Backträning är fett bra!

Klockan och jag tycker inte riktigt samma sak. Som jag skrev förra gången - "kör jag ett lugnt pass nästa gång så går säkert VO2-Max ner igen". Och det gjorde det! Tyckte pulsklockan! För pulsklockan såg bara till min höga puls i förhållande till det tempo jag höll. Att jag sprang i en förhållandevis lång och brant uppförsbacke två gånger tycktes den inte bry sig om... JAG tyckte jag var stark i alla fall! ;)


Den lättaste delen av Norra Bergvägens uppförsbacke. Kolla längst bort i bild. I den kurvan börjar det...


Backträning är en grymt bra träningsform och jag försöker få in mer och mer av den varan i mitt upplägg. Dagens uppförsbacke är belägen precis hemmave' - och i den sprang jag ett par gånger i morse. Ja, det var bland det första jag gjorde den här morgonen, vilket också blev en oerhört skön start på dagen. Pulsen gick upp ordentligt men jag försökte ändå hålla ett kontrollerat slitsamt tempo i den 1,4 kilometer långa uppförsbacken (med ca 3,5 % medellutning). Sen var det kvar ca två kilometer av varvet innan det var dags för backen igen.

Hade funderingar på att avbryta löpningen när jag var inne på mitt andra varv, men när det var som värst i backen tänkte jag på att pannbenet måste tränas mer. Så jag bet ihop och malde på. Efter totalt 6,5 km och 97 höjdmeter var jag hemma igen. Där blev det en dusch och en god grötfrukost (dock ej samtidigt) och sen ut på en promenad med Selma. Vi gick precis samma bana som jag just hade sprungit två varv på...

Klockan tio började jag jobba och strax före nio i kväll kom min avlösare. Cykel till och från jobbet såklart. Nu är det bara ett ordinarie arbetspass kvar den här veckan, innan övertidspasset jag ska ta på lördag. Bara kämpa på! På söndag morgon hoppas jag på långlöpning med Stefan. Må nu så gott allihop och glöm inte att träna på ordentligt! 😀

Kommentarer

Populära inlägg

Träningen flyter på

Ångestfyllda SLA-loppet

Långlöpning i Tibro