Känslolöpning i praktiken

Julhelgen är över. Startade julaftonens morgon med en kort löprunda och avslutade annandag jul med en lite längre löptur. Behövde bränna några extra "jul-kalorier" efter helgen... ;) Skämt åsido, så behövde jag träningen för att kunna bli bättre på att springa en mil snabbare. Ni vet - min utmaning för 2020. Äh, vi får väl se hur det går med allt det där. Kul att ha ett mål att träna mot.

Känslolöpning gäller alla dagar. Speciellt i dag, då jag hade bestämt mig för att köra ett par tuffa intervaller - med hög intensitet så länge jag orkade. Det blev inte så länge! Tre minuter, sen fick jag lägga av. Flåset fanns inte där, benen vek sig nästan och hjärtat dunkade frenetiskt. Tre minuter räckte till drygt 700 meter (då i 4:10/4:15-tempo ungefär). Resten av passet blev en blandning av gång och jogg (pga allmän trötthet, och slutkörd efter intervallerna), men på den sista kilometern lyckades jag kraftsamla mig och bränna av en "mil-tempo-kilometer". Kändes bra, det blev ett bra pass trots allt - å så funkar alltså känslolöpning i praktiken. Blanda tufft och lätt efter dagsform. Inga måsten!!! Ett sätt att hålla motivationen uppe, som undviker att man tröttnar på träningen och håller skaderisken låg.

Målet är annars att klara av ett gäng 8-minuters-intervaller i den högsta pulszonen (Z5) så småningom. Som norska intervaller fast dubbelt så långa... Träningen fram till detta tuffa delmål kommer ske successivt fram till jag klarar av det. Med små försiktiga steg. Det går inte köra på så hårt alltför ofta. Men den dagen jag kan greja det, då är jag nog ganska nära mitt huvudmål; milen sub45min...


Pulsklockan kom fram till samma sak i dag som pulstestet förra torsdagen - utan att mäta laktatnivån i blodet.

Kommentarer

Populära inlägg

Långlöpning i Tibro

Träningen flyter på

Ångestfyllda SLA-loppet