En Mil om Dagen

När solståndslöpning hägrar finns inga hinder. I går inföll sommarsolståndet klockan 23:43, och trots mitt ömmande knä höll jag i min tradition - att springa just vid tidpunkten för solståndet. Ljus natthimmel i norr Jag har inte sprungit på flera veckor pga smärta i knäregionen. Men inför sommarsolståndets runda hade jag bestämt mig för att försöka. Upplägget var förutbestämt; 10 minuters promenad, 10 minuters lätt jogg och avslutningsvis 10 minuter gång igen. Det var lite spänt minuten innan jag skulle springa... Under dagen hade jag varit i Tiveden och vandrat. En fantastisk upplevelse i denna, en av Sveriges 30 nationalparker, del av mitt närområde. Dagen bjöd på sol, 24 gradig värme och nästan ingen vind. Gick den ganska utmanande Trollkyrkorundan (4,6 kuperade km), vilket nog var ett bra styrkepass för mitt knä. Efteråt var ett svalkade dopp i Vätterns friska vatten väldigt välkommet. Lunch med utsikt över Blanksjön från Oxaberget.  Del av Trollkyrkorund...

Jag fick nyss ett sms från en "intresserad anhängare" som undrade hur det hade gått med sommarens solståndslöpning? Sommarsolståndet inföll ju 17:54 i går - hade jag verkligen sprungit? Personen hittade ju inget upplagt på Endomondo. Jo, jag sprang! Men jag höll faktiskt på att missa det!!! Kul när sommarsolståndet och midsommarafton infaller på samma dag. Så vill man ju att det egentligen vara och just den här midsommaren befann jag mig på en plats som hör midsommarfirandet till - nämligen i Leksand, Dalarna. Där skulle jag vara med på kvällens traditionella firande (och man firar ordentligt) - å eftersom sommarsolståndet inföll ungefär samtidigt som det hela skulle dra igång blev det ett annorlunda Solståndslopp... Jag bodde inte i Leksand och jag hade inga träningskläder med mig dit. Därför blev det en kompromiss av mina vanliga solståndslöpningar. En promenad utmed Österdalälven och Siljan där en minuts lätt jogg genomfördes i solskenet just under den minut då somma...

...och årets kortaste pass! Dagens solståndslöpning blev en riktigt kort historia och innehöll minimalt med löpning. Varför detta då? Jo, i lördags fick jag känningar av att något i kroppen var fel. På kvällen (mitt under Kents sista konsert i avskedsturnén) blev det än mer påtagligt då något fick mig att bli mer och mer orkeslös. Från det att jag kom tillbaka till hotellet på lördagskvällen och till i går eftermiddag har jag i princip sovit hela tiden. Men i dag var jag äntligen lite bättre, och hunden behövde ju få komma ut, så "Solståndslöpningen" fick bli en kort promenad (974 meter). Får vara nöjd med att den blev av överhuvudtaget. Vintersolståndet inföll mitt i passet, när klockan var 11:44, och jag kunde fira femårsjubileum och det 11:e "Solståndsloppet" i rad. Tjo-hoo! Så här fint var inte vädret i dag (arkivbild). Träning i Kents anda i lördags morse (samma dag som jag blev sjuk). Mer om Kents två sista konserter bjuder jag på senare. Kolla i...

Det var mulet och därmed ganska mörkt ute i natt. Inte jättemörkt - för det här var årets kortaste natt å solen hann inte ner så långt under horisonten. Vad gör man då en sån natt (om man inte har något bättre för sig)? SPRINGER såklart! Jag hade förstås önskat att det varit en helt molnfri natt istället. Då hade det varit ännu ljusare och jag hade dessutom fått se en mäktig fullmåne. Men man kan inte få allt. En väldigt fin löptur fick jag i alla fall. Och mitt i löprundan inföll självaste "Midsommar" - dvs sommarsolståndet. Då var klockan 00:34 och solen stod som högst över norra halvklotet. Löpning vid just tiden för solståndet hör ju till min smått galna tradition sedan vintersolståndet 2011, och så har det hållit på vid varje solstånd, år efter år. Med en ganska okomplicerad matematik kan de flesta räkna ut att detta alltså blev mitt tionde Solståndslopp, ett jubileum alltså... Jo, jag vet att det är smått galet. Men vad vore väl livet utan lite ga...