En Mil om Dagen

 Hej på er, Det är alltför sällan jag är inne här och skriver nu för tiden. Senast var det för ett halvår sen, vid vintersolståndets löprunda - och nu är det samma sak igen... Fast denna gången en löprunda då sommarsolståndet inföll. Men först en kort sammanfattning av halvåret som gått. I slutet av december gick en närstående bort. Sorgen är fortfarande påtaglig. I januari började jag träna löpning regelbundet igen. Jag kör försiktigt. Tillåter mig varva löpningen med mycket gång. Dels för att inte orken finns riktigt (lider sedan hösten 2020 av trötthetssyndrom - det är bättre nu), och dels för att inte smärtan i knäet ska komma tillbaka. Jag är långtifrån min gamla form, men det funkar. Konditionen har blivit bättre, och jag hoppas på en fortsatt positiv utveckling. Försöker även styrketräna någon gång i veckan. Under våren har jag sprungit Proppen med barnbarnen, och sprungit Skövde City Run (5 km) på egen hand. I augusti är tanken att jag ska springa Midnattsloppet i Stockholm...

 Jo, jag finns fortfarande kvar - om än lite mindre på bloggen. Kämpar i motvind med träningen, utan att några större framsteg sker. Tröttheten sitter fortfarande i - och orken lyser med sin frånvaro. Just nu tar jobbet en hel del av min tid också, men det kommer med stor sannolikhet bli bättre då semesterperioderna är över. Vad har hänt sedan förra inlägget då? Kanske inte så jättemycket. Försökte mig på att få kontinuitet i träningen med låg puls, men det gick sådär. Vardagsmotionen funkar (promenader mm), men att få in rutinen med riktiga träningspass har varit värre. Har försökt, fast kroppen säger ifrån direkt. Tröttheten slår till rejält om jag kör mer än ett pass i veckan. Ska det vara fler pass per vecka får det helt enkelt bli till att hitta en ännu lugnare nivå. Annars är just den här veckan årets höjdpunkt - där  Midnattsloppet i Stockholm väntar på lördag. Dagarna innan loppet hör ett kvalitetspass på Pansarvallen till. Ett träningspass för att "steppa upp" infö...

När solståndslöpning hägrar finns inga hinder. I går inföll sommarsolståndet klockan 23:43, och trots mitt ömmande knä höll jag i min tradition - att springa just vid tidpunkten för solståndet. Ljus natthimmel i norr Jag har inte sprungit på flera veckor pga smärta i knäregionen. Men inför sommarsolståndets runda hade jag bestämt mig för att försöka. Upplägget var förutbestämt; 10 minuters promenad, 10 minuters lätt jogg och avslutningsvis 10 minuter gång igen. Det var lite spänt minuten innan jag skulle springa... Under dagen hade jag varit i Tiveden och vandrat. En fantastisk upplevelse i denna, en av Sveriges 30 nationalparker, del av mitt närområde. Dagen bjöd på sol, 24 gradig värme och nästan ingen vind. Gick den ganska utmanande Trollkyrkorundan (4,6 kuperade km), vilket nog var ett bra styrkepass för mitt knä. Efteråt var ett svalkade dopp i Vätterns friska vatten väldigt välkommet. Lunch med utsikt över Blanksjön från Oxaberget.  Del av Trollkyrkorund...

Jag fick nyss ett sms från en "intresserad anhängare" som undrade hur det hade gått med sommarens solståndslöpning? Sommarsolståndet inföll ju 17:54 i går - hade jag verkligen sprungit? Personen hittade ju inget upplagt på Endomondo. Jo, jag sprang! Men jag höll faktiskt på att missa det!!! Kul när sommarsolståndet och midsommarafton infaller på samma dag. Så vill man ju att det egentligen vara och just den här midsommaren befann jag mig på en plats som hör midsommarfirandet till - nämligen i Leksand, Dalarna. Där skulle jag vara med på kvällens traditionella firande (och man firar ordentligt) - å eftersom sommarsolståndet inföll ungefär samtidigt som det hela skulle dra igång blev det ett annorlunda Solståndslopp... Jag bodde inte i Leksand och jag hade inga träningskläder med mig dit. Därför blev det en kompromiss av mina vanliga solståndslöpningar. En promenad utmed Österdalälven och Siljan där en minuts lätt jogg genomfördes i solskenet just under den minut då somma...

Tjena igen! Då jag skrev det förra inläggets rubrik så hade jag ingen aning om hur rätt jag hade - och inte heller att innebörden i den skulle få en helt annan mening än vad jag egentligen avsåg. För ganska precis en halvtimma efter publiceringen vände det verkligen - och det som skulle bli mörkare blev istället ljusare.. De senaste dagarna har varit totalt upp och ner men samtidigt helt underbara. Det mesta i mitt liv är kaos, samtidigt som allt är på väg att ställas till rätta.   Inte bara för mig! Mina rutiner fungerar inte för tillfället och det var ett tag sedan jag både tränade och skrev här. Det är så himla roligt allt det som har hänt, och händer, så ni anar inte... Vi får köra ett kort inlägg i dag med några bilder. Jag grejar inte mer just nu. I torsdags var det dags för årets första solstånd - sommarsolståndet. När klockan var 12:07 hade jag sprungit i exakt en kvart och hade en kvart till framför mig. Hade tänkt en timma totalt först men eftersom jag var en smu...

Himlen klarnade upp, blev blå - "och rätt var det var lyste det till nån jävla jättelampa rätt i fejset... Det var solen", som Lena Nyman sa på sin bredaste stockholmska i numret 'Stadslollan' ur revyn Glaset i örat, 1973.  Reaktionen blev ungefär likadan för mig i dag, för det var längesen man såg solen... Vintersol Eller var det längesen? Det känns så i alla fall, men fasen vad gött det var ändå när moln och dimma skingrades och vår närmsta stjärna uppenbarade sig på himlen. Jag tror att vi alla behöver få se solen och ta del av dess strålar så ofta det bara går - vi mår bra av det helt enkelt. Ljus är liv! Det kan inte vara bra för någon att leva i ett ständigt mörker. Ändå lockas jag faktiskt av tanken att bo långt norrut. Tillfälligt alltså. Det är framförallt vid ett par långa tillfällen som lockar mig lite mer än andra - då det är polarnatt (ingen sol syns till under hela dygnet) och när det är midnattssol (då solen aldrig går ner under horisonten). Nu...

Sommarsolståndet inföll ganska tidigt på morgonen i onsdags, när klockan var 06:24 närmare bestämt. Ni som följer min blogg vet vad det betyder. Just det - solståndslöpning igen såklart. Den här gången för 12 gången i rad... Det är ju något av en tradition nu - att vara ute på en löptur i samma ögonblick som solståndet inträffar, sommar som vinter i alla väder. En del tycker jag är smått galen som springer just då, för det innebär ju att löpningen sker när än på dygnet som detta förutsägbara inträffar. Sent på kvällen, mitt i natten, tidigt på morgonen eller på dagen. Det spelar ingen roll! Jag ska ut! Har haft turen att vara ledig från jobbet och någorlunda frisk vid samtliga tillfällen sen jag började med stolligheterna för drygt fem år sedan. Och med mitt nuvarande arbetsschema ser det ut som att jag ska klara av åtminstone sex år till. Kanske... Onsdagens löprunda startade hemifrån vid 05:45-draget. Sprang i strålande solsken genom centrala Skövde och sedan ut mot Södra Ryd. Tr...

I natt 00:34 infaller sommarsolståndet. Då är jag som vanligt ute och springer och detta blir den tionde solståndslöpningen i rad. Ett jubileums-lopp som dessutom kryddas med fullmåne... :) Nattens löpning kommer bli ganska kort. Jag startar 00:14 och joggar i 40 minuter. Sommarsolståndet infaller då precis mitt i löprundan. I morgon ska jag berätta om hur det gick (om jag kommer ur den vita tvångströjan). Ett regnoväder väntas dra förbi så det kanske inte blir några fina sommarnattsbilder att presentera på bloggen direkt, men det får ni stå ut med. Kanske fångar några regndroppar på bild istället. Och fullmånen lär man ju inte ha nån glädje av heller då. Nu är det ju inte många som är lika galna som jag, men om det ändå skulle visa sig att någon skulle vara intresserad av att hänga med i natt så är det bara att höra av sig. Det finns säkert fler tvångströjor... ;)

Jag erkänner - det är lite halvgalet det här. Att ut å springa just när ett solstånd sker... Men det har blivit en grej och dagens solståndslopp var det åttonde i rad för min del. Hela dagen har växlat från strålande sol å värme till ösregn med hagel och åska. Å sen tillbaka igen. Så hur vädret skulle bli mellan 17:38 - 19:38 då mitt Solståndslopp skulle gå var omöjligt att veta. De svarta molnen runt om Skövde såg ganska så hotfulla ut men solen lyste fint när det var dags att starta. Som sällskap hade jag Anna - vi springer ungefär lika och hon är en väldigt trevligt person att springa med. Vi trivs bra med att springa ihop. Exakt 17:38 gav vi oss iväg från OKQ8 vid Gamla Kungsvägen i Skövde. Tog riktning söderut och svängde av till järnvägsbanken mot Våmb och sedan mot Hentorp å Simsjön. Just vägen upp mot Simsjön bjuder på en ganska kraftig stigning uppför Sydbillingen och här gick pulsen upp en del trots att jag medvetet lättade på den redan låga farten....

I morse vaknade jag vid kvart över fyra med världens träningsvärk i lår, rumpa och höfter. Förstod direkt att det var gårdagens skidgång i slalombacken som gett resultat. Även om det smärtar med träningsvärk så uppfylls man med en härlig känsla av att ha gjort något som verkligen ger. Aktiverat nya muskelgrupper och lite annat i kroppen som inte fått arbeta så hårt tidigare. Nu när jag har egna stavar lär det nog att bli fler sådana pass i backen. Och tekniken hoppas jag kunna förbättra allt eftersom. Är övertygad om att skidgång är en grymt bra träningsform för både benstyrka och flås. Och till slut ska man väl klara av ett pass utan att få en så här grym träningsvärk efteråt. I morgon infaller sommarsolståndet här på norra halvklotet. När klockan slår 18:38 lutar den nordligaste delen av jorden som mest mot solen och sen inträffar det obönhörliga - jordaxelns norra del börjar så sakteliga vända sig bort från solen. Och så håller den på (och dagarna blir al...

Ni som har följt min blogg vet vad som händer vid ett solstånd. Jo, då ska man (jag alltså) ut och springa... Så blev det även nu vid detta första solstånd i år. Gårdagens Solståndslöpning genomfördes som vanligt vid den exakta tidpunkten då sommarsolståndet inföll (i går klockan 12:51:12). Det blev en mils löpning som startade en halvtimma innan själva tidpunkten för sommarsolståndet och som avslutades en halvtimma efter. Med mig hade jag en trogen följeslagare - min hund Selma (bilden). Tyvärr har jag en lätt smärtkänning i knätrakten på mitt vänstra ben (tecken på gåsfot?) just nu, så det fick bli en lugn och försiktig löprunda. Siktade på en timma och lyckades precis att komma under timman med 55 hundradelars marginal. Solen lyste över oss under hela rundan och ansträngningen blev inte så stor. Mest ansträngt var mitt knä då som sagt. Nu väntar nästa Solståndslöpning den 22 december, då det vänder och blir ljusare igen. Eller rättare sagt ska vi nog säga att nästa So...

En sån underbar natt, en underbart ljus magisk natthimmel. Det var vad som mötte mig denna riktiga midsommarnatt då jag tog en lätt löpning à fem kilometer... Detta kanske blir en framtida tradition? Solståndslöpning! Tog ju en löprunda vid tiden för vintersolståndet 2011 också - och även om jag tog fel på tiden lite grann då, så blev det ganska bra den gången med. Då sprang jag en mil. Inatt fick det räcka med en halv. Men skönt var det, och himlen hade ett härligt magisk sken. En upplevelse som är svår att beskriva i ord och bild. Inatt blir det inte mörkt. Inatt möter skymningen och gryningen varann. Det får dom göra några dagar till innan mörkret skiljer dom åt... Nästa solstånd inträffar fredagen den 21 december kl 12:11. Räkna med att jag springer då med. Sen för jag traditionen vidare, under för...