Vilodag med rullskidåkning

Det har gått 23 hela dagar utan att jag har haft på mig rullskidorna en endaste gång. Men i kväll var jag ute en tur! Sen var det Göteborgsvarvets Seedningslopp i Skövde också - och jag var på plats och hejade på...

Framförallt var det min arbetskamrat Stefan som jag ville peppa fram i loppet. Träffade både han och hans mamma strax före start och vi talade lite om banan och om hur starkt det blåste. Vi förstod att det skulle bli tufft för löparna ute på Heden - och det blev det också. Blåsten var skoningslös och alla löpare fick slita hårt. Det var intressant att följa topplöparna också. Något man aldrig får när man själv är med i loppet. Fredrik Ousbäck var suverän och behöll ledningen från start till mål. Att göra milen under 35 minuter i dessa förhållanden är inte dåligt. Stefan var också nöjd med sin tid - med all rätt - även om han inte riktigt nådde fram till det resultat han egentligen ville ha.

Tummen upp av Stefan strax före tre kilometer

Lite tröttare mellan åtta och nio kilometer - men vid gott mod.

Några hundra meter kvar. Skulle han klara mannen i den "gula hatten"?

Jodå, en stark spurt på slutet och saken var klar.

Stefans mamma var med och sprang också...

Fredrik Ousbäck tog befälet direkt. Höll ledningen från första metern...

...och ända in i mål. Här vid ca 8,5k var han i suverän ledning.

Söndagar brukar ju vara vilodag i vissa kretsar. Så var det för mig med. Förutom att jag flängde runt på motorcykeln när jag kollade på Seedningsloppet så var det enda jag gjorde en kort tur på rullskidorna nu i kväll. Det var ju några dagar sedan jag var ute på dem - så jag fick med mig några blåsor i händerna på köpet... Pannlampan som jag fått låna av Micke var på och jag körde på halvljus eftersom jag stakade runt i tätbebyggt område. Helljuset är starkt och riskerar att blända, tror jag. Fastän gatorna var upplysta så var skenet från pannlampan till stor hjälp. Det kändes bra att staka fram men det gick inte fort. Men varför måste det göra det? Bara att inse att det lär ta ett bra tag innan jag når några högre höjder inom rullskidåkningen. Överkroppen fick en dos träning i alla fall. Och bra är ju att jag kan åka rullskidor på en vilodag. För så långsamt som jag kör så kan det ju definieras som vila... (ha, ha, ha,ha)

Hörde ni om Mikael Ekvalls insats i Frankfurt Marathon i dag förresten? Där kan man snacka om att "nå högre höjder"! Han sprang loppet på 2.12:07, vilket är det bästa svenska resultat sedan 1990, med två identiska halvor - 1.06:03 och 1.06:05 (officiella siffror) eller 1.06:03/1.06:04 (?) och kilometer-splittar mellan 3:06 - 3:12. Kul med en så duktig löpare från Sverige och väldigt inspirerande att se den där jämnheten han höll helt igenom detta maraton. Han är bara 26 år men den där jämnheten skulle jag också vilja hitta i min löpning. Sen tar det nog ett tag innan jag kan springa så långt, och så fort... ;)

Till sist vill jag bara berätta att jag var ute på en liten road-trip i går. Efter morgonträning på gymmet så körde jag den nya motorvägen förbi Ulricehamn och var senare en sväng i Jönköping. Förutom ett besök på Ikea där så blev det en fika i Huskvarna och en tur upp på Huskvarnaberget. Jösses vilka stigningar det är på vissa gator där. En tvärgata hade 22 procents lutning. Den låter man kanske bli att köra vintertid. Men vilka fina backträningspass man skulle kunna lägga upp här...

Motorvägen utanför Ulricehamn invigdes den 17 oktober 2015.

Det var den sista biten av Riksväg 40 mellan Göteborg och Jönköping som nu i sin helhet utgör mötesfri väg. Det i sin tur gör att Riksväg 40 och E4 binder ihop landets två största städer med mötesfri väg. 

Nygjorda räkmackor på Kroatorpet i Huskvarna. Rekommenderas!