En Mil om Dagen

Det var en otroligt fin och solig dag i dag. Efter att ha gått en promenad med Selma så knöt jag på mig löpardojorna och gav mig ut i snön på veckans långpass. Det blev Maffetone-löpning, dvs löpning med låg puls. Tyvärr är det inte så lätt att ha koll på att pulsen ligger inom arbetsfältet 122-132bpm när pulsklockan tycks spöka. Den har ju gjort så några gånger den senaste tiden och det är ganska irriterande. I somras registrerade den pulsslag på smått otroliga 240bpm och nu för tiden sjunker pulsredovisningen till riktigt låga värden istället. I dag var "pulsen" nere i 54 samtidigt som jag sprang i 6:13-tempo i snö... Det är vilopuls för mig och knappast troligt att kroppen har svarat så otroligt på träningen (hahaha). Nåja, jag sprang en tur på den gamla järnvägsbanken mot Axvall. Kommunen hade inte hunnit ut för att ploga bort snötäcket som låg på banan, men jag tog det som ett bra tillfälle att få extra träning. Det var lite som att springa på...

En riktigt aktiv lördag blev det. Och det efter en aktiv fredag med en hyfsat lång löprunda... Fredagens löprunda blev nästan två mil lång. Jag hade bestämt mig för att köra ett två-timmars-pass med en riktigt låg puls - under min A1-zon (125bpm). Till en början fick jag gå ganska ofta men sen rättade det till sig och jag kunde jogga långsamt allt mer sammanhängande. Fick ihop drygt tvåhundra höjdmeter men i de brantaste backarna for pulsen lätt upp över de 125 och jag fick övergå till gång flera gånger. Några minuter över två timmars jogg var jag hemma igen och då hade jag avverkat 19.62 kilometer - en mycket passande sträcka med tanke på det år jag är född. ;) Under lördagen hann jag med promenader, intervall-löpning i backe, styrketräning och lite annat. På styrketräningen var Anna med och hon gav många värdefulla tips och råd nu när jag försöker att lära mig några basövningar . Som du kan se via länken så handlar det om styrkeövningar som inte sker i de traditio...

I kväll är jag så där skönt trött. Inte så konstigt kanske. Jag var nämligen uppe tidigt på morgonen för att möta dagen och bevittna en grann soluppgång på min långa löprunda. Det är verkligen en ynnest att kunna jogga runt i stan ett par timmar för att sedan komma hem och tillaga sig en god frukost. Det är livet! Jag testade Maffetone igen. Låg puls under själva löpningen och med en väldigt lugn uppvärmning och nedvarvning (promenad) före och efter. Joggade som sagt ett par timmar och fick ihop drygt 19 kilometer totalt på våra vägar runt om i Skövde. Precis när jag skulle vika av vid Käpplunda och ner mot Vadsbovägen hörde jag hur en cyklist plingade med cykelklockan bakom mig. Vände mig om och fick se Anna - Anna som ju har lagt upp mitt träningsschema denna och nästa vecka. Hm, var hon ute å kolla så jag skötte mig tro? Nja, vi hann å säga hej - för hon hade bråttom till tåget. Fortsatte en bit till och joggade ihop med min dotter som var på...

Vad säger man om vädret? Det här känns ju som allt annat än sommar. Märkligt hur det kan slå om så snabbt - från medelhavsvärme till höst på bara några timmar... Men man får gilla läget. Ta till vara på dagarna ändå. Min kalla, regniga och blåsiga torsdag innehöll en morgonpromenad med hunden och en biltur till bekanta på Kållandsö/Läckö. Det blev även en lång löptur där på ön. Tyvärr ville ingen hänga med mig så jag sprang själv. Målet var som vanligt ganska enkelt. Springa/jogga i minst 100 minuter med pulsen på max 145bpm (A1-zon). Med all träning jag har gjort kan jag springa relativt fort med låg puls. De två första kilometerna gick under 5-tempo. Det var ganska kuperat på Kållandsö och allteftersom jag blev tröttare så gick pulsen lätt upp över 145bpm i uppförsbackarna. Då var det bara att lugna sig och låta pulsen gå ner igen. Benen var lite stumma av de senaste dagarnas ganska tuffa träning men konditionsmässigt var det inga problem. Var knappt andfådd när jag var ...

Som jag skrev sist så skulle jag ju testa formen lite i dag. Se om jag kanske behövde lite extra löpvila ett tag framöver. Jag och Selma (min hund) tog först en promenad på en och en halv kilometer hemifrån innan vi startade den 19 kilometer långa löpningen. Det var A1-löpning som gällde och sådan löpning brukar jag inte uppleva som så speciellt ansträngande. Pulsen hålls på en låg nivå och upplevelsen på Borgskalan brukar oftast ligga upp mot 12. Pulsen var låg, farten var relativt hög (för att vara på så låg puls) - men upplevelsen var mer ansträngande än normalt. Jag sprang på järnvägsbanken från Våmb till Varnhem och sedan till Axvall, där sonen hämtade upp mig med bilen. Efter ca sex kilometers löpning var det mest utför och det borde ju underlätta? Jo, det gjorde det... Men det var fortfarande väldigt jobbigt. Inte så där fruktansvärt jobbigt, men tillräckligt för att jag skulle uppleva allt som rätt kass. Avbrotten då jag mötte folk ...

Ett långpass per vecka har börjat bli vardag nu. Den stora utmaningen numera är att hitta nya utmanande rundor - men i dag blev det i alla fall en tur på vägar där de flesta av de 19 kilometerna gick där jag aldrig sprungit förut. Kan du, utan att tjuvkika på träningspasset först, gissa vilken väg jag sprang - bara genom att läsa mina små ledtrådar och kolla på bilderna? Det mesta av min löpträning består av pass med låg puls, så kallade A1-pass. Det betyder att jag låter pulsen avgöra hur mycket jag ska ta i. Långpassen är alltid A1-pass, där pulsen varierar mellan 68-78 procent av min maxpuls. Ibland ligger jag riktigt lågt (max 73 procent) men i dag tillät jag mig att gå upp till min maximala nivå i A1-zonen, 78 procent (145bpm). Och jag blir mer och mer lyrisk över hur mycket de här långpassen faktiskt ger mig. När jag går in och jämför med tidigare pass, där jag har samma upplevda ansträngning och medelpuls, så ser jag hur tiderna förbättra...

Det rullar på bra med träningen trots att vi har bjudits på både snö och kyla här i veckan. Hittills har det blivit två löppass och två gympass. Dessutom har jag antagit utmaningen "28 Days - Plank Challenge" - så plankan varje dag så här långt i februari har det också blivit. Men det har varit korta plankor. 20-40sek bara. I slutet av månaden ska jag vara uppe i fyra minuter och den 28 februari ska det bli så länge jag orkar. I tisdags blev det träning uppför Strupen. Det var inte helt enkelt att ta sig fram eftersom det var oplogat upp. Men det funkade och det var ett bra pass för att bättra på flåset. Anna och Selma var med och de kämpade på minst lika bra! Och i dag blev det ett långpass ihop med Jacob. Vi tog det lugnt på vägarna från gymmet till Rånna och tillbaka. Just vid Rånna såg vi tre stycken ståtliga älgar som sprang ute på gärdet. Alltid lika mäktigt att se älg. Totalt 19km och dryga två timmar. På sina ställen var inte underlaget det bästa (läs snö) men det b...

Mitt mål med att vänja kroppen vid lite längre löpningar pågår sen några veckor tillbaks. I dag gick det både bra och dåligt. Mest dåligt... Max 138 pulsslag per minut är vad som gäller just nu på de riktigt långa passen. När jag sprang Göteborgsvarvet i somras var det inga större problem att springa hela loppet. Klarade av det med en ganska hög puls dessutom, trots att jag var mer otränad då än i dag. För i dag kändes det som att jag inte klarade av att springa alls. Det var en hemsk känsla i kroppen - benen var tunga och sega, flåset ville inte vara med och huvudet ville bara avbryta det hela så fort som möjligt. De första kilometerna gick hyfsat men sen blev allt bara motigt och rasade sönder och samman. Jag vet inte riktigt vad det här beror på men det är ju allmänt känt att man har olika dagar. Ibland svarar inte kroppen på samma sätt som den kanske gjorde för ett par dagar sen. Jag känner mig inte sjuk men det känns som att det finns nått virus s...