En Mil om Dagen

 Tänk vilken lyx att bo ett stenkast från fina vandringsleder i vacker natur. Bara en dryg kilometer att gå hemifrån, och så är man där - på Billingeleden... Att gå hela leden är en vandring på 57 kilometer, och det är inget man gör på en kafferast precis. Av dagens åtta kilometer var jag på leden (eller dess "sidospår") i ungefär tre kilometer. Resten gick på andra stigar eller skogsvägar eller vägar i stan. Snön låg krispigt vit runt oss, men överallt var det fina stigar upptrampade, så det var väldigt lätt att gå ändå.  Kan inte annat än att rekommendera var och en att ge sig ut och njuta av naturen. Det är otroligt vackert, och inte jättebesvärligt att gå - inte ens nu när snön ligger på bergssluttningen. Utsikten från höjderna vid Våmbs ängar är magnifik

Hej igen. Hur mås det? Är ni laddade inför sommarens comeback? För ni är väl uppdaterade på att några varma och soliga dagar ligger framför oss - i alla fall om man bor i Götaland eller södra delarna av Svealand. Jag ser fram emot det, men hoppas att det blir svalare inför Helsingborg Marathon den 31 augusti. Sol, värme och löpning är ingen bra kombo för mig. I går hade vi en fin kväll. Soligt och lagom varmt. Jag knöt på mig traildojorna och joggade iväg lugnt utmed Billingens sluttningar. Körde ett så kallat Maffetone-pass, vilket innebär löpning med en väldigt låg puls. I backarna fick jag gå det mesta för att hålla pulsen nere. Till en början sprang jag utmed Billingens nya spår, "Trollstigen 12 km", vilken till stor del går på Billingeleden, och där den tuffa backen upp till Ryds grottor ingår. Som ni ser på den suddiga bilden ovan bjuds man på en storslagen utsikt därifrån. Träffade en herre där som var förvånad över att jag tagit mig dit genom löpning. Jag s...

Om man inte gillar att styrketräna på gymmet får man hitta andra sätt att träna styrka och balans på. Tidigt i morse, innan solen hade gått upp, gav jag mig ut på en ruggigt jobbig löprunda. Jag och Stefan hade nämligen bestämt oss för att springa i skogen på Billingens sluttningar. Skogslöpning på små besvärliga stigar ger både balans och styrka - och när man ger sig an bergets grymma uppförsbackar då får benen veta att de lever...  Vi gick ut hårt. Kämpade oss igenom 59 höjdmeter på den första kilometern och sen fortsatte vi med fler och fler höjdmeter. Benen skrek av smärta och vi sa inte så mycket när det var som värst. Vi fick gå bitvis för att inte dra på oss för mycket smärta i benen. Men vi fick njuta av en fin morgon, guld i skogen och på himlen. Efter 22 kilometer traillöpning, mest på Billingeleden, var vi klara. Skön känsla då.

Onsdag och torsdag passerade utan att någon löpträning blev av - men i dag, fredag, blev det ett kortare trail-pass på bergssluttningen. Ett "mini-trail" kanske man kan säga. Startade löpträningen  innan frukost och gick ut ganska hårt med många höjdmeter på den första kilometern. Pulsmätningen synkade inte mellan klockan och pulsbandet, och det var aningen irriterande. Inte första gången det sker med min Garmin Forerunner (630). Uppskattningen var att pulsen hamnade väldigt högt med tanke på min andhämtning och upplevda ansträngning. Det var asjobbigt emellanåt. Jag var dock snäll mot mig själv och tillät mig lite återhämtning genom att gå då och då. Turen gick till stora delar på Billingeleden, bland annat på dess nya dragning i trakten runt Brandstorp. Sen bar det av hemåt igen, då via järnvägsbanken från Eklunds bildemontering ungefär. Den totala upplevda ansträngningen blev runt tröskelnivå (nära supertröskel), och det behövdes ett sånt pass efter alla lågpulslöpni...

Då det gäller löpträning har den här veckan varit lite upp och ner - så varför inte stänga den på samma inslagna väg, tänkte jag... I tidigare inlägg har jag berättat om ett långpass som fick en bitter eftersmak i form av smärta i ländryggen och en bit nedåt - men också om en kortare löpning med bra känsla. I fredags skulle jag testa Norska superintervaller i milspåret på Billingen. Efter uppvärmningen ökade jag tempot i den första fyra-minuters-intervallen. Försökte tänka på att inte springa hårdare än att jag skulle klara av tre intervaller till i ungefär samma tempo, men när jag hade sprungit en liten bit in i den andra intervallen märkte jag hur orken försvann mer och mer. Blev inte direkt glad över detta, men efter en kort överläggning med mig själv tog jag beslutet att inte ge upp intervallen och att fortsätta med de andra intervallerna utan att ta i alltför nära max. Det blev bra! Kortade ner den totala distansen också vilket kändes positivt. Egentligen blev det här ett ...

Tänk att man fortfarande kan hitta nya fina stigar och vackra platser alldeles i närheten av där man bor. Jag har alltid gillat att vara ute och röra på mig i skog och mark och här hemma är Billingen är en favoritplats för både löpning och vandring. Det var inte så längesedan jag fann en riktigt fin stig på bergssluttningen och i dag var det dags att finna en höjdare till. Eftersom jag ska jobba i kväll så bestämde jag mig för att slå ihop promenaden med hunden med ett träningspass. Det blev en "promenadjogg" upp på berget och sen söderut, en runda på 7 kilometer. Vi lunkade sakta fram på Billingeleden via Våmbs ängar i riktning mot Simsjön - och där fick jag för mig att följa det sidospår som viker av västerut från leden och rakt upp mot branterna (blå/orange skyltning). Efter bara några meter blev det riktigt brant - men belöningen skulle snart komma... En spännande väg uppför med trappa, räcken och allt När vi kom upp såg jag att stigen fortsatte söderut igen, al...

I måndags föreslog Åsa och Jacob att vi skulle träna intervaller i backe - och det skulle inte ske vilken backe som helst: Grusvägen vid asfaltsverket upp mot Ryds grottor var målet. En grymt tuff backe med bitvis riktigt jobbig lutning... I kväll var det dags. Själv hade jag bestämt mig för att värma upp med en runda på berget innan vi skulle ses. Anna hängde på och vi sprang en lång väg uppför bergssluttningen för att sedan köra en vända där uppe innan vi följde Billingeleden ned till platsen för intervallerna. Åsa och Jacob var redan på plats. Vi träffades där grusvägen börjar vid Inga Karls väg och satte ganska omgående igång med den första intervallen i den branta backen (det var bara YogaJacob som var tvungen att anmärka på min vita, bakåtvända keps och hur opassande detta var för min ålder, för att sedan följa upp denna åthutning med diverse historier om någons besök i Tyskland och nått zoo). :D Vi höll olika tempo och mitt mål var att försöka hitta ett som jag skulle kunn...

Med tunga steg och en andhämtning som inte var av denna jord gav jag mig ut på Billingssluttningens kuperade småstigar i dag. Målet var att träna lugn trail-löpning och samtidigt få en skön runda i vår vackra natur här på Billingen. Det har varit enormt tungt att komma igång efter uppehållet med ryggskottet. Är fortfarande riktigt tungt, men det är väl bara att jobba på och lita på att träningen ger resultat - även om man inte orkar ge allt. Ha tålamodet och lita på att orken och styrkan så sakteliga byggs upp... Men energin finns inte där, inte heller i dag då det blev det en tur tillsammans med Anna på delar av Billingeleden. Vi startade på Stenvägen/Norra Bergvägen och sprang upp i skogen väster om Lingonstigen och vidare norrut via slalombacken, Dälderna och Ryds grottor. Vi sprang till största delen på små, kuperade stigar, där blicken för det mesta fick vandra över stigen för att se var man satte ner fötterna. Med massor av förrädiska fällor ...

Orange blir vårens och sommarens färg för mig. I måndags kväll beställde jag nya löpardojor från Igor Sport i Stockholm, i dag kom de och på fredag är det dags för premiärrundan i dem... Efter måndagens trevliga, men leriga, löprunda på Billingeleden med Micke & C:o så var mina skor så skitiga att jag var tvungen att beställa ett par nya... Ha, ha, ha, nä så illa var det inte men jag har faktiskt känt av att skorna börjat tappa i dämpning - så det var hög tid att byta dojor, tyckte jag. Men ska man beställa skor över nätet så vill det till att veta vad man beställer. Den här gången blev det en repris på ett par skor jag har haft samma modell av i två omgångar förut - Asics GT-2000 3. Jag gillar den skon. Lagom dämpad och sitter bra. Min första uppsättning GT-2000 höll runt 175 mil och den andra omgången cirka 132 mil. Fast jag kommer eventuellt använda dessa i samband med skogslöpning ett tag - sen får det bli ett par trailskor för dylika aktiv...

Det absolut längsta jag har sprungit nån gång är 27.04k. Fram till i dag. För i dag slog jag till med att nå årets mål - att jogga 30 kilometer på en och samma löprunda. Inte nog med det. Jag tog en promenad på ca 15 kilometer också. Men mer om det vill jag inte gå in på nu. Uthållighetsmålet är nått och det gjorde jag i god tid före årsskiftet. Kände ganska snart på dagens pass att det gick lätt och att jag nog skulle orka. Jag hade nöjet att springa med Anna de första 20 kilometerna. När vi skiljdes åt fortsatte jag upp på berget och klämde den gröna Hellnermilen. Vid skidstadion slog pulsklockan över till 30k och sen joggade/gick jag i nedförsbacken hem. Det var nog den jobbigaste biten. Benen hade tagit så mycket stryk under löpningen att det smärtade bra fint när det gick utför... Det mesta av turen gick på Billingeledens små kuperade stigar. På sina ställen var det riktigt blött och lerigt men det gick bra. Vi tog oss fram hyfsat torrskoda. Totalt avverkades 473 höjdmeter...

En länge-vandring och ett långt löppass. Gårdagen innehöll ganska mycket benrörelser... Jag och Selma tog en lugn och skön vandring utmed Billingeleden upp mot Simsjön och hem igen. Det blev väl en dryg mil men vi tog det som sagt lugnt och vi stannade till lite då och då och njöt av allt naturen har att erbjuda just nu. Efter att varit hemma en stund (vilat lite och ätit lunch) tog jag bilen upp till berget för att träffa Elin och gänget hon hade dragit ihop för en 15k-runda. Det var bestämt att vi skulle springa i ett behagligt tempo. Jag hade redan innan förvarnat om att jag ville lägga in några intervaller. Efter två kilometer började vi (Stefan hängde på) med dessa. Först en sex minuter lång intervall, sen en på fyra minuter och till sist en på två minuter. Mellan varje intervall vilade vi genom att gå tillbaka och möta resten av gänget. Tre kilometer senare var vi klara och resten av passet joggade vi tillsammans till dess vi nådde våra femton kilometer. Det blev en ...

Sensommaren och hösten närmar sig med stormsteg - och med det några lopp. I augusti är det Midnattsloppet i Stockholm, i september SLA-loppet i Skövde och i oktober Hässelbyloppet i Stockholm. Jag känner faktiskt ingen press inför dessa lopp! Tänker prestera så gott det går och ge allt jag har för dagen, men jag tänker inte fokusera på att göra några tider som ska bli si eller så - bara köra! Jag har skrivit om det förut (prestationsångesten) och jag kommer säkert att skriva om det igen eftersom jag tycker det är viktigt. Tänker tillbaka på när jag slet för att nå sub50 på milen, gång efter gång, utan att klara målet. På något sätt låste det sig ända tills jag hittade rätt i min träning och fann glädjen i den igen. Började att träna rätt, slapp skador och plötsligt på ett träningspass sprang jag milen på 48 minuter. Helt oväntat och väldigt överraskande och roligt. Det är nästan precis ett år sedan det hände och sen har det bara rullat på. ...