En Mil om Dagen

Klockan och jag tycker inte riktigt samma sak. Som jag skrev förra gången - "kör jag ett lugnt pass nästa gång så går säkert VO2-Max ner igen". Och det gjorde det! Tyckte pulsklockan! För pulsklockan såg bara till min höga puls i förhållande till det tempo jag höll. Att jag sprang i en förhållandevis lång och brant uppförsbacke två gånger tycktes den inte bry sig om... JAG tyckte jag var stark i alla fall! ;) Den lättaste delen av Norra Bergvägens uppförsbacke. Kolla längst bort i bild. I den kurvan börjar det... Backträning är en grymt bra träningsform och jag försöker få in mer och mer av den varan i mitt upplägg. Dagens uppförsbacke är belägen precis hemmave' - och i den sprang jag ett par gånger i morse. Ja, det var bland det första jag gjorde den här morgonen, vilket också blev en oerhört skön start på dagen. Pulsen gick upp ordentligt men jag försökte ändå hålla ett kontrollerat slitsamt tempo i den 1,4 kilometer långa uppförsbacken (med ca 3,5 % medellut...

Hej igen! I går slet jag häcken av mig i mors trädgård. Buskar och träd som vuxit vilt (och fult) skulle bort. Redan förra året gjordes ett ordentligt röjande med sekatör och handsåg - men nu var det motorsågen som fick gå lös på de kvarvarande kraftiga grenarna och stammarna. Nu ligger det en jättehög med ris på baksidan och nästa projekt blir att få iväg det hela till återvinningscentralen . Den stora björken som togs ner fick grannen... Det blev en del att ta hand om... Men det blev bra och hela baksidan fick en annan rymd och ljus. Känns bra när man har gjort ett rejält dagsverke och jag var trött i hela kroppen.  Ett riktigt styrkepass! När jag kom hem sent på kvällen satte jag mig i soffan en stund för att varva ned. Den planerade kvällslöpningen hoppade jag över och tog den i dag istället. Och mitt på dagen, då solen stod som högst, tog jag på mig löpkläder, skor och pulsklocka. Pulsvarningen ställde jag in lågt, på 125bpm, och körde på enligt min egen filosofi k...

Tja! Är inne i en skön semesterlunk nu, så uppdateringarna här i bloggen kan komma att spegla det. Men nu är jag här och kan berätta att jag har haft en superbra vecka med tre löpträningar, promenader, massor av bad och sol. Ja, vilket väder vi har haft. Sol var dag och högsommarvärme de flesta dagar. Inte en droppe regn... Och motorcykeln har jag besiktigat också, å servicen är bokad - så nu hoppas jag på några turer i sommar. Höjdpunkten i helgen var dock när jag fick träffa mina barn och mitt barnbarn tillsammans nu i lördags. Efter ett par år i garaget har motorcykeln efter fyra år kontrollbesiktigats - helt utan anmärkning... Var i Karlsborg och badade i fredags. Tog en bild på Vanäs fyr då jag passerade den på promenaden med Selma. Ni har förmodligen redan läst om veckans tidigare träningspass... I samband med att solen gick ner på lördagskvällen var jag ute och sprang ännu en tuff runda i värmen. Målet var tröskelträning , där pulsen skulle ligga nånstans runt 15...

Onsdag och torsdag passerade utan att någon löpträning blev av - men i dag, fredag, blev det ett kortare trail-pass på bergssluttningen. Ett "mini-trail" kanske man kan säga. Startade löpträningen  innan frukost och gick ut ganska hårt med många höjdmeter på den första kilometern. Pulsmätningen synkade inte mellan klockan och pulsbandet, och det var aningen irriterande. Inte första gången det sker med min Garmin Forerunner (630). Uppskattningen var att pulsen hamnade väldigt högt med tanke på min andhämtning och upplevda ansträngning. Det var asjobbigt emellanåt. Jag var dock snäll mot mig själv och tillät mig lite återhämtning genom att gå då och då. Turen gick till stora delar på Billingeleden, bland annat på dess nya dragning i trakten runt Brandstorp. Sen bar det av hemåt igen, då via järnvägsbanken från Eklunds bildemontering ungefär. Den totala upplevda ansträngningen blev runt tröskelnivå (nära supertröskel), och det behövdes ett sånt pass efter alla lågpulslöpni...

"One small step for a man, one giant leap for mankind" är nog ganska stora ord att ta till när man ska tala om den stegräkning jag gjorde i januari - men många steg blev det och lite intressant var det att se hur mycket man faktiskt går på en dag och en månad. Neil Armstrongs kända ord ekade ändå en del i mitt huvud. Mitt syfte med stegräkningen var enkel - jag ville se hur mycket jag går varje dag. Slängde iväg en förfrågan till Ola också. En fråga om att anta utmaningen i att räkna steg under januaris 31 dagar och jämföra antalet steg med varann i ett peppande och utmanande syfte, utan en alltför stark känsla av att detta var en tävling. Sedan rullade detta på under hela månaden och stegräknaren (min pulsklocka) satt på handleden och räknade hela tiden. Ovant för en som normalt aldrig bär klocka, men det gick bra. Mina misstankar om att jag tar rätt så många steg varje dag stärktes dag för dag. Jag tar sällan bilen till affären för jag bor så nära. Det är inte långt til...

Det blev mycket tid i soffan på morgonen innan jag till slut masade mig iväg till gymmet för ett intensivt och snabbt styrketräningspass. Passade även på att testa pulsklockan på löpbandet. Det har inte blivit nån styrketräning tidigare under veckan eftersom det varit så fina förutsättningar för längdskidåkning. Å andra sidan är det ganska mycket styrketräning i det med - speciellt när runt 50 procent av sträckan tillryggalades genom stakning. Då får överkroppen sitt! Gymmet finns ju alltid där men så här fina vinterdagar med bra skidspår på berget är inte var dag man får vara med om. Det vill man ju inte missa. Två skidturer har det blivit men i dag blev det alltså prio på ett gympass - ett snabbt och effektivt sådant. Innan styrketräningen värmde jag upp på löpbandet. Tyckte det var spännande att se hur pulsklockan skulle fungera inomhus. Ställde in hastigheten på löpbandet och ökade den med två minuters mellanrum. Klockans distans och tempo stämde hyfsat bra med löpbandets...

Jag trodde att träningsvärken efter gårdagens längdskidåkning skulle slå in med full kraft i dag. Men det var lugnt. Lite smått seg i överkroppen var jag men inget som störde. Jag hade till och med orken att köra ett intervallpass i backe i kväll... Men då snackar vi inte skidåkning. Vi snackar löpning! En extra krydda på löprundan var att jag fick testa min nya pulsklocka, en Garmin Forerunner 630 , som jag beställde förra veckan. Det är en riktigt häftig löparklocka och jag ska berätta mer om den i nått inlägg längre fram. Behöver testa den och lära känna den lite bättre först. Intervallpasset gick ut på att köra i mitt måltempo för 10k så långt jag kunde i en någorlunda brant backe. Det gick rätt bra. Första och fjärde intervallen var snabbast och de två i mitten låg i precis lagom tempo och puls för en mil. Tanken var att springa varje intervall lite längre än de 260 meter jag gjorde (6 % medellutning) men magen var orol...

I dag har mina ben verkligen känts stumma. Framsidan av låren bränner fortfarande och en effektiv stretch har varit nödvändigt för lindring. Summeringen av november månad visar på distans- och höjdmeterrekord, så det kanske inte är så konstigt att det känns som det gör... Årets tråkigaste månad för många - en bra månad för mig. Testade nya träningsupplägget för löpning och införde nya utmanande övningar på gymmet. Jag tror inte att jag sprungit över 20 mil på en och samma kalendermånad förut. Jag är ganska säker på att jag inte gjort över 2 000 höjdmeter på en månad heller. Benen har verkligen fått känna på. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så gör jag ytterligare justeringar i träningsupplägget. Ni minns kanske att en vecka kommer att fördelas enligt följande: Ett vanligt hederligt intervallpass , ett långdistanspass och ett pass med backträning . I morgon blir det vila eller ett kort lugnt pass tillsammans med sonen. Långpasset gjorde jag i går men inte...

Det var en otroligt fin och solig dag i dag. Efter att ha gått en promenad med Selma så knöt jag på mig löpardojorna och gav mig ut i snön på veckans långpass. Det blev Maffetone-löpning, dvs löpning med låg puls. Tyvärr är det inte så lätt att ha koll på att pulsen ligger inom arbetsfältet 122-132bpm när pulsklockan tycks spöka. Den har ju gjort så några gånger den senaste tiden och det är ganska irriterande. I somras registrerade den pulsslag på smått otroliga 240bpm och nu för tiden sjunker pulsredovisningen till riktigt låga värden istället. I dag var "pulsen" nere i 54 samtidigt som jag sprang i 6:13-tempo i snö... Det är vilopuls för mig och knappast troligt att kroppen har svarat så otroligt på träningen (hahaha). Nåja, jag sprang en tur på den gamla järnvägsbanken mot Axvall. Kommunen hade inte hunnit ut för att ploga bort snötäcket som låg på banan, men jag tog det som ett bra tillfälle att få extra träning. Det var lite som att springa på...

Inramningen var så långt från midvinterstämning man kan komma. Med några plusgrader och regn gav jag mig av mot starten för årets andra solståndslöpning. Men man kan väl säga att det var så mörkt som det bara kan bli då jag var ute och sprang. Nio timmar sedan solen gick ner och nio timmar kvar innan solen skulle gå upp igen. "Mörkt som i en sotarröv", som min fanjunkare brukade säga då jag gjorde lumpen. Började med nån kilometers uppvärmning innan jag träffade min medlöpare (som med tanke på loppets galenskap får vara anonym, men vi kan kalla henne "Anna") i närheten av Norrmalm i Skövde. När klockan blev 23:33 startade vi löpningen i det lätta regnet. Min pulsklocka fick spelet i början och tappade satellitmottagningen en stund och jag tappade ca 300 meter på första kilometern. Oerhört irriterande! Men Annas klocka fungerade fint. Vi joggade på lite lugnt på Skövdes gator via Norrmalm, Högskolan, Boulongerskogen, Centrum, Vasastaden, Västermalm, Nyströms kull...