En Mil om Dagen

 Ena dagen är inte den andra lik. Hälsan varierar verkligen mellan bra och dåligt just nu, likaså resultaten av min träning. På vissa pass tycks jag orka med hur mycket som helst, medan andra pass måste avbrytas innan jag gjort klart det jag tänkt. Då finns ingen ork alls. Tröttheten och huvudvärken är värst. Tyvärr har mina smärtbesvär i höger ben blivit värre, så illa att sömnen störs. Men jag gläds ju givetvis av de bra dagarna och de "sköna träningspassen". De ger mig glädje att orka kämpa på, och jag hoppas fortfarande på att hälsoläget ska bli lite bättre. Mitt träningsupplägg är ju ett program från marathon.se, vilket jag berättat om förut . Målet är att klara milen under timman - och ni som läst bloggen vet ju att jag gjorde det med råge strax efter jag startade upp programmet. Men jag kör på ändå med samma mål - nu med förhoppningen att en mil på en timma ska kunna kännas avslappnad och lätt. För övrigt är jag inte längre   fokuserad på några tuffare tidsmål. Fr...

Jag har skrivit en massa om SLA-loppets bansträckning och jag har tränat hårt på just denna bana inför årets lopp. I mitt senaste inlägg skrev jag om att tåla smärta - en erfarenhet jag fick känna av nu i helgen. .. Ledig fredag och en ledig helg skulle ge mig den där sköna långledigheten på tre dagar som man inte direkt är bortskämd med. SLA-loppet hägrade och jag hade tagit det lugnt med träningen under veckan eftersom jag hade drabbats av en hörselgångsinflammation igen. Ja, redan där fick jag mig en omgång i konsten att uthärda smärta. Det gör ont! När jag vaknade på fredagen kändes öronen ganska bra. Lite ont i höger öra bara men inte värre än att det klarade sig utan droppar i öronen. Efter frukost tog jag mig an lite städning. Badrum och toaletter ska alltid hållas rena och fräscha tycker jag, och den här gången var det en riktig storstädning som gällde. Det tog sin tid och jag jobbade i många svåra ställningar för att komma åt överallt. Det straffade sig! När jag reste mi...

Göteborgsvarvet närmar sig. Bara en dryg vecka kvar innan jag står där på startlinjen tillsammans med en massa andra löpsugna människor. Nu är det dags att trappa ner något på löpträningen och bara njuta av det man gjort redan, fram tills det blir dags att ge sig iväg på de 21 097,5 meterna. Då får vi veta resultatet av all träning så här långt... I går fick jag en lätt känning i mitt högra knä  men i dag är den smärtan helt borta. Blev lite orolig först, och tar med mig detta som en varningssignal och en anledning till att ta det lite lugnare för att slippa skada mig. Vill ju inte drabbas av skador, särskilt inte nu inför stundande lopp, eller överhuvudtaget för den delen. Så den närmaste tiden väntar lite lätt träning - med början i morgon samt ett par löppass i nästa vecka. Långsamt, lätt och inte så långt så ska nog knäna hålla - och benen - och resten av lilla jag - till den 17 maj.

I förrgår 24 kilometer cykel på Skövdes cykelbanor. I dag nästan 11 kilometer löpning i Rankås underbara natur. Det rullar på just nu - men oron för förkylning och skador finns där i bakhuvudet... Med en strålande sol och nästan ingen vind alls var vädret i det närmaste idealiskt för en löprunda. Jag valde Rankås, strax utanför Tibro, för att få lite nya vyer och för att jag gillar naturen där. Den gröna milen är lite mer kuperad där i jämförelse med Billingens gröna mil - och lite roligare. Selma var med och hon sprang lös i ett "snabba-korta-intervaller-tempo" mest hela tiden. Vilken kondis och snabbhet den hunden besitter. Man blir lite lätt avundsjuk. Efter ca 4 kilometers löpning kände jag av en lätt smärta i framsidan av vänster underben. Tog det lite lugnare, flyttade ut löpningen till det lite mjukare gräset intill den ganska hårda stigen, och smärtan släppte ganska snabbt efter det. Är ändå fundersam på vad det kan vara. En tenden...

Sitter på balkongen och låter den underbara vårsolen värma mig samtidigt som jag sitter och funderar över hur min framtida löpträning ska se ut. Långt och långsamt, snabbt och kort, variationsrikt - så långt sträcker sig mina tankar. Men samtidigt gnager också oron över mina gamla skador... Min erfarenhet från tidigare år är tyvärr att det kan gå från bästa känslan till den sämsta som ingenting. Plötsligt sitter man där med smärtor i ryggen, i knät eller i skallen och kan knappt göra något. Vill inte uppleva detta igen, så det är med en viss skräckblandad förtjusning som jag tänker framåt på mitt träningsupplägg. Jag vill så gärna gasa för att komma igång - samtidigt som jag förmodligen måste bromsa för att inte dra på mig skador och förstöra allt. Svårt... Nåväl, det klokaste jag kan komma på just nu är att gå ut försiktigt. Inte för tungt för benen på gymmet, inga jättelånga eller jättehårda löppass till en början. Bromsa min entusiasm helt enkelt.  T...

Visst kan man ge järnet å köra en stenhård träning för att bättra på styrka, snabbhet och kondition. Men jag läser så många bloggar om hur folk skadat sig - och jag var ju själv ganska skadedrabbad förra året. Det vill jag helst inte uppleva igen. Det är viktigt att lyssna på kroppen! För mig är det viktigt att variera träningen och känna efter hur kroppen mår, och vad den vill... Öka dosen successivt, köra hårt närman känner att det funkar. Ta det lite lugnare om man känner sig stel eller skadebenägen. Jag tror att det minskar risken för skador, samtidigt som variationen gör träningen roligare. Jag vet att det är lätt att drabbas av skador trots allt, men jag hoppas verkligen att jag slipper... Det finns hur mycket som helst att läsa på nätet. Om hur andra tränar. Själv plockar jag russinen ur kak...