Upp & ner hela veckan
Då det gäller löpträning har den här veckan varit lite upp och ner - så varför inte stänga den på samma inslagna väg, tänkte jag...
I tidigare inlägg har jag berättat om ett långpass som fick en bitter eftersmak i form av smärta i ländryggen och en bit nedåt - men också om en kortare löpning med bra känsla. I fredags skulle jag testa Norska superintervaller i milspåret på Billingen. Efter uppvärmningen ökade jag tempot i den första fyra-minuters-intervallen. Försökte tänka på att inte springa hårdare än att jag skulle klara av tre intervaller till i ungefär samma tempo, men när jag hade sprungit en liten bit in i den andra intervallen märkte jag hur orken försvann mer och mer.
Blev inte direkt glad över detta, men efter en kort överläggning med mig själv tog jag beslutet att inte ge upp intervallen och att fortsätta med de andra intervallerna utan att ta i alltför nära max. Det blev bra! Kortade ner den totala distansen också vilket kändes positivt. Egentligen blev det här ett "misslyckat pass" - men även sådana ger resultat. Man kan ångra ett avbrutet träningspass men jag har faktiskt aldrig ångrat ett genomfört träningspass.
Så har vi dagens löpträning - vilken blev väldigt bra! Ja, det var ju väntat eftersom det gått upp och ner hela veckan med vartannat pass bra/mindre bra. Det här passet var precis som veckan, mycket upp och ner. Startade nära Säters kyrka (Stöpen, norr om Skövde) och nådde så småningom Billingeleden och tog riktning mot stan. Berget bjuder verkligen på långa och branta uppförsbackar och hjärtat och benmusklerna fick verkligen jobba hårt när jag sprang (och gick) där. Över leriga ängar, steniga stigar och genom dimmiga skogar tog jag kilometer efter kilometer. Och i dag var jag stark! Tappade egentligen ingen ork nån gång - och det var för himla gött. Kunde hålla bra tryck även mot slutet. Summerar därmed den här veckan med 45,6 kilometer i benen...
ETT AV MINA LÅNGSIKTIGA MÅL: Försöker vänja kroppen vid längre löpdistanser. Konditionen tycker jag mig ha men muskler och leder måste hålla för riktigt långa löpningar. Klarar jag av att springa/jogga 35 kilometer eller mer runt årsskiftet (eller inte allt för långt in på 2018) utan att få ont, tänker jag anmäla mig till Stockholm Marathon 2018. Utmaningen i det loppet skulle enbart vara att klara distansen - ingen tid mer än de tider som gäller i själva loppet för att kunna fullfölja (repdragning). Vi får se hur det går.
I tidigare inlägg har jag berättat om ett långpass som fick en bitter eftersmak i form av smärta i ländryggen och en bit nedåt - men också om en kortare löpning med bra känsla. I fredags skulle jag testa Norska superintervaller i milspåret på Billingen. Efter uppvärmningen ökade jag tempot i den första fyra-minuters-intervallen. Försökte tänka på att inte springa hårdare än att jag skulle klara av tre intervaller till i ungefär samma tempo, men när jag hade sprungit en liten bit in i den andra intervallen märkte jag hur orken försvann mer och mer.
Blev inte direkt glad över detta, men efter en kort överläggning med mig själv tog jag beslutet att inte ge upp intervallen och att fortsätta med de andra intervallerna utan att ta i alltför nära max. Det blev bra! Kortade ner den totala distansen också vilket kändes positivt. Egentligen blev det här ett "misslyckat pass" - men även sådana ger resultat. Man kan ångra ett avbrutet träningspass men jag har faktiskt aldrig ångrat ett genomfört träningspass.
Så har vi dagens löpträning - vilken blev väldigt bra! Ja, det var ju väntat eftersom det gått upp och ner hela veckan med vartannat pass bra/mindre bra. Det här passet var precis som veckan, mycket upp och ner. Startade nära Säters kyrka (Stöpen, norr om Skövde) och nådde så småningom Billingeleden och tog riktning mot stan. Berget bjuder verkligen på långa och branta uppförsbackar och hjärtat och benmusklerna fick verkligen jobba hårt när jag sprang (och gick) där. Över leriga ängar, steniga stigar och genom dimmiga skogar tog jag kilometer efter kilometer. Och i dag var jag stark! Tappade egentligen ingen ork nån gång - och det var för himla gött. Kunde hålla bra tryck även mot slutet. Summerar därmed den här veckan med 45,6 kilometer i benen...
 |
| Traillöpning genom Ymsingsborg |
 |
| Magi i skogen. Så fridfullt |
ETT AV MINA LÅNGSIKTIGA MÅL: Försöker vänja kroppen vid längre löpdistanser. Konditionen tycker jag mig ha men muskler och leder måste hålla för riktigt långa löpningar. Klarar jag av att springa/jogga 35 kilometer eller mer runt årsskiftet (eller inte allt för långt in på 2018) utan att få ont, tänker jag anmäla mig till Stockholm Marathon 2018. Utmaningen i det loppet skulle enbart vara att klara distansen - ingen tid mer än de tider som gäller i själva loppet för att kunna fullfölja (repdragning). Vi får se hur det går.
Kommentarer
Skicka en kommentar