En Mil om Dagen

Olympiska spelen i Pyeongchang, Sydkorea, är nu över. Norge var som vanligt helt överlägsna vad gällde idrottsprestationer och medaljskörd (och satte dessutom alla tiders medaljrekord i vinter-OS) - men Sverige överraskade rejält också! De gjorde sitt bästa vinter-OS någonsin. Kommer kännas lite tomt efter allt detta fantastiska vi bjudits på. Vilken avslutningsdag det blev. Curlingtjejernas guld och Stina Nilssons överraskande brons på tremilen i längdskidåkning blev en väldigt fin avrundning av dessa Olympiska spel för svensk del. Inte ens Stina själv visste att hon tagit den där bronsmedaljen när hon passerade över mållinjen. Men bäst i längdskidspåren i dag, liksom många andra dagar, var Marit Björgen. Vilken idrottskvinna! Den största bland alla vinteratleter i OS-sammanhang. Eller vad sägs om hennes skörd som nu består av åtta guld, fyra silver och tre brons under de fem OS hon varit med i. Ja, nu har hon till och med fler medaljer än den norske skidskytten Ole Einar Björndalen...

I dagens Throwback Thursday tar vi oss tillbaka några månader efter millennieskiftet. Platsen är Skåne och Danmark och sommaren har precis börjat. Men vad hände där då? Jo, Öresundsförbindelsen skulle snart öppnas och olika aktiviteter anordnas dagarna innan - bland annat ett löplopp. Just det loppet blev mitt första, och vad jag trodde då mitt enda lopp någonsin... Min fascination för häftiga byggnadsverk väckte genast mitt intresse då jag först hörde talas om "Broloppet 2000". Ett lopp som skulle starta i Danmark, gå genom den fyra kilometer långa Drogdentunneln till Pepparholmen (4k) och sen över den Öresundsbron (7.845 meter) till Malmö och ca 5 kilometer på fastlandet till målet vid Ribersborg. En halvmara med andra ord. Mitt första lopp någonsin skulle alltså bli en HALVMARA!!! Fast innan vi tar oss tillbaka till den tidiga sommaren år 2000 måste jag bara få nämna några ord om den här torsdagen. Förkylningen hänger i och har inte mattats av något - snarare tvärtom....

Så bröt då förkylningen ut ordentligt. Den har legat och lurat i några dagar, å på sätt och vis känns det lika så bra att det händer nu. Hoppas den ger sig sen. Har inte orkat med så mycket i dag. Tittat på tjejerna och killarna i sprintstafetterna på skidor, där Charlotte Kalla och Stina Nilsson tog OS-silver och Marcus Hellner och Calle Halfvarsson kom in på en fjärdeplats. Bra kämpat av allihop - men Calle tycker jag inte riktigt visar den där vinnarglöden när det gäller. Ger upp lite för lätt. Sov mig sedan igenom Tre kronors kvartsfinal mot Tyskland - och det verkade även våra hockeykillar göra. Tyskarna vann med 4-3 i övertid och Tre kronor är ute ur OS. Stackars Selma har haft en riktigt tråkig dag där det bara har blivit ett par korta promenader ute i snön. Men jag hoppas vara på benen snart så vi kan ta långa promenader igen. I kväll får hon gå långt med matte istället... En kort tur i skogen

Blev en dag med några mil ute på vägarna då jag besökte mor i Tibro och mitt barnbarn i Skara. Efter allt flängande stannade jag till på gymmet på hemvägen. Årets första styrketräningspass blev äntligen av... Det var med en märklig känsla som jag klev in på gymmet i kväll. Det har gått nästan två månader sen jag var där sist, så jag kände mig lite som en engelsman i New York. Körde mitt vanliga program - och det är nog därför jag tycker det är lite tråkigt på gymmet just nu. Får dessutom ont i ryggen av vissa övningar, så en förändring i upplägget är nödvändigt helt enkelt. Kanske det kan bli roligare då med. Det var bitvis besvärligt väglag på de skaraborgska vägarna i dag. När jag körde till Tibro vräkte stora snöflingor ner och vägarna blev snabbt moddiga. På vägen hem från Skara hade en trafikolycka precis inträffat i höjd med bensinstationen vid Ulfstorp (Billingens västra sluttning av riksväg 49). En DFDS trailerlastbil hade kört i diket och själva bakdelen av trailern stack...

Varför är det så många hårda ord i våra sociala medier egentligen? Nä, jag har inte svaret men förundras över hur en del beter sig mot andra. I det här inlägget tänkte jag beröra detta ämne. Men först ska jag konstatera att den här veckan inte blivit vad jag tänkte mig i träningsväg. Kände mig lite hängig redan i torsdags och när jag vaknade på fredagsmorgonen var halsen tjock och lätt irriterad. Det brände i näsa och ögon och jag torrhostade också. Kände mig inte direkt  sjuk, men bestämde mig för att inte riskera något, så jag stod över löpträningen. Ska nog avstå löpningen i början av nästa vecka också och istället försöka komma igång med den nödvändiga styrketräningen. Och när vi ändå är inne på styrketräning så är det något åt det här hållet skulle jag vilja styrketräna på. Kolla in Vinterstudions inslag när Mathias Fredriksson tränar med Teodor Peterson på SvtPlay. Bål- och balansträning är ju alltid bra - sen vill jag ju personligen att det ska vara mer inriktat på löps...

Tanken om ett löppass fanns i dag - men jag var helt slutkörd, så jag lät bli. Fast det blev några promenader med Selma, upp och ner för trapporna mellan lägenheten och tvättstugan ett antal gånger samt en fantastisk OS-upplevelse i tv-soffan...  Jag var uppe tidigt och kollade avgörandet i storslalomen. Sara Hector och Frida Hansdotter hade en liten chans men nådde tyvärr inte fram till någon medaljplats. Följde upp med tjejernas längdskidåkning på 10 kilometer - och där gick det bättre. En sliten Charlotte Kalla levererade trots allt ett silver. Vilken tjej! Norskan Ragnhild Haga rådde ingen på i dag. Sen var det dags för hockey mellan Tre Kronor och Norge på femman - men jag valde damernas skidskytte på nian istället. Och vilken tävling det blev. Hanna Öberg tokskrällde och plockade hem G U L D E T... Mona Brorsson går fram till Hanna och säger "Vad gör du? Du vinner! Asså - du VINNER!!!" Magiskt! Och skidskyttekillarna följde upp med fina prestationer i sin tävling stra...

Det börjar märkas nu - att ljuset tar allvarliga steg i sin väg tillbaka till oss. Både mornar och kvällar blir allt ljusare och ljusare för var dag som går. Fram till maj månad är solen uppe fem minuter längre varje dag - så för varje vecka som går blir  dagen alltså 35 minuter längre ... En försiktig ljusning på min personliga himlen tycker jag mig se också. Det har gått rätt många dagar nu där hela mitt engagemang har legat åt ett enda håll - med en kämpig period inom familjen. Det har gjort att jag inte kunnat träffa så många andra, inte tränat riktigt som jag velat och inspirationen för att skriva här på bloggen har inte varit densamma. Jag hoppas allt blir bättre och mer som vanligt snart. Då syns vi väl här med lite träningssnack igen, va? Solen över Billingen strax innan den försvann ner bakom berget i eftermiddags.

I dag har jag jobbat för första gången den här veckan. Som jag berättat tidigare så har det varit en tung vecka med sjukdom och mycket fokus runt den och alldeles för lite sömn. Men nu vågar jag hoppas på att allt bara ska bli bättre... Men det tar nog några dagar till innan den "normala vardagen" infinner sig. I morgon ska jag i alla fall försöka ge mig ut på en lätt löptur någonstans. Lugn löpning med låg puls är det som gäller i huvudsak för mig just nu - och så ska det bli i morgon. Har inte bestämt nån exakt sträcka, men en mil eller en och en halv blir det nog. I gårdagens inlägg kunde ni läsa om ett helt annat löppass - ett mer utmanande. För det gäller att inte hamna i ett stim där alla pass görs i samma tempo och med samma intensitet. I går fick jag slita hårt men inte så länge. Jag studerade just det här tröskelpasset och kom fram till att mina värden låg väldigt väl med de nivåer av tempo och puls som jag lagt upp i mitt träningsupplägg och i högermarginalen i...

I natt sov jag i ungefär 45 minuter. Har haft fullt upp men fick ett litet brejk mitt på dagen, då tillfälle att sova gavs. Men sova fanns inte i mina tankar... Det fick bli ett kort och intensivt löppass istället. Solen tittade fram mellan molnen och temperaturen låg på en behagligt kylig nivå. Tanken var ett tröskelpass (subtröskel) i snön och så fick det bli. Då formen är sådär valde jag två intervaller om 4+6 minuter vardera. Lite lagom så med tanke på hur trött jag var efter natten med så lite sömn. Efter uppvärmningen körde jag igång den första tuffa delen som var 4 minuter lång. Både puls och tempo hamnade på tänkt nivå för en "subtröskel". Efter två minuters återhämtning satte jag igång nästa intervall, den på 6 minuter. Det blev en jobbigare sträcka! Oj, oj, för redan efter tre minuter kom tankarna om att ge upp. Men det gjorde jag inte och puls och tempo landade på "supertröskel-nivå". Det var bra. Nöjd med mitt träningspass avrundade jag det hela med ...

Tänk vad fint det hade varit med en skidtur på Billingen i dag. Kylslaget och troligtvis i fina skidspår. Sen skulle jag avrundat dagen med en kort löprunda tillsammans med Linus.  Men så blev det inte. En annan händelse av mer akut karaktär tog över den här dagen. Utan att gå in närmare på det så vill jag bara ha sagt att i vissa lägen ter sig annat så mycket viktigare än vad ens "futtiga ursprungliga planer" varit... Men det gäller att ha rätt fokus. Nya möjligheter för träning kommer! God natt.

Häng med denna söndag. En bildsöndag! Uppdateras med jämna mellanrum under dagen...    Det är tidigt på morgonen (05:35) och jobb väntar. I tolv timmar.  (08:30) Snön faller där ute. Själv sitter jag en stund i värmen med en mugg het choklad. Snart frukost.  Klockan är 10:42 och snöandet har avtagit. Snöröjningen i Skövde är dock inte den bästa. Tur att bilen tar sig fram trots allt...  Eftermiddagskaffe (14:34). Snöhögarna går upp... ...och solen går ner (16:20). Mindre än en timma kvar av jobbhelg. 'Get lucky' på radion... (22:09) Ätit, vilat och kollat på teve - det har varit min kväll efter jobbet. Nu blir det snart sängen. Tack för i dag! 

Nu är det verkligen vinter på riktigt igen! Vi har fått en hel del snö här i dag och kylan håller i sig. I Skövde har dagen bjudit på längdskidtävling (IFK Skövdes Långlopp) och löptävling, Billingen X-trail (Winter Challange) - och för egen del bara jobb. Men i kväll fick jag mitt då jag gav mig ut på ett kort intervallpass, som bjöd på en riktigt otrevlig överraskning... Sprang iväg med en ganska go feeling. Snön låg mjuk på vägen och gav varje steg en känsla av välbehag. Mina trailskor greppade bra i snön och inte ens den inledande långa uppförsbacken fick mig på dåligt humör. När jag sprungit nån kilometer satte jag igång med intervallerna (4x1min/30sek vila) och även de upplevde jag som positiva - i alla fall den första. På min andra intervall sprang jag rakt in i den mörka delen av järnvägsbanken genom Våmb. Framför mig såg jag - i alla fall vad jag trodde - bar asfalt. Farten hade jag fått upp och nu när det snart skulle bli snöfritt kunde nog tempot slipas något ytterl...

Vi reser tillbaka i tiden och hamnar i december 2010. Jag hade bestämt mig för att försöka minska i vikt och kanske få lite bättre kondition - och det skulle jag klara genom att göra något som jag egentligen avskydde - nämligen springa... Men långt innan jag satte igång med löpträningen hade jag redan kommit igång med att gå långa promenader varje dag. Bara av det rasade jag i vikt och fick bättre ork - så det var nog egentligen av den orsaken jag började fundera i banorna runt löpning. Ville utmana mig! Minns den där decemberkvällen då jag gav mig ut på mitt första löppass på väldigt väldigt länge. Jag joggade nån dryg kilometer, kanske två, och minns att jag fick gå några gånger också. Men jag var igång! Jag hann med ett par pass till och sen blev jag förkyld (feber etc). Då joggade jag i lägenheten - så motiverad var jag. Framåt februari/mars sprang jag min första mil på en tid under 60 minuter. Gissa om jag var stolt då? Men jag var en oerfaren löpare och visste inte my...