Promenader, tuffa intervaller, styrketräning och en Ostindiefarare
Att fullkomligt köra skiten ur sig i Strupen (en lång och brant backe på Billingen) var facit av förmiddagens träning. På eftermiddagen blev det ett krävande styrkepass på gymmet, och utöver detta ett par promenader med hunden.
Har inte suttit still många minuter i dag. Morgonen började med en promenad uppför berget tillsammans med Selma. Vi gick i Strupen såklart... Å så ett antal kilometer till. När jag kom hem satte jag mig en stund på balkongen innan jag bytte om till löparkläder och gav mig ut på en träningsrunda. Jag hade bestämt mig för ett experiment i dag. Skulle göra något jag aldrig gjort förut (vad jag minns). Tänkte låta pulsen styra hur långa intervallerna skulle bli och hur lång vila jag skulle få efter varje intervall.
Inte trodde jag väl att det skulle bli så jobbigt som det blev. Efter några minuters uppvärmning stod jag så inför Strupen för andra gången inom ett par timmar. Nu skulle jag ge vad jag kunde tills pulsen nådde 90 procent av min maxpuls, dvs 167 slag per minut. Sen skulle jag lugna mig tills pulsen gick ned till 70 procent (130 slag per minut). Med ganska snabba steg tog jag mig iväg den första biten uppför. Efter knappt en minut var pulsen uppe i 167 och jag slog av på farten. Benen kändes hur trötta som helst och jag hade fullt sjå att ta in syre till musklerna. Vad jag flåsade!!! Var tämligen slut efter bara 55 sekunders hög ansträngning. Jag fortsatte "vilan" med att gå uppför direkt efter intervallen och det tog mig drygt två minuter att få ner pulsen till 130. Jag inser nu att jag borde stått helt stilla och vilat istället. Då hade nog pulsen gått ner snabbare och det hade gett mig mer rättvisa värden att jämföra med om - ja, jag säger OM - jag ska göra detta igen.
De tre efterföljande intervallerna och vilan hamnade på ungefär samma tider - men tempot i löpningen blev långsammare och långsammare. Jag blev tröttare och tröttare och backen tog nästan knäcken på mig på tredje och fjärde intervallen. Benen vek sig flera gånger och jag lät (ni minns Gessles sång om "Flickorna på TV2") som en frustande tjur när jag försökte klämma ur mina sista krafter i backens brantaste avsnitt. Det var bland de värsta träningspass jag gjort någon gång. Denna träningen, skidgången i slalombacken och de norska intervallerna på gröna milen hör till topp tre bland de värsta ansträngningar jag gjort i modern tid. Det är såna pass man hatar att göra men älskar att ha gjort!
När sista intervallen var överstökad befann jag mig äntligen längst upp på berget och visste att nedvärmningen mest skulle gå (just det) nedför. Det var en skön känsla. Joggade hemåt och det blev totalt drygt 7 kilometers löpning. Duschade, gick å handlade och lagade lite mat till mig och dottern. Det blev pasta och egenkomponerad köttfärssås och ett par glas mjölk till. Satt hur bra som helst! Kände att jag ville slumra till en stund efter maten men Selma behövde ut igen. Det blev några kilometer till och när vi kom hem tog jag väskan och gav mig av till gymmet. Där träffade jag Anna och vi körde ett bra styrkepass ihop. Kroppen var lite tömd på kraft efter dagens strapatser men jag tyckte att jag kunde trycka på rätt bra ändå. Körde ungefär som förra gången - ganska många repetitioner i tre set per maskin (sex övningar i fem maskiner alternativt nio övningar i sex maskiner) och övningar på mattan efter det. Blev sex/fem i maskinerna i dag + mattan. Har kommit igång lite bättre på gymmet nu. Orkar lite mer och det hjälper min rygg. Har mindre ont just nu. Gött!
Dagen avrundades med en tur till Lidköping för att vinka av Ostindiefararen Götheborg. Vi hade tänkt att åka på dagen först men fick förhinder, så jag blev glad när äldste sonen sa att han kunde hänga med på kvällen. Det blev inget besök PÅ själva båten - men den var mäktig att se från kajen också. Det var fest och hög stämning intill och vi träffade några bekanta att växla några ord med. En bra dag, en trevlig kväll men nu är det hög tid att gå och lägga sig. I morgon är det vilodag från allt som heter träning. Bara några promenader med Selma. Har jag sagt att jag anmält mig till SLA-loppet 5k i Skövde den 12 september föresten? Hatade det loppet förra året! I år hoppas jag på lite skönare löpning än vad jag hade då...
Har inte suttit still många minuter i dag. Morgonen började med en promenad uppför berget tillsammans med Selma. Vi gick i Strupen såklart... Å så ett antal kilometer till. När jag kom hem satte jag mig en stund på balkongen innan jag bytte om till löparkläder och gav mig ut på en träningsrunda. Jag hade bestämt mig för ett experiment i dag. Skulle göra något jag aldrig gjort förut (vad jag minns). Tänkte låta pulsen styra hur långa intervallerna skulle bli och hur lång vila jag skulle få efter varje intervall.
Inte trodde jag väl att det skulle bli så jobbigt som det blev. Efter några minuters uppvärmning stod jag så inför Strupen för andra gången inom ett par timmar. Nu skulle jag ge vad jag kunde tills pulsen nådde 90 procent av min maxpuls, dvs 167 slag per minut. Sen skulle jag lugna mig tills pulsen gick ned till 70 procent (130 slag per minut). Med ganska snabba steg tog jag mig iväg den första biten uppför. Efter knappt en minut var pulsen uppe i 167 och jag slog av på farten. Benen kändes hur trötta som helst och jag hade fullt sjå att ta in syre till musklerna. Vad jag flåsade!!! Var tämligen slut efter bara 55 sekunders hög ansträngning. Jag fortsatte "vilan" med att gå uppför direkt efter intervallen och det tog mig drygt två minuter att få ner pulsen till 130. Jag inser nu att jag borde stått helt stilla och vilat istället. Då hade nog pulsen gått ner snabbare och det hade gett mig mer rättvisa värden att jämföra med om - ja, jag säger OM - jag ska göra detta igen.
De tre efterföljande intervallerna och vilan hamnade på ungefär samma tider - men tempot i löpningen blev långsammare och långsammare. Jag blev tröttare och tröttare och backen tog nästan knäcken på mig på tredje och fjärde intervallen. Benen vek sig flera gånger och jag lät (ni minns Gessles sång om "Flickorna på TV2") som en frustande tjur när jag försökte klämma ur mina sista krafter i backens brantaste avsnitt. Det var bland de värsta träningspass jag gjort någon gång. Denna träningen, skidgången i slalombacken och de norska intervallerna på gröna milen hör till topp tre bland de värsta ansträngningar jag gjort i modern tid. Det är såna pass man hatar att göra men älskar att ha gjort!
När sista intervallen var överstökad befann jag mig äntligen längst upp på berget och visste att nedvärmningen mest skulle gå (just det) nedför. Det var en skön känsla. Joggade hemåt och det blev totalt drygt 7 kilometers löpning. Duschade, gick å handlade och lagade lite mat till mig och dottern. Det blev pasta och egenkomponerad köttfärssås och ett par glas mjölk till. Satt hur bra som helst! Kände att jag ville slumra till en stund efter maten men Selma behövde ut igen. Det blev några kilometer till och när vi kom hem tog jag väskan och gav mig av till gymmet. Där träffade jag Anna och vi körde ett bra styrkepass ihop. Kroppen var lite tömd på kraft efter dagens strapatser men jag tyckte att jag kunde trycka på rätt bra ändå. Körde ungefär som förra gången - ganska många repetitioner i tre set per maskin (sex övningar i fem maskiner alternativt nio övningar i sex maskiner) och övningar på mattan efter det. Blev sex/fem i maskinerna i dag + mattan. Har kommit igång lite bättre på gymmet nu. Orkar lite mer och det hjälper min rygg. Har mindre ont just nu. Gött!
Dagen avrundades med en tur till Lidköping för att vinka av Ostindiefararen Götheborg. Vi hade tänkt att åka på dagen först men fick förhinder, så jag blev glad när äldste sonen sa att han kunde hänga med på kvällen. Det blev inget besök PÅ själva båten - men den var mäktig att se från kajen också. Det var fest och hög stämning intill och vi träffade några bekanta att växla några ord med. En bra dag, en trevlig kväll men nu är det hög tid att gå och lägga sig. I morgon är det vilodag från allt som heter träning. Bara några promenader med Selma. Har jag sagt att jag anmält mig till SLA-loppet 5k i Skövde den 12 september föresten? Hatade det loppet förra året! I år hoppas jag på lite skönare löpning än vad jag hade då...
 |
| Kallas det för "bom" det här som pojkarna och flickorna hänger i? Lite festligt såg det ut i alla fall... |
Kommentarer
Skicka en kommentar