En Mil om Dagen

  Det har gått en vecka sedan Selma lämnade oss. Min och familjens älskade hund, som varit en trogen följeslagare sedan sommaren 2009. Förra fredagen blev hon plötsligt sjuk, och dagen efter - lördagen den 19 november klockan 16:52 - fick hon lugnt och stilla somna in. Ett långt och fantastiskt liv var till ända. Vi sörjer nu vår älskade Selma - vår glädjespridare och trofasta vän. Hon var inte "bara en vanlig hund" - hon var en familjemedlem, med en stor personlighet och integritet. Sorgen är obeskrivligt stor, men i ljust minne finns nu alla våra upplevelser ihop. Promenader, vandringar och andra äventyr. Så många mil det blivit tillsammans. Hon fick ett långt och friskt liv hela vägen till slutet, och för det är vi alla så oerhört tacksamma. Hon var en helt fantastisk hund, och hon visade oss sin glädje ända in i det sista...  Selma blev 13 år och 7 månader. Tack för allt! Vi glömmer dig aldrig! Vila i frid vår fina, fina Selma. ❤

 Nämen hej igen... 😏 Förra inlägget tog jag visst på stort allvar - för något glädjande har jag inte haft att dela med mig av på lång tid nu. Jag kan absolut inte minnas när jag var ute på löpträning senast. Då måste jag kolla i Garmin Connect. Min energi tycks ha runnit ut, jag är orkeslös och blir andfådd av minsta lilla ansträngning. Så har det varit i nästan ett halvår nu, och ingen bättring är i sikte. 😢 Det pågår en utredning, och jag har varit iväg och tagit flera olika blodprover på vårdcentralen. Det finns en teori om B12-brist, men jag återkommer när jag vet mer. Under tiden får jag ägna mig åt den träning jag kan - lugna promenader (som en gammal pensionär ungefär). I går var jag och Selma ute på en tur i solskenet. Nästan sju kilometer med en lätt småkylig vind. Det var skönt, och inte alls så dumt. Men jag var mentalt slutkörd efteråt. Och jättetrött!  I natt har jag jobbat, och jag är glad över att klara det fortfarande. Troligen skulle många ha sjukskrivit sig...

 Tänk vilken lyx att bo ett stenkast från fina vandringsleder i vacker natur. Bara en dryg kilometer att gå hemifrån, och så är man där - på Billingeleden... Att gå hela leden är en vandring på 57 kilometer, och det är inget man gör på en kafferast precis. Av dagens åtta kilometer var jag på leden (eller dess "sidospår") i ungefär tre kilometer. Resten gick på andra stigar eller skogsvägar eller vägar i stan. Snön låg krispigt vit runt oss, men överallt var det fina stigar upptrampade, så det var väldigt lätt att gå ändå.  Kan inte annat än att rekommendera var och en att ge sig ut och njuta av naturen. Det är otroligt vackert, och inte jättebesvärligt att gå - inte ens nu när snön ligger på bergssluttningen. Utsikten från höjderna vid Våmbs ängar är magnifik

 Det har varit en bra dag i dag... En lång och skön promenad med Selma på förmiddagen, en löprunda vid lunch och en eftermiddag i soffan. Den där löpningen var tänkt som en lätt joggingtur, men efter nån kilometer märkte jag att ansträngningen var ganska hög, vilket också bekräftades av klockan som visade den höga pulsen. Det var ju inte riktigt meningen, men jag klarade av att hålla löpsteget genom mina tänkta fyra kilometerna. Efteråt belönade jag mig med en kanna vatten och en skön dusch. Sen njöt jag av en riktigt god lasagne och ett stort glas mjölk! Kändes riktigt gött! I kväll ska jag festa på säsongens första semla. 😊 Här nedan bjuder jag på ett bildsvep från promenaden. ❤ Selma ❤  

Vilodagar... Vad är det? I det här sammanhanget är det dagar när jag har träningsvila - det vill säga när jag inte byter om till träningskläder för att utföra något svettigt pass. Ingen löpning, ingen styrketräning - inget sådant på hela dagen. Men promenerar, det gör jag gärna på vilodagarna. Ibland är promenaderna så hårda att jag kanske borde ha bytt om till träningskläder och räknat det som ett träningspass ändå. Att gå en raskt promenad uppför Billingen höjer pulsen rejält. Och mjölksyran känns i benen... Från måndagens långtur med Selma. Här är vi på väg upp för "Indianstigen" på Billingen. Sen blev det en kombo av Gröna- och Lila milen. Kan man springa Lila milen i januari? Jodå, än så länge är det snöfritt och perfekt för löpning. Just i måndags var det hyfsat torrt på stigarna också. Hittills i år har jag haft totalt fem träningsfria dagar, alltså det som jag kallar "vilodagar". Jag lägger medvetet in dessa eller så låter känslan bestämma...

Trots att hälsan inte varit helt hundra den här veckan, har det ändå blivit riktigt bra träning... Tre vändor till gymmet har det blivit, med mina vanliga styrkeövningar + en ny övning - marklyft med skivstång, på ett ben. Förutom att det tar fint i rumpmusklerna är det även en bra balansövning. Det är inte lätt, men det funkar. Två pass på löpbandet har det blivit också. I dag med fem kilometer där varje kilometer ökades i tempo. Startade första kilometern i 6:30-tempo tills de sista 500 meterna som fick gå i 4:30-tempo. Just det tempot är centralt för mitt framtida "sub45-mål" - så det vill jag vänja mig vid så gott det går. Men jag har inte bara varit inomhus den här veckan. Många långa promenader med Selma har det blivit, och jag har hjälpt min mor att flytta en del möbler till hennes nya boende också. Utöver detta har jag burit upp mina nya hallmöbler här hemma. Det blev riktigt bra! Så som ni förstår är det inte bara gymmet som erbjudit utmaningar den här veckan. Ti...

Hej, Tittar in lite snabbt här på bloggen för att berätta att det är mycket nu... Är en del stök med kära mor i Tibro och det tar sin tid och energi - men jag vill att hon ska ha det bra, och det har hon. Det är jag väldigt glad för. Grabben har köpt hus och han och hans sambo har massor att göra. Att jag inte räcker till fullt ut för dem är också lite stressande. Men nästa vecka är det dags för flytt och flyttstädning, så då ska jag viga dagarna för att hjälpa dem. Har ledigt från jobbet i sju dagar då. Efter gårdagens hektiska dag stack jag ut på en rätt så tuff löprunda. Körde tre set med 30/30-intervaller. Snabb löpning i 30 sekunder, långsam löpning i 30 sekunder å så repetera. Totalt tre gånger i varje set. Fem minuters långsam jogg mellan seten (jag gick i 1,5 minuter så det blev snarare 3,5 minut jogg). Efter 6,5 kilometer var jag klar och kroppen kändes perfekt. Dagens långpromenad med Selma var riktigt fin den med. Perfekt höstväder att vandra i, och Selma mådde hur fin...

Den här morgonen sov jag och Selma ända till halv tio. Behövdes eftersom jag har ett par nätters arbete framför mig. Är glad att Selma gillar att sova länge. Har hon bara fått maten tidigt på morgonen så är hon nöjd. Gå ut kan hon vänta med hur länge som helst, känns det som. I dag dröjde det till efter tio. Selma 7 km i går - 7 km i dag Rundan vi gick på Billingen var precis samma runda som jag sprang i går. Då var det ett svettigt intervallpass som gällde, så betydligt behagligare i dag. I alla fall mindre svettigt. Men jag klagar inte på träningsdagen i går. Den var bra! Intervallerna var tre stycken till antalet, kilometerlånga och i det tempo jag en gång önskar kunna hålla i en hel mil. Ja, i går gick lite snabbare i intervallerna till och med... Det var ett jobbigt pass - men helt okej. Kändes bra. Mina 2x7km gick blandat på Gröna milen och Gula femman Efter de totalt sprungna kilometerna på berget, körde jag ner till gymmet för ett styrkepass. När jag klev...

Som ni ser - jag har anmält mig till Helsingborg Marathon!!! Jag som aldrig varit i närheten av att sprungit så långt förut... Det pirrar redan i magen och jag kommer förmodligen vara ett nervvrak dagarna innan loppet. Vet inte varför jag känner så, men jag har en himla stor respekt för distansen, och känner mig inte alls bekväm inför den. Men man måste våga! D.N.F. finns inte för mig, så när jag väl passerat startlinjen finns ingen återvändo (om de inte plockar av mig från banan av någon orsak)... Annars har den här första dagen i veckan bestått av betydligt roligare saker än att anmäla sig till "ångestlopp". En stunds häng med barnbarnet, promenad med Selma (min hund ni vet) och en 17 kilometer lång löprunda på asfalt. La in ett så kallat maf-test i den. Det var inte till så stor nytta då jag hade tryckt på lite extra de första 7 kilometerna. Det var svårt att hålla pulsen låg under de 5 kilometerna som skulle göras med en riktigt låg puls. Tiden blev 31:27,1 vilket i...

Nu känns det som det kanske är på väg att vända. Det har varit sega dagar med pollenallergi och förkylning, och det är en bit kvar innan jag kan sätta igång med löpträningen på allvar igen. Men någonstans ska man börja - och i dag blev det en utmanande promenad uppför berget med Selma. När vi tagit oss upp via "Indian-stigens" kraftiga motlut var vi väl uppvärmda och tog oss an en betydligt lättare slinga runt Åsbotorpssjön. "Indian-stigen" på Billingens östra sluttning Det var en skön runda. Selma ville bada - men husse var elak och förbjöd henne. Vi tog gott om tid på oss och de cirka fem kilometerna tog en bit över en timma. Så här får det nog bli nu dagarna innan påsk. Lugna men utmanande promenader. Perfekt för Selma också. Hon gillar ju inte att springa lika mycket som hon gjorde förr. Till påsk kanske jag testar löpning igen.

Det är kul att springa fort, tänkte jag, och sprang alldeles för snabbt på torsdagens tröskelpass i Trollhättan. Det här gjorde jag trots att jag hade en lätt känning av smärta i baksidan av höger lår - och dagen efter var det riktigt besvärligt där. Det är som om muskeln är lite för kort, och jag hade svårt att kunna gå ordentligt. Under fredagen blev det ändå en lång promenad med hunden utmed älven i Trollhättan. Solen sken och det var helt underbart att gå där. Vi strosade långsamt fram. Fåglarna sjöng och citronfjärilarna fladdrade omkring och tycktes söka den bästa platsen. Selma badade och vi satte oss uppe på Kopparklinten och njöt av solens värme och utsikten över hela stan. Det var så otroligt rofyllt och Selma torkade på nolltid. Låret kändes ganska okej. I lördags fyllde en för mig närstående person 50 år. Samma dag tog Villa Lidköping SM-guld i bandy. Vad säger man? Grattis, tycker jag är ett bra ord här! Med mig i helgen har jag haft mitt onda lår. Jag har nöj...

Just nu är cykelbanorna här i Skövde fullständigt livsfarliga att vistas på. Med ett tunt lager snö ovanpå packad blankis gör det väldigt besvärligt att gå, springa och cykla. Någon halkbekämpning värd namnet är inte att tala om. Det skulle inte förvåna mig om sjukhusets akutmottagning har fått in extra många fallolyckor de gångna dagarna. Skärpning Skövde kommun! På tisdagen var jag ute i halkan under ett par timmar. Först på en långpromenad med Selma och därefter blev det en löprunda på egen hand. Det var inte bara en, två eller tre gånger som jag höll på att dratta omkull - det var många gånger. Efter promenaden (som till stor del gick i skogen) övervägde jag att gå till gymmet för att köra min löpträning på löpbandet istället, men bestämde mig för utelöpning då jag såg att en del bilvägar hade saltats. Det gick rätt bra att springa på dessa. Vid möte med bilar eller skymd sikt sprang jag upp på trottoaren/cykelbanan, och om det fanns gräsmatta intill denna så sprang jag...

Vilken träningsdag det blev! Jag som egentligen bara hade tänkt ta det lugnt hela dagen, gick istället en långpromenad med Selma, sprang tuffa intervaller på löpbandet och körde ett styrketräningspass efter det. Så himla gött det var! Bilder från dagens promenad. Det blev många höjdmeter på promenaden. Över 100 innan jag nådde hit, till Hållsdammen på Billingen, där skidåkning på det nya multispåret och fiske var två populära aktiviteter. På upptäcktsfärd. Det syns kanske inte så noga på bilden - men det stupar rejält nedför här. Vi vände... Nya multispårets sträckning når ända till Nya Brandtorpsvägen i Skövde. Här har man inte lagt på någon konstsnö än men jösses vilken nedförsbacke längdskidåkarna kommer mötas av här! Den skjuts man får utför... (Backen sedd nedifrån) ...kommer att behövas när den nyanlagda "Caterpillarbacken" tar vid omedelbart efter. Dessa två backar kommer vara perfekta för olika sorters löpintervaller. Det vattnas redan ...