Låg puls då solen stod som högst

Hej igen!

I går slet jag häcken av mig i mors trädgård. Buskar och träd som vuxit vilt (och fult) skulle bort. Redan förra året gjordes ett ordentligt röjande med sekatör och handsåg - men nu var det motorsågen som fick gå lös på de kvarvarande kraftiga grenarna och stammarna. Nu ligger det en jättehög med ris på baksidan och nästa projekt blir att få iväg det hela till återvinningscentralen. Den stora björken som togs ner fick grannen...


Det blev en del att ta hand om...


Men det blev bra och hela baksidan fick en annan rymd och ljus. Känns bra när man har gjort ett rejält dagsverke och jag var trött i hela kroppen. Ett riktigt styrkepass! När jag kom hem sent på kvällen satte jag mig i soffan en stund för att varva ned. Den planerade kvällslöpningen hoppade jag över och tog den i dag istället. Och mitt på dagen, då solen stod som högst, tog jag på mig löpkläder, skor och pulsklocka. Pulsvarningen ställde jag in lågt, på 125bpm, och körde på enligt min egen filosofi kring lågpulslöpning (läs mer längst ner). Benen var stumma efter gårdagens trädgårdsarbete och ryggen värkte - så något ansträngande träningspass ville jag inte ha i värmen.


Svettig efter löpträningen


Det gick bra och jag fick ihop åtta kilometer ungefär. Sprang via Folkets park till Vasastan, över militärens område till Segerstorp och tillbaka via Fabians/Hentorp/Falköpingsvägen igen. Det är en ganska trevlig runda som börjar med en del nedför men avslutas med smått uppför då man är som tröttast. Efter att ha duschat och ätit tog jag och Selma bilen ut till Ryds ängar och gick en tur där ute. Det är fint men vad mycket mygg det är i skog och mark just nu.


Från morgonens promenad. Min semester fortsätter att leverera sol, sol och åter sol...

Det kom lite uppfriskande regn nu på kvällen - men det tog inte lång tid innan solen var framme igen.
Nu blir det avkoppling. I morgon väntar nya promenader med Selma och en lång lågpulsrunda på järnvägsbanken. 


FAKTA - Lågpulslöpning (min filosofi)

Låg puls för mig är allt under 146 slag per minut (78 % av min maxpuls)*. När jag tränar lågpulslöpning håller jag mig oftast mellan 67-73 % (125-135bpm) eller lägre (ned till 56 % i sällsynta fall). I dessa nivåer är det inte speciellt ansträngande att springa om hälsan är normal. Har jag t ex bestämt min för att köra runt 130bpm så varnar pulsklockan vid 131bpm. Då lugnar jag mig, men fortsätter att jogga, och låter pulsen gå ner en bit under 130 igen. Ibland är det svårt för pulsen att gå ner. Det kan bero på att jag är trött eller att det är utmanande på något sätt (terräng, uppför, väder etc). Då kan jag tillåta mig att pulsen går upp till 140 innan jag avbryter joggandet med gång. Detta för att pulsen inte ska gå över 145bpm. I detta läge går jag tills pulsen gått en bra bit under 130bpm... Kör jag den riktigt låga pulsen (runt 56 % / 105bpm - 62 % / 115bpm) så försöker jag hålla mig på den nivån. Då promenerar jag så fort pulsen går över den nivån. Sån är jag!



*Enligt konditionstest utförd hos Träningskonsulten 2014.

Kommentarer

Populära inlägg

Ångestfyllda SLA-loppet

Långlöpning i Tibro

Träningen flyter på