En Mil om Dagen

 Hej på er, Det är alltför sällan jag är inne här och skriver nu för tiden. Senast var det för ett halvår sen, vid vintersolståndets löprunda - och nu är det samma sak igen... Fast denna gången en löprunda då sommarsolståndet inföll. Men först en kort sammanfattning av halvåret som gått. I slutet av december gick en närstående bort. Sorgen är fortfarande påtaglig. I januari började jag träna löpning regelbundet igen. Jag kör försiktigt. Tillåter mig varva löpningen med mycket gång. Dels för att inte orken finns riktigt (lider sedan hösten 2020 av trötthetssyndrom - det är bättre nu), och dels för att inte smärtan i knäet ska komma tillbaka. Jag är långtifrån min gamla form, men det funkar. Konditionen har blivit bättre, och jag hoppas på en fortsatt positiv utveckling. Försöker även styrketräna någon gång i veckan. Under våren har jag sprungit Proppen med barnbarnen, och sprungit Skövde City Run (5 km) på egen hand. I augusti är tanken att jag ska springa Midnattsloppet i Stockholm...

 Klockan hade jag ställt på tio i fem, och det var inte speciellt svårt att ta sig upp när den ringde, trots lite för lite sömn innan. Solen hade varit uppe i nästan en timma och lyste in i lägenheten. Träningskläderna låg snyggt i ordning på pallen, så jag var snabbt redo inför morgonens jubileumslöpning. Ni som följer bloggen vet att jag springer vid varje sommar- och vintersolstånd. Det roliga med det är att det blir löpning vid olika tidpunkter på dygnet, eftersom solståndet infaller vid ett specifikt klockslag, och just då vill jag vara ute på min löprunda. Lite smågalet tvångsbeteende - men jag gillar det. Så här har jag hållit på sedan vintersolståndet 2011, vilket innebär att just i dag var den 20:e gången i följd. Hm, nu blev det visst lite mer galet... 😎 Min löprunda blev helt okej. En halvtimma och lite mer än fem kilometer. Jag hade tyvärr läst min egen blogg lite för dåligt, och därför trodde jag att sommarsolståndet inföll 05:28. Det gjorde det inte! 05:32 var den r...

...och här är en av dem! Varför då? Jo, för tidigt i morse var jag uppe och sprang min andra solståndslöpning för i år. Ni vet, vintersolståndet inföll ju 05:19 i morse, och då har jag den där fixa idén om att vara ute och springa - vilken tid på dygnet det än är. Så även i dag... Det var segt att vakna till i morse. La mig vid ett och somnade någon gång efter två. Sen ringde klockan 04:45. Det var mulet men uppehåll. Ett par grader varmt och snöfritt. Startade mitt pass 20 minuter innan vintersolståndet och sprang 20 minuter efter. Sträckan blev 7,29 km och snittempot per kilometer 5:29. I stort gick första delen av distansen i nedförsbacke (A1-träning) och den andra halvan hemåt, uppför (tröskelträning). Ett bra träningspass, där jag faktiskt kände mig lite piggare än vad jag borde. Men några andra löpare såg jag inte till... När jag kom hem blev det en kort promenad med Selma, en dusch och sedan "vändskumpa" för att fira att vi åter går mot ljusare tider. Äh, "...

Vilken vacker soluppgång det var i morse. Strax före nio syntes solen gå upp i sydost, med en hög vertikalpelare rakt ovanför. En härligt tjusig föreställning. Jag älskar verkligen utsikten från min lägenhet där jag kan följa solens och månens uppgångar - och ibland dess nedgångar också. Precis som livet, det går både upp och ner... Utsikterna för min framtida löpning ser sisådär ut. Känner mig inte helt hundra och den planerade julaftonslöpningen vet jag inte ens om den blir av. December har fram till i dag varit väldigt påfrestande, och träningen har blivit lidande på grund av det, så frågan är om jag grejar just den där långa löpningen. Tanken om att springa halvmaran på 1.50 har jag släppt i alla fall. I Lund runt var jag såpass nära den tiden, så jag är nöjd med det. Blir det löpning på julafton då blir det två lugna mil. Men, men! Löpträning i morgon igen hoppas jag och på fredag är det dags för årets andra solståndslöpning. Jo, för det är ju då som vintersolstån...

Just i dag upplever man ju inte direkt att vi befinner oss mitt i den ljusaste tiden på året. Tunga regnmoln har hängt över oss mest hela dagen och den här kvällen är bland de mörkare så här långt denna sommar. Men, men... Solen är uppe länge just nu, och natten som väntar är årets kortaste. I morgon infaller den längsta dagen och sommarsolståndet. Så, ni förstår -  i morgon blir det SOLSTÅNDSLÖPNING igen!!! En timmas löpning har jag tänkt mig - och då startar jag 11:37 och är klar 12:37. Mitt i solståndslöpningen inträffar sommarsolståndet (12:07). Och då - mina vänner - har det vänt och vi går mot mörkare tider igen...  (Arkivbilder)

Himlen klarnade upp, blev blå - "och rätt var det var lyste det till nån jävla jättelampa rätt i fejset... Det var solen", som Lena Nyman sa på sin bredaste stockholmska i numret 'Stadslollan' ur revyn Glaset i örat, 1973.  Reaktionen blev ungefär likadan för mig i dag, för det var längesen man såg solen... Vintersol Eller var det längesen? Det känns så i alla fall, men fasen vad gött det var ändå när moln och dimma skingrades och vår närmsta stjärna uppenbarade sig på himlen. Jag tror att vi alla behöver få se solen och ta del av dess strålar så ofta det bara går - vi mår bra av det helt enkelt. Ljus är liv! Det kan inte vara bra för någon att leva i ett ständigt mörker. Ändå lockas jag faktiskt av tanken att bo långt norrut. Tillfälligt alltså. Det är framförallt vid ett par långa tillfällen som lockar mig lite mer än andra - då det är polarnatt (ingen sol syns till under hela dygnet) och när det är midnattssol (då solen aldrig går ner under horisonten). Nu...

Mängden kilometer löpning har varit ganska hög nu i december. Inget träningspass under milen en enda gång... Att springa så långt, så ofta, är inget jag är van vid. Men det är kul att utmana sig själv - och jag har tagit det lugnt för att inte dra på mig nån skada. Kroppen har verkligen vant sig vid långa pass men i dag var jag trött. Ett läckert belyst träd i Hentorp Sprang den traditionella solståndslöpningen i dag, den här gången för trettonde gången i rad (galet). Hade bestämt mig för att jogga i en och en halv timma, och mitt i passet - klockan 17:28 - inföll vintersolståndet. Det är en speciell känsla. Nu kan vi glädja oss åt att dagarna inte blir kortare längre. Redan i morgon är solen uppe tre sekunder längre än i dag. ;) Fick ihop drygt 15 solstånds-kilometer. Kände mig trött den första biten, så jag tog lugna steg. Sen flöt det på lite bättre och jag kände mig piggare hela vägen hem. Men när jag kom innanför dörren här hemma rasade jag ihop på golvet. Jag var ...

Den mörka årstiden påverkar en nog mer än vad man tror - för helsike vad trött jag var i morse då väckarklockan ringde vid halvåtta. Hade ju sovit mina åtta timmar. Snoozade ett par gånger, gick upp, åt lätt, klädde mig för löpning och gav mig ut innan solen hunnit upp. Bestämde mig i trappan ner från lägenheten vilket pass jag skulle ta. Tittade snabbt igenom mina förprogrammerade träningspass i pulsklockan, och valet föll på ett tröskelpass med två intervaller (fyra och sex minuter långa). Det kändes som ett bra alternativ denna trötta morgon. Lite lugnt så, men samtidigt utmanande. Utetemperaturen låg någon grad över nollan och väglaget var både fruset och slaskigt. Rejält halt på sina ställen. Tog det försiktigt (man måste ju tänka på skaderisken) men kände också hur trötta benen var efter söndagens två mil. Funderade på hur det skulle bli med de där intervallerna som väntade. Fast det gick bra! Kunde öka farten något och pulsen fick jag upp till 80-86 procent av min maxpu...

Sommarsolståndet inföll ganska tidigt på morgonen i onsdags, när klockan var 06:24 närmare bestämt. Ni som följer min blogg vet vad det betyder. Just det - solståndslöpning igen såklart. Den här gången för 12 gången i rad... Det är ju något av en tradition nu - att vara ute på en löptur i samma ögonblick som solståndet inträffar, sommar som vinter i alla väder. En del tycker jag är smått galen som springer just då, för det innebär ju att löpningen sker när än på dygnet som detta förutsägbara inträffar. Sent på kvällen, mitt i natten, tidigt på morgonen eller på dagen. Det spelar ingen roll! Jag ska ut! Har haft turen att vara ledig från jobbet och någorlunda frisk vid samtliga tillfällen sen jag började med stolligheterna för drygt fem år sedan. Och med mitt nuvarande arbetsschema ser det ut som att jag ska klara av åtminstone sex år till. Kanske... Onsdagens löprunda startade hemifrån vid 05:45-draget. Sprang i strålande solsken genom centrala Skövde och sedan ut mot Södra Ryd. Tr...

...och årets kortaste pass! Dagens solståndslöpning blev en riktigt kort historia och innehöll minimalt med löpning. Varför detta då? Jo, i lördags fick jag känningar av att något i kroppen var fel. På kvällen (mitt under Kents sista konsert i avskedsturnén) blev det än mer påtagligt då något fick mig att bli mer och mer orkeslös. Från det att jag kom tillbaka till hotellet på lördagskvällen och till i går eftermiddag har jag i princip sovit hela tiden. Men i dag var jag äntligen lite bättre, och hunden behövde ju få komma ut, så "Solståndslöpningen" fick bli en kort promenad (974 meter). Får vara nöjd med att den blev av överhuvudtaget. Vintersolståndet inföll mitt i passet, när klockan var 11:44, och jag kunde fira femårsjubileum och det 11:e "Solståndsloppet" i rad. Tjo-hoo! Så här fint var inte vädret i dag (arkivbild). Träning i Kents anda i lördags morse (samma dag som jag blev sjuk). Mer om Kents två sista konserter bjuder jag på senare. Kolla i...

Det var mulet och därmed ganska mörkt ute i natt. Inte jättemörkt - för det här var årets kortaste natt å solen hann inte ner så långt under horisonten. Vad gör man då en sån natt (om man inte har något bättre för sig)? SPRINGER såklart! Jag hade förstås önskat att det varit en helt molnfri natt istället. Då hade det varit ännu ljusare och jag hade dessutom fått se en mäktig fullmåne. Men man kan inte få allt. En väldigt fin löptur fick jag i alla fall. Och mitt i löprundan inföll självaste "Midsommar" - dvs sommarsolståndet. Då var klockan 00:34 och solen stod som högst över norra halvklotet. Löpning vid just tiden för solståndet hör ju till min smått galna tradition sedan vintersolståndet 2011, och så har det hållit på vid varje solstånd, år efter år. Med en ganska okomplicerad matematik kan de flesta räkna ut att detta alltså blev mitt tionde Solståndslopp, ett jubileum alltså... Jo, jag vet att det är smått galet. Men vad vore väl livet utan lite ga...