de år jag varit med. Inga förseningar någon gång. De två första kilometerna kändes riktigt bra och kilometertempot låg precis under 4:30. Men så var ju det mesta nedför där också... I år var det viktigt för mig att behålla en skön känsla hela loppet igenom. Ville inte jaga någon tid, även om jag ville göra bra ifrån mig, eller hamna i samma läge som när jag sprang i Kvänum (då jag tog slut efter tre kilometer). Målet denna kväll var sub50.

Hammarbyhamnen var lika med "vila", dvs inte öka ansträngningen då det blev flackt. Hoppades på att kunna samla kraft inför backarna i Vita bergen upp mot Sofia kyrka. Men jag var ordentligt seg då backarna tog vid. Dåligt tryck i benen där (för lite backträning kanske?), och det var tyvärr bara att slå av ordentligt på takten för att orka och behålla den positiva känslan/orken och inte ta slut.

Ett av mina delmål var nämligen att ha mycket kraft kvar på toppen vid kyrkan. Och det gick ganska bra. Var trött men hade ork kvar för att springa. Men jag orkade inte öka tempot. Vad man måste förstå i vad som skrivs, är att jag befinner mig i en svacka och verkligen inte har orken eller kraften för högre ansträngningar just nu. Men ni ska också veta att jag är motiverad och ser en riktig utmaning i att utveckla konditionen successivt för att få orken och uthålligheten tillbaka. Med det som drivkraft kämpade jag på för att hålla löpsteget igång och intala mig själv att inte börja gå.

Det som var kvar av loppet blev helt okej. Passerade fem-kilometers-markeringen på en tid runt 23:30 (bra) och malde sedan på hela vägen till mål. Sluttiden blev 47:29, vilket gav mig plats 65 (av 935) i min nya åldersklass (M55). Den placeringen är jag vansinnigt nöjd med, och man får ju försöka glädjas åt allt man kan, då formen för övrigt mest är elände. Mina vänner som var med gjorde riktigt bra insatser i loppet. Jacob överraskade sig själv med sub70. Anna nådde sitt silverresultat med betryggande marginal under 50-minutersstrecket och Stefan slog till med kanontiden 45:27. Ett guld-resultat för honom. Bra kämpat allihop!!! Ni inspirerar och ger energi...

Arrangörerna bygger upp målet i Midnattsloppet (Hornsgatan)





Kommentarer

Populära inlägg

Ångestfyllda SLA-loppet

Träningen flyter på

Långlöpning i Tibro