En Mil om Dagen

Det känns att det går allt bättre att springa i backar nu. Visst, det är jobbigt å så men inte på samma sätt som förut. Har lagt ganska mycket träning på just backlöpning, utan att överdriva den, och det har nog gett ett visst resultat. På gårdagens kvällspass efter jobbet fick jag feeling - efter att ha genomfört tre tuffa tröskelintervaller - så jag klämde till med en tvåtusen meter lång uppförsbacke (3,2 % medellutning), i vilken jag snittade 5:32-tempo. Trots tröttheten efter intervallerna så kände jag mig ganska stark, och det var en härlig känsla att greja den där långa backen så pass väl... Mitt VO2-Max har gått upp den senaste tiden. 54 får väl anses som rätt bra för en gubbe som är 56 år? Enligt den här tabellen (länk) duger ett VO2-Max på 41 för att gubbar i min ålder ska hamna i högsta nivån, så jag ligger ju än så länge betryggande över. ;) För att kunna kalla mig elit behöver jag upp till minst 70... Passet i sin helhet blev hyfsat långt för att vara på en lördag...

Det är som det brukar, plötsligt -  när man minst anar - så  händer det bara. Som i går kväll, då jag skulle springa 5 000 meter i tröskeltempo på militärens grusbana vid P4, och märkte att det 3:45-tempo jag gick ut i kändes rätt okej... Ja, det är märkligt hur det kan bli. Jag var inte alls förberedd på ett dunderlopp, och inte gjorde jag något försök att sätta personbästa heller - det bara blev så. Sedan förra söndagen har jag enbart gjort lite tuffare löppass, senast i torsdags då jag körde "halvnorska 4x4-intervaller". Anledningen till att jag kört de tuffa passen är att jag gör ett försök att "toppa formen" inför Karlstad Stadslopp på lördag. Men formtoppen kom kanske för tidigt? I vilket fall så var min tanke att avsluta den här "tuffa-pass-veckan" med ett tröskelpass på grusbana. I mina intervaller på samma bana har jag legat runt 4-tempo och intervallerna har varit allt från 100 meter långa upp till kilometern. Det har känts bra och på lördag...

Med de tre senaste löppassen har jag nu nått den klassiska distansen för ett maraton på fem dagar. I dag sprang jag tre stycken 3-kilometers-intervaller i måltempofart för Wings for Life World Run i Kalmar den 8 maj. Det var hemskt! Veckans distans så här långt Fick ihop totalt 16 kilometer med uppvärmning, nedvärmning och gång efter intervallerna. Tanken var att mina kilometertider skulle hamna mellan 4:50-5:00 minuter på intervallerna för att kroppen ska kunna vänja sig vid tempot. Men det gick lite snabbare vid några tillfällen (på fyra av de nio kilometerna höll jag mellan 4:29-4:44-tempo). Varje intervall-kilometer var hursomhelst riktigt jobbig och just nu känns det nästintill omöjligt att klara av 28 kilometer sträcklöpning i samma tempo (mitt mål i Wings for Life). Må vara att jag tränat ganska mycket det senaste och kanske är lite lätt sliten - men vi får se vad kroppen säger om nästa veckas försök på tre stycken 5-kilometers-intervaller i detta te...

Februari är den sista av vintermånaderna och med mars kommer den första vårmånaden. Det är bara dagar kvar. Och nu inför våren håller jag som bäst på att finslipa mitt träningsupplägg. Läs vidare så får du se hur mina tankar går... Jag upplever mig haft ett väldigt bra träningsupplägg nu under vintern. Har inte bara underhållit min löpning utan även utvecklat den till det bättre. Satsat hårt på backträning och på långsamma långpass med låg puls, men även haft inslag av snabba intervaller med varierande längd och intensitet. Kvittot på min träning kom i mitten av januari då jag satte personbästa på milen i Karlsborg . Något som jag saknat i min träning i vinter är dom där riktigt kämpiga mjölksyrepassen. Eller "saknat och saknat", vet jag inte. Men jag vill kunna lägga in nått sånt pass emellanåt också. Känna hur pulsen är nära max och hur mjölksyran sprutar i musklerna. Den träningsform jag tänker på först då är " skidgång " - en pe...

Rubriken ovan ger en liten hint om hur jag kände då jag satt i bilen på väg till Billingehus och Träningskonsulten för en kropps-scanning plus ett konditionstest. Sanningens ögonblick närmade sig. Nu fanns ingen återvändo - kalla fakta skulle läggas fram på bordet... Det pirrade lite lätt i magen då jag klev in genom dörren och såg löpbandet framför mig. "Jag ska börja med att visa dig var toaletten finns", sa Anna Simberg, som var ansvarig för testet. Förklaringen till varför  hon tyckte jag behövde veta det var helt enkelt som så att en del som gör testet tar i så hårt att de spyr... Det hade jag själv i och för sig inga planer på, men det kunde ju inte hon veta. Jag började med att byta om. Fick ett eget låsbart omklädningsrum med dusch. Perfekt att få byta om ostört och slippa en massa proteinskakande kids runtomkring sig. När jag var ombytt å klar satte vi oss ned och Anna ställde en massa frågor om min ålder, vikt, längd, ...