Bra fet eller fett bra?
Rubriken ovan ger en liten hint om hur jag kände då jag satt i bilen på väg till Billingehus och Träningskonsulten för en kropps-scanning plus ett konditionstest. Sanningens ögonblick närmade sig. Nu fanns ingen återvändo - kalla fakta skulle läggas fram på bordet...
Det pirrade lite lätt i magen då jag klev in genom dörren och såg löpbandet framför mig. "Jag ska börja med att visa dig var toaletten finns", sa Anna Simberg, som var ansvarig för testet. Förklaringen till varför hon tyckte jag behövde veta det var helt enkelt som så att en del som gör testet tar i så hårt att de spyr... Det hade jag själv i och för sig inga planer på, men det kunde ju inte hon veta.
Jag började med att byta om. Fick ett eget låsbart omklädningsrum med dusch. Perfekt att få byta om ostört och slippa en massa proteinskakande kids runtomkring sig. När jag var ombytt å klar satte vi oss ned och Anna ställde en massa frågor om min ålder, vikt, längd, tidigare resultat, nuvarande miltid, träningsmål m.m. m.m. Jag var tvungen att väga mig, för jag hade lite dålig koll, och såg till min stora glädje att jag tappat rätt många kilon sen årets början. Men vad hjälpte den glädjen när scannern (ultraljud) togs fram och skulle avslöja den osminkade sanningen? Anna mätte på bröst, midja/mage och lår. Föga överraskande satt det mesta av fettet runt midjan. Och kroppsfettet räknat i procent la sig precis över gränsen till kategorin "fet"... Hmpf! Jo, jag visste det nog! Men det här sporrar mig nu bara ännu mer till att fortsätta att träna och tänka på vad jag stoppar i mig. Bra att få det svart på vitt ändå eftersom de flesta omkring mig säger "du är väl inte fet", i all välmening förstås, förutom min äldste son då, som efter testet sa: "Det där behövde du väl inte testat, det har ju jag sett sen länge... Du kunde ju ha frågat mig." Men det var nog också i all välmening, tror jag. :D Mitt BMI visade sig vara helt okej i alla fall.
Sen var det dags för själva konditionstestet. Det var ett tvådelat test - först ett Tröskeltest för mjölksyramätning genom blodprov, och sedan ett Maxtest för mätning av syreupptagningsförmåga/kondition. Jag klev upp på löpbandet och började att värma upp med jogg i 7 km/h i tio minuter. Anna berättade att testet var anpassat till mig utifrån var jag befann mig just nu (min egen uppskattade mil-tid på 55 minuter). Efter de tio joggande minuterna hoppade jag av det rullande löpbandet och ett första blodprov togs för mätning av laktat/mjölksyra. Efter 1 minut hoppade jag på bandet igen. Körde fyra minuter i 9 km/h - hoppade av igen för blodprov, en minuts vila, osv i farterna 11, 13 och 14 km/h. I slutet av varje fyraminutersperiod fick jag beskriva ansträngningen från en skala som Anna höll fram medan jag sprang. Jag hade förresten en underbar utsikt över nästan hela Skövde från mitt löpband (se bild). Jag sprang och sprang men kom inte närmare stan trots att det blev sammanlagt 6 kilometers löpning. Men utsikten var betydligt trevligare än att stirra in i en vägg.
Efter Tröskeltestet fick jag vila i två minuter, dricka lite vatten, och sen köra ett par minuter jogg på bandet i 7 km/h. Sen var det dags att hoppa av bandet igen och på med masken som skulle mäta syreupptagningsförmågan. Kände mig lite som Darth Vader då jag åter klev upp på bandet och sprang två minuter i 11 km/h. Efter en kort paus för justering av mask och kalibrering, startade allvaret i Maxtestet. Farten på bandet låg nu på 12 km/h och lutningen började med 1 grad uppför. Efter 1 minut ökades lutningen till två grader, sen tre grader... Min andning var i det här läget inte långt ifrån lika skrämmande som Darth Vaders och jag kände gång på gång att det här inte skulle gå så mycket längre. Hjärnan skrek åt mig att hoppa av men jag höll ut tills lutningen ställdes in på fyra graders uppförslut. Då blev det för mycket för den gamla kroppen och jag klarade bara av att köra ytterligare några sekunder till innan jag fick ge mig. Utmattad blev jag hängande på löpbandet och hämtade andan i masken (se bild) medan Anna förnöjsamt flyttade till skrivbordet och sammanställde mina värden. Jag stapplade iväg till vågen och såg att jag tappat ytterligare ett halv kilo efter de totalt 39 effektiva minuterna på löpbandet. När jag var någorlunda kontaktbar igen fick jag följande analys:
Mitt konditionsvärde var 47,2 och hamnade i bästa konditionsklass för min ålder, med en tiondels marginal. Så nu kan jag alltså titulera mig "Superior" vad gäller kondition. Fast jag fyllde ju faktiskt HELA kvoten för klassen under, "Excellent", så jag kallar mig nog EXCELLENT SUPERIOR istället. Låter lite mer imponerande! ;)
Jag fick också veta att min laktatkurva (mjölksyrekurva) var ganska låg fram till jag springer i 11 km/h, sen börjar den vika uppåt när hastigheten ökas. Alla når gränsen för kännbar mjölksyra vid fyra millimol, skillnaden mellan människor är när man når den - och jag gjorde det när jag sprang i 14 km/h och pulsen låg på 162 bpm (slag per minut). Då upplevde jag det också som mycket ansträngande. Min maxpuls visade sig vara 175 bpm och mitt maxlaktat 8,9 millimol. De träningsråd jag fick med mig var att göra stor skillnad i mina träningspass och att jag skulle jobba mest inom zonen A1: max 138 bpm, med 90 minuter löpning eller längre, och toppa det med intervallträning i A3-zonen: max 160 bpm, då och då. Det kommer nog göra underverk för uthålligheten och snabbheten hoppas jag.
Den här veckan började jag med ett intervallpass, och till helgen väntar ett par långdistanspass med en puls på max 138. Inga 90 minuter nu direkt men en försiktig ökning till att nå dit om några veckor i alla fall.
Sammanfattningsvis så var de här testerna sjukt roliga - och nyttiga för min framtida träning. Mitt mål är nu att jobba bort lite överflödigt fett genom att fortsätta att äta förståndigt (utan att vara extrem), träna långa löppass och lite kortare intervall/backpass med pulsklockan regelbundet, fortsätta med styrkan och simningen och lägga till lite cykling ibland kanske. Liksom vardagsmotionen som känns viktig i sammanhanget. Jag måste även lyssna på min kropp så att inga skador ställer till det, vilket ju har hänt förr. Jag har nu fyra personliga pulszoner att träna efter och nästa steg blir nog att anlita lite hjälp för att lägga upp ett träningsprogram.
Avslutar detta inlägg med visdomen om att jag är "bra fet" men att min kondition "fett bra"! Går därför nu vidare in i detta träningsår med stort självförtroende och med orden: "Ett starkare 2014! Ett snabbare 2014! Ett lättare 2014!". Håll tummarna!!!
Det pirrade lite lätt i magen då jag klev in genom dörren och såg löpbandet framför mig. "Jag ska börja med att visa dig var toaletten finns", sa Anna Simberg, som var ansvarig för testet. Förklaringen till varför hon tyckte jag behövde veta det var helt enkelt som så att en del som gör testet tar i så hårt att de spyr... Det hade jag själv i och för sig inga planer på, men det kunde ju inte hon veta.
Jag började med att byta om. Fick ett eget låsbart omklädningsrum med dusch. Perfekt att få byta om ostört och slippa en massa proteinskakande kids runtomkring sig. När jag var ombytt å klar satte vi oss ned och Anna ställde en massa frågor om min ålder, vikt, längd, tidigare resultat, nuvarande miltid, träningsmål m.m. m.m. Jag var tvungen att väga mig, för jag hade lite dålig koll, och såg till min stora glädje att jag tappat rätt många kilon sen årets början. Men vad hjälpte den glädjen när scannern (ultraljud) togs fram och skulle avslöja den osminkade sanningen? Anna mätte på bröst, midja/mage och lår. Föga överraskande satt det mesta av fettet runt midjan. Och kroppsfettet räknat i procent la sig precis över gränsen till kategorin "fet"... Hmpf! Jo, jag visste det nog! Men det här sporrar mig nu bara ännu mer till att fortsätta att träna och tänka på vad jag stoppar i mig. Bra att få det svart på vitt ändå eftersom de flesta omkring mig säger "du är väl inte fet", i all välmening förstås, förutom min äldste son då, som efter testet sa: "Det där behövde du väl inte testat, det har ju jag sett sen länge... Du kunde ju ha frågat mig." Men det var nog också i all välmening, tror jag. :D Mitt BMI visade sig vara helt okej i alla fall.
Sen var det dags för själva konditionstestet. Det var ett tvådelat test - först ett Tröskeltest för mjölksyramätning genom blodprov, och sedan ett Maxtest för mätning av syreupptagningsförmåga/kondition. Jag klev upp på löpbandet och började att värma upp med jogg i 7 km/h i tio minuter. Anna berättade att testet var anpassat till mig utifrån var jag befann mig just nu (min egen uppskattade mil-tid på 55 minuter). Efter de tio joggande minuterna hoppade jag av det rullande löpbandet och ett första blodprov togs för mätning av laktat/mjölksyra. Efter 1 minut hoppade jag på bandet igen. Körde fyra minuter i 9 km/h - hoppade av igen för blodprov, en minuts vila, osv i farterna 11, 13 och 14 km/h. I slutet av varje fyraminutersperiod fick jag beskriva ansträngningen från en skala som Anna höll fram medan jag sprang. Jag hade förresten en underbar utsikt över nästan hela Skövde från mitt löpband (se bild). Jag sprang och sprang men kom inte närmare stan trots att det blev sammanlagt 6 kilometers löpning. Men utsikten var betydligt trevligare än att stirra in i en vägg.
Efter Tröskeltestet fick jag vila i två minuter, dricka lite vatten, och sen köra ett par minuter jogg på bandet i 7 km/h. Sen var det dags att hoppa av bandet igen och på med masken som skulle mäta syreupptagningsförmågan. Kände mig lite som Darth Vader då jag åter klev upp på bandet och sprang två minuter i 11 km/h. Efter en kort paus för justering av mask och kalibrering, startade allvaret i Maxtestet. Farten på bandet låg nu på 12 km/h och lutningen började med 1 grad uppför. Efter 1 minut ökades lutningen till två grader, sen tre grader... Min andning var i det här läget inte långt ifrån lika skrämmande som Darth Vaders och jag kände gång på gång att det här inte skulle gå så mycket längre. Hjärnan skrek åt mig att hoppa av men jag höll ut tills lutningen ställdes in på fyra graders uppförslut. Då blev det för mycket för den gamla kroppen och jag klarade bara av att köra ytterligare några sekunder till innan jag fick ge mig. Utmattad blev jag hängande på löpbandet och hämtade andan i masken (se bild) medan Anna förnöjsamt flyttade till skrivbordet och sammanställde mina värden. Jag stapplade iväg till vågen och såg att jag tappat ytterligare ett halv kilo efter de totalt 39 effektiva minuterna på löpbandet. När jag var någorlunda kontaktbar igen fick jag följande analys:
Mitt konditionsvärde var 47,2 och hamnade i bästa konditionsklass för min ålder, med en tiondels marginal. Så nu kan jag alltså titulera mig "Superior" vad gäller kondition. Fast jag fyllde ju faktiskt HELA kvoten för klassen under, "Excellent", så jag kallar mig nog EXCELLENT SUPERIOR istället. Låter lite mer imponerande! ;)
Jag fick också veta att min laktatkurva (mjölksyrekurva) var ganska låg fram till jag springer i 11 km/h, sen börjar den vika uppåt när hastigheten ökas. Alla når gränsen för kännbar mjölksyra vid fyra millimol, skillnaden mellan människor är när man når den - och jag gjorde det när jag sprang i 14 km/h och pulsen låg på 162 bpm (slag per minut). Då upplevde jag det också som mycket ansträngande. Min maxpuls visade sig vara 175 bpm och mitt maxlaktat 8,9 millimol. De träningsråd jag fick med mig var att göra stor skillnad i mina träningspass och att jag skulle jobba mest inom zonen A1: max 138 bpm, med 90 minuter löpning eller längre, och toppa det med intervallträning i A3-zonen: max 160 bpm, då och då. Det kommer nog göra underverk för uthålligheten och snabbheten hoppas jag.
Den här veckan började jag med ett intervallpass, och till helgen väntar ett par långdistanspass med en puls på max 138. Inga 90 minuter nu direkt men en försiktig ökning till att nå dit om några veckor i alla fall.
Sammanfattningsvis så var de här testerna sjukt roliga - och nyttiga för min framtida träning. Mitt mål är nu att jobba bort lite överflödigt fett genom att fortsätta att äta förståndigt (utan att vara extrem), träna långa löppass och lite kortare intervall/backpass med pulsklockan regelbundet, fortsätta med styrkan och simningen och lägga till lite cykling ibland kanske. Liksom vardagsmotionen som känns viktig i sammanhanget. Jag måste även lyssna på min kropp så att inga skador ställer till det, vilket ju har hänt förr. Jag har nu fyra personliga pulszoner att träna efter och nästa steg blir nog att anlita lite hjälp för att lägga upp ett träningsprogram.
Avslutar detta inlägg med visdomen om att jag är "bra fet" men att min kondition "fett bra"! Går därför nu vidare in i detta träningsår med stort självförtroende och med orden: "Ett starkare 2014! Ett snabbare 2014! Ett lättare 2014!". Håll tummarna!!!
Kommentarer
Skicka en kommentar