Ute på glid...

Jag skrattade gott åt mig själv när jag var ute i skidspåret i dag. Har inte alls tekniken för längdskidåkning och fick slita som ett djur för att ens ta mig fram i promenadfart. I minsta nedförsbacke höll jag på att falla omkull och i uppförsbackarna stod jag nästan still. Fram med skämskudden nu när du läser mitt inlägg. 


La ut en bild på Instastory precis innan start


Hahaha, nä, nån längdskidåkare blir jag nog aldrig! Inte ens med hjälp. Men elva kilometer i ganska fina skidspår fick jag ihop. Och en fin naturupplevelse. Valde gröna spåret - Hellnermilen - istället för konstsnöspåret. Misstänkte att det inte skulle vara så många skidåkare där när det började närma sig lunch en helt vanlig tisdag. Och så var det. Skönt det så man slapp att skämma ut sig med sina pajaskonster bland en massa andra skidåkare.


Vackert vinterlandskap


Vill inte påstå att det blev någon skön tur heller. Det var bara ett jäkla slit och den enda behållningen blev naturupplevelsen och alla de glada skidåkarna som dundrade förbi mig en efter en (de flesta pensionärer i 90-årsåldern, men som väl var inte så många skidåkare totalt). Var nöjd med att träningseffekten ändå var rätt så hög och att jag (hör och häpna) inte föll en enda gång. Skidturen tog mig över en timma - en normalskidåkare skulle lätt fixa det på 30-40 minuter med samma ansträngning som jag hade. Underlaget var perfekt - bra glid och bra fäste uppför. Jag använde mig av alla skidtekniker som finns, och lite till.

Nu ska tydligen vädret slå om till milt och regn, så vi får se när jag vågar mig ut på nästa tur på skidorna. Blank-is i spåren skulle göra färden än värre. Får nog hålla mig till löpning istället. Det är jag ju inte heller så bra på i och för sig, men åtminstone lite bättre...



Kommentarer

Populära inlägg

Under 50 minuter på milen!

Speciell solståndslöpning i Dalarna

Lila milen - hatad och älskad