En Mil om Dagen

I dag var jag ute på en löptur som var så underbart skön att springa att jag knappt ville sluta. Ni vet, det bara flöt på och endorfinerna hade nog party i kroppen. Vilket rus! Om inte detta var ett "runners high" så vet jag nog inte vad ett "runners high" är. Målet med löpningen var att springa ett par timmar med låg puls enligt Maffetone-formeln, och jag höll mig inom min låga puls-zon nästan hela tiden. Det var bara i några branta backar, och när jag tryckte på lite för mycket, som pulsen for iväg uppåt. Det tog inte så lång tid innan jag kände att löpningen kändes helrätt. Tempot och ansträngningen harmoniserade verkligen med varann och intrycken från den vackra naturen gav massor med energi. Jag sprang omväxlande på asfalt- och grusvägar men mestadels på små underbara stigar i skogarna utanför Tibro. Fick ihop drygt 18 kilometer - till stor del i härliga Rankås. Som jag skrev i går så "jagar jag ju tempo" just nu ...

Nu har jag analyserat och funderat runt Hässelbyloppet i söndags - och jag har kommit fram till att det inte alls var så illa som jag upplevde det då. Istället är jag synnerligen övertygad om att jag är på helt rätt väg i min träning. Nästa år lär bli både snabbare och uthålligare (?) trots min höga ålder... :D  Vill du läsa mer om min analys från Hässelbyloppet så kan du göra det HÄR . I det inlägget frossar jag ordentligt i statistik, känslor och fakta - och jag kommer dessutom uppdatera inlägget om jag hittar nya förklaringar och rön framöver. Att läsa detta inlägg är ett måste för varje nörd! Med de orden lämnar jag nu Hässelbyloppet 2015 bakom mig. Dagarna efter Hässelby har varit ganska lugna. Hade rejält ont i ryggslutet ett par dygn efter loppet. Har sysselsatt mig med lite styrketräning här hemma och sprungit ett par lugna pass. Jag har varvat detta med hundpromenader och det har känts som en lagomnivå. Tyvärr ingen rullskidåkning den...