Löpträningen rullar på
I förrgår 24 kilometer cykel på Skövdes cykelbanor. I dag nästan 11 kilometer löpning i Rankås underbara natur. Det rullar på just nu - men oron för förkylning och skador finns där i bakhuvudet...
Med en strålande sol och nästan ingen vind alls var vädret i det närmaste idealiskt för en löprunda. Jag valde Rankås, strax utanför Tibro, för att få lite nya vyer och för att jag gillar naturen där. Den gröna milen är lite mer kuperad där i jämförelse med Billingens gröna mil - och lite roligare. Selma var med och hon sprang lös i ett "snabba-korta-intervaller-tempo" mest hela tiden. Vilken kondis och snabbhet den hunden besitter. Man blir lite lätt avundsjuk.
Efter ca 4 kilometers löpning kände jag av en lätt smärta i framsidan av vänster underben. Tog det lite lugnare, flyttade ut löpningen till det lite mjukare gräset intill den ganska hårda stigen, och smärtan släppte ganska snabbt efter det. Är ändå fundersam på vad det kan vara. En tendens till benhinneinflammation? Eller nått annat? Det positiva är att det försvann ganska snabbt och att det inte är något som besvärar mig nu efteråt. Men det räckte ändå som en varningssignal för att tänka mig för i träningen och inte överbelasta. Bra att ha cyklingen och simningen som kompletterande träning just nu.
Medan jag sprang tänkte jag på förkylningar också... Känner mig lite smått seg. Med lätt huvudvärk och lite småont i halsen. Skulle jag råda någon annan skulle jag sagt: VILA (!!!) - men till mig själv säger jag: "Kör på så länge det känns okej". Jag kanske får sota för det sen? Nä, jag ska göra vad jag kan för att vara klok i min träning. Jag försvarar mig med att berätta att jag var varmt klädd i dag och hade både mössa och vantar på mig. :p
Tankarna om skador och sjukdomar förde mig fram till 5 km, där jag och Selma stoppade i oss några Ahlgrens bilar som jag hade med mig i en liten folieförpackning. Vi ville testa och se om det gav nån energi-kick. Det gjorde det nog, för resten av milspåret kändes riktigt bra och jag joggade fram och njöt av några gamla gröna-milen-minnen från förr. Efter själva löpningen i spåret fortsatte jag en liten bit till som nedvarvning. Pulsklockan visade att själva spåret va ca 9.6 km långt och att jag totalt fick ihop nästan 11 kilometer. Det tog mig en bra bit över timman, men som träning var det ett riktigt fint pass.
Med en strålande sol och nästan ingen vind alls var vädret i det närmaste idealiskt för en löprunda. Jag valde Rankås, strax utanför Tibro, för att få lite nya vyer och för att jag gillar naturen där. Den gröna milen är lite mer kuperad där i jämförelse med Billingens gröna mil - och lite roligare. Selma var med och hon sprang lös i ett "snabba-korta-intervaller-tempo" mest hela tiden. Vilken kondis och snabbhet den hunden besitter. Man blir lite lätt avundsjuk.
Efter ca 4 kilometers löpning kände jag av en lätt smärta i framsidan av vänster underben. Tog det lite lugnare, flyttade ut löpningen till det lite mjukare gräset intill den ganska hårda stigen, och smärtan släppte ganska snabbt efter det. Är ändå fundersam på vad det kan vara. En tendens till benhinneinflammation? Eller nått annat? Det positiva är att det försvann ganska snabbt och att det inte är något som besvärar mig nu efteråt. Men det räckte ändå som en varningssignal för att tänka mig för i träningen och inte överbelasta. Bra att ha cyklingen och simningen som kompletterande träning just nu.
Medan jag sprang tänkte jag på förkylningar också... Känner mig lite smått seg. Med lätt huvudvärk och lite småont i halsen. Skulle jag råda någon annan skulle jag sagt: VILA (!!!) - men till mig själv säger jag: "Kör på så länge det känns okej". Jag kanske får sota för det sen? Nä, jag ska göra vad jag kan för att vara klok i min träning. Jag försvarar mig med att berätta att jag var varmt klädd i dag och hade både mössa och vantar på mig. :p
Tankarna om skador och sjukdomar förde mig fram till 5 km, där jag och Selma stoppade i oss några Ahlgrens bilar som jag hade med mig i en liten folieförpackning. Vi ville testa och se om det gav nån energi-kick. Det gjorde det nog, för resten av milspåret kändes riktigt bra och jag joggade fram och njöt av några gamla gröna-milen-minnen från förr. Efter själva löpningen i spåret fortsatte jag en liten bit till som nedvarvning. Pulsklockan visade att själva spåret va ca 9.6 km långt och att jag totalt fick ihop nästan 11 kilometer. Det tog mig en bra bit över timman, men som träning var det ett riktigt fint pass.
Kommentarer
Skicka en kommentar