En Mil om Dagen

 Tänk att man skulle få sätta den rubriken när man har sprungit fem kilometer. Men så är det! Det är inte så tokigt, faktiskt riktigt längesen jag sprang längre än så. Vi får gå tillbaka ända till den 3 november 2020, då jag sprang sju kilometer. Några dagar efter det blev jag sjuk, och sviterna av den sjukan hänger fortfarande i...  Men peppar, peppar, ta i trä - den här veckan har det känts ganska okej ändå. Inte helt hundra, och inte såpass att jag vågar köra bil än, men det är lite stabilare. Jag orkar göra mer. Orkar fixa så smått här hemma. Har kraft att ta tag i saker och ting och få det gjort. Har lite mer energi, och det känns bra! Förutom min "långlöpning" - som precis som förra gången blev ett ofrivilligt tröskelpass - hann jag också med en kort promenad med Selma. Nu på eftermiddagen är matte och "lillhusse" ute med henne igen. Selma störs inte så mycket av kylan, men med dagens temperaturer under minus tio grader fick det räcka med en knapp timmas prome...

 Det har varit en bra dag i dag... En lång och skön promenad med Selma på förmiddagen, en löprunda vid lunch och en eftermiddag i soffan. Den där löpningen var tänkt som en lätt joggingtur, men efter nån kilometer märkte jag att ansträngningen var ganska hög, vilket också bekräftades av klockan som visade den höga pulsen. Det var ju inte riktigt meningen, men jag klarade av att hålla löpsteget genom mina tänkta fyra kilometerna. Efteråt belönade jag mig med en kanna vatten och en skön dusch. Sen njöt jag av en riktigt god lasagne och ett stort glas mjölk! Kändes riktigt gött! I kväll ska jag festa på säsongens första semla. 😊 Här nedan bjuder jag på ett bildsvep från promenaden. ❤ Selma ❤  

I dag skulle jag ha varit i Hässelby/Stockholm för att springa det anrika Hässelbyloppet 10 km. Vi vet alla varför det inte blev så. Covid-19 kom emellan, och det fick bli ett "coronasäkert" lopp här hemma istället. Sprang på Skövdes gator och de första fyra kilometer började riktigt bra. Med nyvunna kunskaper om löpteknik kändes det helt naturligt att springa strax under 5-tempo. De fyra första kilometerna gick på 18:54 (4:43-tempo), och det kändes helt okej i kroppen - det var flåset som inte ville vara med. Redan innan jag stack ut kändes kroppen tung och trött. "Soffig" liksom... Å huvudvärken hade slagit till. Strax efter fem på eftermiddagen bytte jag i alla fall om och gav mig ut i regnet. I pulsklockan var ett intervallpass nedladdat, samma som jag sprang i tisdags, med ett gäng 3-minutersintervaller och öppen vila efter varje. Skulle dock försöka springa så långt som möjligt först, och det gick ju som sagt riktigt bra. Sen tog liksom syret slut och jag ork...

I förra inlägget skrev jag om hur jag skulle springa mina framtida tröskelpass - i går körde jag ett, och misslyckades (nästan) TOTALT!!! Det gick för fort i tre-minuters-intervallerna, vilket speciellt kändes i de fyra sista (av totalt tio), då flåset var högt och orken knapp. Istället för 5:35-5:20-tempo gick varje intervall i fem-tempo ungefär (5:01 ner till 4:47), vilket för tillfället är ett tempo som inte kommer att hålla för en längre sammanhållande löpning. Men okej, jag körde på känsla, och ingen träning är bortkastad. Det kändes ganska bra ändå, även om jag blev trött mot slutet. Tror att 5:20-tempo kan vara något att sikta på när intervallerna blir längre... Startade och avslutade mitt tröskelpass vid Arena Skövde. Totalt en mil blev det, och en bra uppvärmning inför mitt 45 minuter långa styrkepass...

Hur tungt får det vara egentligen? Kan inte det här släppa nån gång? Tankarna snurrar runt i huvudet just nu. Löpträningen är fortfarande riktigt motig! Det är sirap i benen och ett tungt ok på ryggen. Så jädrans kämpigt! Ibland kommer känslan som säger att det är på väg åt rätt håll, men så kommer bakslagen. Just nu orkar jag inte springa speciellt långt eller snabbt. Vid minsta ansträngning frustar jag som ett ånglok på hala räls i en uppförsbacke. Nej, inget är som det ska! :( Styrketräningen funkar däremot bra - det är löpträningen som bråkar. Har funderat på vad det är. Visst, jag har gått upp i vikt en del, blivit äldre och jobbar natt - men jag väljer att skylla på "ett bristande träningsupplägg". Där är det enklaste att förändra för tillfället. En liten förändring är redan gjord; jag fokuserar på styrketräning ena veckan och på löpträning den andra. Styrka och löpning ingår i och för sig varje vecka, bara mer eller mindre, och detta gör att jag inte behöver springa me...

God förmiddag. Ingen sovmorgon denna söndag trots en sen lördagskväll. Nä, jag ställde allt klockan och var uppe vid teven i god tid före starten i Vasaloppet. Det är imponerande att se alla duktiga skidåkare som tar sig an de nio milen från Berga by i Sälen till målet i Mora. När man ser deltagarna staka sig fram i spåren tänker jag på hur jobbigt det är när man står i stakmaskinen och pressar. Efter några minuter börjar det bli riktigt jobbigt, och efter tio minuter är jag helt slut - å då har jag bara hunnit ett par kilometer. Nja, jag har att jobba på om jag skulle vilja delta i Vasaloppet framöver. Än så länge är det nog bättre att jag håller mig till löpningen. Så här långt i år har jag som längst sprungit en bit över milen (inte över 11 km). Inga längre sträckor alltså, och mängden har blivit blygsamma 20 mil i år. Däremot har jag fått ihop fler styrkepass det här året, jämfört med det förra. Hela 20 stycken och nästan 18 timmar sammanlagt. Förra året vid den här tiden hade ...

Jag brukar ursäkta mig för att det var längesen jag skrev. Det tänker jag inte göra i dag! Det har varit jäkligt motigt det senaste, så bloggen har jag liksom inte haft tid med. Men träningen rullar på bättre än någonsin. Varvar löpning med styrketräning, å vilodagarna har inte varit så många i år. Hittills har endast 10 av årets första 50 dagar varit helt träningsfria. Övriga 40 dagar har innehållit totalt 43 stycken träningspass (sammanlagt ca 32 timmar, varav löpning 15 timmar, styrketräning i 16 timmar + någon timma med annat). Jämför samma period 2019 då jag bara skrapade ihop drygt 2 timmars styrketräning (men å andra sidan 18 timmars löpning). Nu tänker den kloke att det här kan väl ändå inte hålla. Nä, jag tror inte att jag kommer träna på så här intensivt så länge till - men jag kör på nu när det funkar och jag är motiverad för det. Man åker alltid på "dippar" - det vet jag - och sjukdomar eller skador kan ställa till det ytterligare. Att jag fått det att funka s...

Vilodagar... Vad är det? I det här sammanhanget är det dagar när jag har träningsvila - det vill säga när jag inte byter om till träningskläder för att utföra något svettigt pass. Ingen löpning, ingen styrketräning - inget sådant på hela dagen. Men promenerar, det gör jag gärna på vilodagarna. Ibland är promenaderna så hårda att jag kanske borde ha bytt om till träningskläder och räknat det som ett träningspass ändå. Att gå en raskt promenad uppför Billingen höjer pulsen rejält. Och mjölksyran känns i benen... Från måndagens långtur med Selma. Här är vi på väg upp för "Indianstigen" på Billingen. Sen blev det en kombo av Gröna- och Lila milen. Kan man springa Lila milen i januari? Jodå, än så länge är det snöfritt och perfekt för löpning. Just i måndags var det hyfsat torrt på stigarna också. Hittills i år har jag haft totalt fem träningsfria dagar, alltså det som jag kallar "vilodagar". Jag lägger medvetet in dessa eller så låter känslan bestämma...

Att ens tröskelkänsla varierar efter dagsform, det är något jag kan intyga. Ena dagen kan jag springa på lätta ben i 4:40-tempo, en annan dag är hela kroppen i uppror och jag får kämpa järnet med blytunga ben för att ens kunna nå upp till ett 5:30-tempo. Helt sjukt hur mycket det kan skilja. Tröskelträningen är central i min löpträning. Det känns som om kroppen trivs bäst då jag springer en bit under mjölksyratröskeln. Men vad är begreppet "tröskel" då? Ja, det finns säkert många vetenskapliga rön och artiklar om detta, men för mig är det den där gränsen precis innan kroppen börjar få riktigt svårt att arbeta hårt - då mjölksyran (laktatet) i blodet kommer upp sådana nivåer att kroppen får svårt att forsla bort den, och då man förmodligen inte orkar hålla på så värst länge till i den aktivitet man ägnar sig åt. Att hitta sin tröskelgräns, och ligga en bit under den, gör att man kan jobba på ganska länge med en relativt hög ansträngning. Kroppen tar hand om mjölksyran, fors...

Hej, och god fortsättning på det nya året!  Har det börjat bra? Hoppas det! För mig känns det som om jag har fått i mig flera liter trögflytande bromsolja och ett ok på huvudet. Det är så tungt, så tungt. Visserligen visar pulsklockan att jag flyttat fram min mjölksyratröskel från 160 i puls till 162 (klockan tror att jag kan springa i "mjölksyratempo" - 4:42 per kilometer - med två slag till per minut mot förut). Det är en utveckling åt rätt håll. Att förskjuta tröskeln närmare maxpuls innebär att det tar längre tid för kroppen att nå tröskeln. Man orkar alltså jobba längre med hög ansträngning och med syre i musklerna, innan mjölksyran slår till. Att orka springa med hög intensitet länge är i sig ett mål för att nå mitt huvudmål - att klara milen på mindre än 45 minuter... Året började annars med ett styrketräningspass på gymmet. Har sagt det förut - på den här fronten måste jag bli bättre. Mycket bättre än förra året i alla fall. Då fick jag ihop totalt 36 stycken s...

De här dagarna mellan jul och nyår är svåra att identifiera, i alla fall har inte jag någon känsla för vilken dag i veckan det är. Jobbar tre nätter nu, och i schemat står det fredag, lördag och söndag, och eftersom jag jobbade första passet natten som var, så borde det vara lördag i dag... När jag vaknade tyckte jag att det skulle passa bra med ett kort (och lungt) löppass, en dag som denna mellan två långa nattpass. Precis innan jag stack ut tänkte jag om. Ville testa ett tröskelpass istället. Det betyder lite tuffare löpning än den tänkta "lugna", och det har ju blivit några sådana pass det senaste. Känner mig hyfsat bekväm med dessa, så jag ställde in pulsvarningen på 155bpm - vilket är mitt i min tröskelzon. Då skulle jag få jobba lite! Det gick lätt till en början då jag var utvilad och det mesta var nedför. Sen kom första uppförsbacken och efter 1,5 kilometer började det bli riktigt jobbigt. Hade ignorerat pulsvarningen som skrek för fullt, och kört vidare med hö...

Julhelgen är över. Startade julaftonens morgon med en kort löprunda och avslutade annandag jul med en lite längre löptur. Behövde bränna några extra "jul-kalorier" efter helgen... ;) Skämt åsido, så behövde jag träningen för att kunna bli bättre på att springa en mil snabbare. Ni vet - min utmaning för 2020. Äh, vi får väl se hur det går med allt det där. Kul att ha ett mål att träna mot. Känslolöpning gäller alla dagar. Speciellt i dag, då jag hade bestämt mig för att köra ett par tuffa intervaller - med hög intensitet så länge jag orkade. Det blev inte så länge! Tre minuter, sen fick jag lägga av. Flåset fanns inte där, benen vek sig nästan och hjärtat dunkade frenetiskt. Tre minuter räckte till drygt 700 meter (då i 4:10/4:15-tempo ungefär). Resten av passet blev en blandning av gång och jogg (pga allmän trötthet, och slutkörd efter intervallerna), men på den sista kilometern lyckades jag kraftsamla mig och bränna av en "mil-tempo-kilometer". Kändes bra, det bl...

#MySub45Challange:  Har ni tänkt på att jag ofta säger att jag tränar på känsla? Att jag inte vill pressa mig mer än vad jag upplever som behagligt? I mitt nya mål, där jag vill klara av milen på lite mindre än 45 minuter, ska jag lyfta det här tänket till en ny nivå. Mer om det strax... Genom att inte pressa sig för hårt, tror jag att glädjen i löpningen kan behållas längre. Kroppen tar inte onödig stryk - och det har jag märkt att jag måste tänka på än mer nu när man börjar komma upp i åren. Jag har mina skavanker, men då får jag anpassa mig till det och vara mer försiktig i all träning. Jag ska givetvis köra hårda träningspass ibland, men det första steget i mitt framtida upplägg är att chilla och ta bort mina schemalagda träningspass. Det har funkat bra med planerade dagar, men nu testar jag att släppa dem. Det blir inte några egna krav på intervallpass, backträning, tröskellöpning eller så. Inte si eller så många kilometer per gång heller, och som sagt inte på vilka dagar ...

God morgon. Har just ätit en god hotellfrukost på Gustaf Fröding hotell i Karlstad. Smakar alltid bra med frukost på hotell, under förutsättning att det inte blir för ofta. Nu har jag bott borta de senaste tre lediga helgerna, så det blir nog bra med ett "hotelluppehåll" efter i dag. I går kväll passade jag på att aktivera mig ordentligt. Med 25 minuters tröskellöpning i månskenet fick både hjärta och lungor jobba. Det var ett riktigt bra pass och det kändes faktiskt fantastiskt bra att springa hårt. La ansträngningen på precis rätt nivå. Det var jobbigt men aldrig så jobbigt att jag ville ge upp. De sista två minuterna la jag i en lång uppförsbacke - och då kändes det som mest. I morgon är ett betydligt lugnare pass inplanerat. Blir bra det med. Ha det gött! PS. Ursäkta för teckenstorlekens avvikelse från övriga inlägg. Vet inte riktigt vad som har hänt. Kan tyvärr inte ändra på det heller. Hur jag än försöker... DS. Kolla! Ser ni? Där är månen. "Måna i Kal...

Tänkte berätta om de senaste dagarnas stök och hur viktigt det är att få in lite bra rutiner i livet! Speciellt efter den här helgen som varit. Märker mig vara ur fas ordentligt, och då är det väl lika bra att ta tag i det nu, och på lite längre sikt också. Dagen efter loppet - alltså på söndagen - sov jag mellan 02:00-06:30. På morgonen klev jag upp för en morgonjogg, hade en trevlig frukost med övriga i "Bengts vänner" (så trevlig att det t.o.m. kom fram en amerikanska? och sa att hon inte förstod ett ord av vad vi sa men att hon blev så glad av att höra hur trevligt vi hade), strippade i Björns trädgård (Medborgarplatsen - det var varmt, var tvungen att byta om) utan att bli tagen av polisen och tog sen tåget hem utan några förseningar alls. Ni må tro att jag var trött när jag kom hem. Trots behovet av sömn tag jag hand om tvätten och sen satt jag uppe en stund och kollade på film... Hmm... Ja, "ågonting" gick nog fel - men det är bara att försöka igen! ;)...

Man glömmer fort bort hur jobbigt ett träningspass kan vara. Gårdagens tröskelträning kvalificerar sig helt klart in bland årets jobbigaste träningspass. Jag ville dö ett antal gånger under löpningen. Gick ut hårt direkt! Ingen uppvärmning eller så. Hade jobbat 12 timmar på natten, sovit i knappt sex timmar, ätit en halv skål med jordgubbskräm och sedan hängt vid teven en stund för att vakna till innan jag skulle springa. Var rätt mosig när jag klev utanför ytterdörren och blickade upp mot den gråmulna himlen där regnet hängde i luften. Oinspirerad till tusen... Men jag stapplade iväg och fixade första kilometern på strax över fyra minuter. Då ska tilläggas att det mesta var nedför på den kilometern, och jag inte hunnit bli trött av själva löpningen än. Trampade på med ungefär samma intensitet under hela passet. Även om jag helst av allt ville ge upp sa något i mitt undermedvetna att jag skulle fortsätta (konstigt). Efter 5 kilometer hade jag nått mitt mål och klockan stan...

Vad är väl ett maraton mot Mila? När jag jobbade i natt kom samtalet jag väntat på ett tag. För då föddes nämligen mitt andra barnbarn - en liten flicka som ska få namnet Mila. Min son och hans sambo är nu lyckliga och stolta tvåbarnsföräldrar. Deras son Kian är storebror, och jag själv är en mycket glad och stolt farfar till TVÅ fina barnbarn... Plötsligt gick natten på jobbet lite lättare. Det var så skönt att höra att allt hade gått bra för dem, men nu kan jag knappt bärga mig av längtan att få träffa dem; Mila, storebror Kian och de stolta föräldrarna. Men de måste få återhämta sig ordentligt först, så det kanske tar någon dag till innan vi kan ses. Fantastiskt roligt är det i alla fall! I morgon (torsdag) är det dags för löpträning igen. Då blir vi ett gäng som ska springa den smått kuperade Lila milen tillsammans - och där ska vi ta det väldigt lugnt. Om kroppen känns bra efteråt kan det hända att jag lägger till några minuters tröskellöpning. Det är ju ändå bara t...