En Mil om Dagen

 När jag vaknar brukar jag försiktigt känna efter hur kroppen mår. Ibland har jag ont i ryggen, ibland i huvudet. Men oftast är det höger lår och sidan av knät som smärtar mest. Tröttheten brukar vara påtaglig - fast det är inte lika illa som i höstas, så upp kommer jag. Väl uppe brukar jag känna av min yrsel (ett märkligt tryck i huvudet), och lite vingligt haltar jag ut i köket för att fixa till något att äta. Efter detta landar jag i soffan en stund för att hämta ytterligare kraft inför en promenad med hunden, eller något annat. Träning är svårt nu! Går regelbundet till min sjukgymnast, där jag fått både behandling och övningar för att jobba upp styrka i nacke och axlar. Det är superenkla övningar, fast tyvärr har kroppen svarat negativt på dessa, liksom på den senaste behandlingen. Yrseln och huvudvärken förvärras med ökad trötthet som följd. Jag har verkligen svårt att förstå vad det här rör sig om, och är gruvligt trött på utebliven bättring. I augusti är det dags för mitt ti...

Världsläget är spänt. Se bara på det fruktansvärda som händer i Syrien. Donald Trump och Brexit ger många frågetecken för framtiden. 2016 gav oss också ett tomrum då ovanligt många (stora) artister lämnade arenan. För egen del så har det gått åt skogen med min träning. I år har den verkligen inte flutit på som jag hade önskat. Det har blivit alltför många avbrott pga sjukdom som sedan följts av återhämtning och rehab. Har det inte varit förkylning så har det varit problem med magen eller ryggen. Långtifrån allvaret gällande världsläget - men just nu går det bara utför med gubben... Året började med en rejäl förkylning (influensa?) och nu i december åkte jag på en rejäl magsjuka med feberfrossa och total utslagning. Däremellan har jag haft både ryggskott och mer magproblem. Nu återhämtar jag mig men nån riktig träning har det inte blivit på elva dagar nu. Fyra kilo försvann också. Det känns för jäkligt och det är tufft att komma igång efter varje gång. Skulle inte ha något em...

Nu är jag här igen med ett inlägg som inte handlar om vad jag har tränat i dag. För jag har inte tränat i dag! Heller... Däremot har jag ätit två semlor och varit ute å gått med en Selma. Å så har jag hjälpt min mor att komma ner till fotvården bland annat. Det har varit bra grejer men för övrigt känns allt verkligen surt. Jag är långtifrån att vara i form. Man märker verkligen vilken skillnad det är på ens humör när man inte kan träna ordentligt - ha sitt vanliga liv. Leva det liv man vill! I det läget hamnar jag i en väldigt negativ spiral som jag får väldigt svårt att ta mig ur. Till skillnad mot när man orkar träna som vanligt. Av träningen känner man sig inte bara starkare, (snyggare - haha) och piggare - man blir mycket gladare också. Men jag SKA ta mig ur detta! Med små steg ska jag ta mig tillbaks till träningen igen! Kanske ta mig till gymmet och trampa på motionscykeln en stund till en början och fortsätta med en runda styrka på det. Vilja! Vilja! Vilja! Men en sak i tage...

Förfallet är ett faktum. Har inte tränat någonting i februari och ätit alltför många onyttigheter under dagarna jag har varit sjuk. Men nu hoppas jag att det är ljuset i tunneln jag ser (och inget annat)... Det har inte varit roligt det här. Kände av orkeslösheten rätt tidigt för ett par veckor sedan - och om jag gör en analys av det hela så var det förmodligen något på gång redan den 23 januari då jag sprang Winterrun i Göteborg . Minns att min puls var onormalt hög strax innan loppet och det var troligtvis ett tecken på att nånting otrevligt pågick i min kropp. Nu har jag fått avstå träning i tretton dagar av hälsoskäl. Det som började med orkeslöshet visade sig vara en förkylning och influensa. Det värsta är nog gjort nu för nu känner jag bara av smärtan i axelpartiet, huvudvärken, yrseln och orkeslösheten. Var ute på ett par korta men tunga promenader med Selma i dag. Var bara att konstatera att det kommer att dröja ett tag till innan jag ...

Förkylningen börjar att ge efter alltmer nu men orkeslösheten hänger i rejält än. Det har blivit nån kort promenad med hunden runt kvarteret bara - men inte ens dessa är det lättaste att genomföra. Känns för bedrövligt! Det värsta just nu är nog orkeslösheten och att jag har sådana nackspänningar och huvudvärk hela tiden (hänger givetvis ihop). Jag fryser och har allmänt ont i kroppen - i synnerhet i axlar och nacke å däromkring då. Men aptiten finns och det går ingen nöd på mig på så sätt. Jag äter och dricker gott och det märks när jag ställer mig på vågen. Men vad gör det? Jag håller mig inom acceptabla värden. Det blir en lugn dag i morgon med. På torsdag ska troligtvis jag och sonen ut på en lätt löpträningsrunda. Det kanske blir startskottet för min omstart. Minns en annan omstart jag hade. Det var efter att jag sprungit för mycket, och överbelastat mitt knä, som jag var tvungen att ta det lugnt ett tag och försiktigt ta mig tillbak...

Jag vill gärna vara en inspirationskälla för andra människor som vill träna. Jag har inte världens bästa förutsättningar för att varken bli stark eller snabb men så länge jag tycker det är roligt och det ger mig något så håller jag på. Med den här bloggen vill jag visa att alla kan. Kan jag så kan ni... Ibland känner man att man inte kan vara den där inspirationskällan. Man gör och uttrycker saker som blir fel. Alla människor har inte heller kraften eller orken att ta sig ut, och en del kan bli väldigt provocerade av en sån här blogg. Eller av att se någon träna. För flera år sedan fick jag en kommentar från en okänd kvinna som tog illa upp av att jag skrev om hur kul träning är Hon menade på att det finns så många människor som får kämpa för att ens ta sig ur sängen på morgonen och klara av livet. Hur skulle de orka läsa om någon som springer, simmar och styrketränar? Jag kan förstå att en människa kan känna så, för jag har själv ha...

Nu är jag inne i en sån där gnällperiod igen. Och med rätta, tycker jag (kanske bara jag?). För när jag hela tiden känner mig orkeslös och bara vill sova, sova, sova - fast det egentligen inte är det jag VILL - då är det lätt att bli frustrerad och gnällig... Ja, jag är verkligen helt ur slag just nu. Har plockat fram mina kvarvarande mediciner och beställt nya. Det mest påtagliga av pollenallergin som härjar i min kropp just nu är tröttheten. Sen finns oron i bakhuvudet om att jag plötsligt kan få väldigt svårt att andas (vilket hände förra våren). Därför försöker jag se till att inhalatorn är med mig hela tiden. Jag hade lika gärna ha kunnat stanna hemma och degat i soffan i dag. Men det gjorde jag inte, även om det tog emot en del att ta sig till gymmet. Jag hade väl sovit 11 timmar ungefär (mot normalt 6-8 timmar) och var fortfarande vansinnigt trött när jag masade mig upp ur sängen och fixade lite frukost. Efter det tog jag och Selma vår en-timmas-promenad och sen var...

I förrgår 24 kilometer cykel på Skövdes cykelbanor. I dag nästan 11 kilometer löpning i Rankås underbara natur. Det rullar på just nu - men oron för förkylning och skador finns där i bakhuvudet... Med en strålande sol och nästan ingen vind alls var vädret i det närmaste idealiskt för en löprunda. Jag valde Rankås, strax utanför Tibro, för att få lite nya vyer och för att jag gillar naturen där. Den gröna milen är lite mer kuperad där i jämförelse med Billingens gröna mil - och lite roligare. Selma var med och hon sprang lös i ett "snabba-korta-intervaller-tempo" mest hela tiden. Vilken kondis och snabbhet den hunden besitter. Man blir lite lätt avundsjuk. Efter ca 4 kilometers löpning kände jag av en lätt smärta i framsidan av vänster underben. Tog det lite lugnare, flyttade ut löpningen till det lite mjukare gräset intill den ganska hårda stigen, och smärtan släppte ganska snabbt efter det. Är ändå fundersam på vad det kan vara. En tenden...