En Mil om Dagen

  Midnattsloppet 2023 Ett lätt regn låg i luften över Ringvägen på Söder i Stockholm. Högtalarna spelade Kentas "Just i dag är jag stark" på hög volym, och runtomkring mig stod tusentals förväntansfulla löpare, alla klädda i lila, och sjöng med. Taggade och på tårna väntade vi in startskottet som snart skulle ljuda. Midnattsloppet i Stockholm firade det 40:e fysiska loppet - och jag var redo för mitt 10:e lopp på plats i Stockholm. Mitt 12:e totalt sedan 2012. Ja, jag behöver väl inte berätta igen om min bedrövliga träningshistorik de senaste åren. I år hade det iallafall varit något bättre med ca 65 mils löpning i benen. Kände mig hyfsat förberedd för uppgiften, och målet var väl att göra milen på mindre än 70 minuter, kanske bättre än förra årets 64 minuter - men allra helst under 60 minuter. Jag trodde verkligen på det sistnämnda. I mitt huvud hade jag redan gått igenom loppet flera gånger, och då landat på 59:18. Under 60 var min drömgräns i år. Långt ifrån min bästa tid ...

 Regn, regn och åter regn. Det är vad vi upplevt i Skövde den senaste tiden. Men i fredags hade vi löpträning på kvällen - i solsken. Det var gänget som ska springa Midnattsloppet i Stockholm om en vecka, som genomförde det traditionsenliga träningspasset på Pansarvallen i Skövde. Var och en fick givetvis springa som man själv önskade - men vi var i alla fall tre som sprang intervaller; 8x400 meter. Fantastiskt fin träning. Ja, på lördag smäller alltså startskottet för mitt 10:e lopp på plats i Stockholm. På grund av pandemin blev det två digitala lopp i Skövde (2020/2021), så egentligen är det ju mitt 12:e "stockholmslopp". Ni som följt mina fåtaliga inlägg de senaste åren vet att formen inte varit den bästa. Har kämpat med hälsan, men sedan den 18 januari har jag i princip tränat löpning tre gånger i veckan. Har blandat väldigt mycket gång med jogg - och ibland korta, halvsnabba intervaller. Det har hjälpt mig att ta det lugnt. Knä och rygg håller (peppar, peppar, ta i trä)...