Runners high
I dag var jag ute på en löptur som var så underbart skön att springa att jag knappt ville sluta. Ni vet, det bara flöt på och endorfinerna hade nog party i kroppen. Vilket rus! Om inte detta var ett "runners high" så vet jag nog inte vad ett "runners high" är.
Målet med löpningen var att springa ett par timmar med låg puls enligt Maffetone-formeln, och jag höll mig inom min låga puls-zon nästan hela tiden. Det var bara i några branta backar, och när jag tryckte på lite för mycket, som pulsen for iväg uppåt. Det tog inte så lång tid innan jag kände att löpningen kändes helrätt. Tempot och ansträngningen harmoniserade verkligen med varann och intrycken från den vackra naturen gav massor med energi. Jag sprang omväxlande på asfalt- och grusvägar men mestadels på små underbara stigar i skogarna utanför Tibro. Fick ihop drygt 18 kilometer - till stor del i härliga Rankås.
Som jag skrev i går så "jagar jag ju tempo" just nu - men jag måste säga att det är precis så som dagens löpning kändes jag vill att min löpning alltid ska kännas. Hur fort det går har faktiskt ingen som helst betydelse då. Farten fokuserar man på när det gäller intervallpass och lopp man vill prestera i. Då kan det till och med kännas gött med lite smärta. Ett "runners high" vid ett sånt tillfälle vore fint...
Målet med löpningen var att springa ett par timmar med låg puls enligt Maffetone-formeln, och jag höll mig inom min låga puls-zon nästan hela tiden. Det var bara i några branta backar, och när jag tryckte på lite för mycket, som pulsen for iväg uppåt. Det tog inte så lång tid innan jag kände att löpningen kändes helrätt. Tempot och ansträngningen harmoniserade verkligen med varann och intrycken från den vackra naturen gav massor med energi. Jag sprang omväxlande på asfalt- och grusvägar men mestadels på små underbara stigar i skogarna utanför Tibro. Fick ihop drygt 18 kilometer - till stor del i härliga Rankås.
Som jag skrev i går så "jagar jag ju tempo" just nu - men jag måste säga att det är precis så som dagens löpning kändes jag vill att min löpning alltid ska kännas. Hur fort det går har faktiskt ingen som helst betydelse då. Farten fokuserar man på när det gäller intervallpass och lopp man vill prestera i. Då kan det till och med kännas gött med lite smärta. Ett "runners high" vid ett sånt tillfälle vore fint...
 |
| Stannade till och fotade på vägen |
 |
| En selfie i steget - mitt i skogen. Kolla minen - fatta lyckan... |
 |
| Rankås gamla slalombacke var fylld med cykelspår åt alla håll. Kunde inte låta bli att passera utan att ha kutat upp för backen ett par gånger. Då steg pulsen... |
 |
| Hemma (hos mor) igen och det som fanns kvar i vattenflaskan tog slut. Efter att ha duschat blev jag bjuden på pannkakor. Jag kände mig som en tonåring igen. ;) |
Kommentarer
Skicka en kommentar