Throwback Thursday: Broloppet 2000

I dagens Throwback Thursday tar vi oss tillbaka några månader efter millennieskiftet. Platsen är Skåne och Danmark och sommaren har precis börjat. Men vad hände där då? Jo, Öresundsförbindelsen skulle snart öppnas och olika aktiviteter anordnas dagarna innan - bland annat ett löplopp. Just det loppet blev mitt första, och vad jag trodde då mitt enda lopp någonsin...

Min fascination för häftiga byggnadsverk väckte genast mitt intresse då jag först hörde talas om "Broloppet 2000". Ett lopp som skulle starta i Danmark, gå genom den fyra kilometer långa Drogdentunneln till Pepparholmen (4k) och sen över den Öresundsbron (7.845 meter) till Malmö och ca 5 kilometer på fastlandet till målet vid Ribersborg. En halvmara med andra ord. Mitt första lopp någonsin skulle alltså bli en HALVMARA!!!

Fast innan vi tar oss tillbaka till den tidiga sommaren år 2000 måste jag bara få nämna några ord om den här torsdagen. Förkylningen hänger i och har inte mattats av något - snarare tvärtom. Har varit nedbäddad hela dagen och den enda glädjen har varit att följa OS på teven. Var uppe tidigt och såg André Myhrer ta guldet i slalomen. Att sedan följa skidskyttetjejerna i dagens stafett var ju helt fantastiskt. Vilken tävling de gjorde. Det var besvärliga förhållanden med snö och blåst, och när nästan alla andra darrade var Anna Magnusson och Hanna Öberg lugnet själva på sina sträckor. Anna tog laget från elfte till åttonde plats och Hanna sköt klockrent och tog dem från den åttonde platsen till den andra på sin sträcka. Bragdstämpel på den! Vilken dag...

Men nu ska vi äntligen minnas tillbaka till Broloppet 2000. Det dröjde till februari samma år innan jag kom igång med någon form av löpträning. Jag var 37,5 år då, min vikt var nog tio kilo mer än i dag och jag var helt otränad och oerfaren av löpning. Det blev några korta löpträningar och jag hade väl inte någon plan direkt. Distanspass, intervaller eller trösklar hade jag ingen aning om vad det var. Minns att jag sprang milen vid ett par tillfällen och lite längre än så nån enstaka gång. Då jag nådde 16 kilometer i loppet var detta det längsta jag sprungit någonsin.

Min okunskap gjorde att jag fick ont i knäna under våren. Jag tränade väl fel och kände av besvären inför loppet och det här fanns med som en mental spärr i bakhuvudet. Jag var varken uthållig eller speciellt snabb och jag hade inga planer på att nå någon speciell tid - eventuellt klara loppet under 2.15. Vi var ungefär 80.000 löpare som sprang och starterna gick från tidig förmiddag till sen eftermiddag. Min gick vid 13:00-tiden.

Det var en häftig upplevelse med så många löpare. I den varma tunneln var det väl inte så mycket att se men sen när vi kom ut och fick andas in havsluften blev det betydligt trevligare. Vädret var bra. Tror att det var halvklart eller mulet men ingen nederbörd. Vi hade vinden i ryggen över bron och löparna var klädda i alla möjliga utstyrslar. Minns speciellt killen som sprang i den kompletta hockeymålvakts-utrustningen med skridskor och allt. Oj, vad han slet! Honom sprang jag förbi i alla fall. Annars sprang de flesta förbi mig (inklusive en kvinna med barnvagn).

Nämnde jag att jag var orutinerad? När jag sprungit över hela bron, totalt ca 16 kilometer, kände jag att det brände rejält i mina knän. Var orolig för att de skulle paja och att jag kanske inte skulle kunna slutföra loppet, så jag stannade upp en stund för att stretcha och vila. Att få medaljen var viktigt för mig - så bryta loppet var inget alternativ. Men det där stoppet gav mig en rejäl överraskning...

När jag skulle börja springa igen var benen lika stumma som ett par betongpelare. Jag hade bara stått still ett par minuter men det var helt omöjligt att springa igen, hur jag än försökte. Benen var fyllda med mjölksyra och jag hade aldrig varit med om något liknande. Det kom lite som en chock och de sista fem kilometerna fick jag gå långsamt. Det var lite av ödets ironi att jag sprungit hela den publikfria delen och fick gå när publiken dök upp på Malmös gator. Stapplade långsamt in över mållinjen på tiden 2.46. Jag hade gjort mitt första lopp och jag fick min medalj. Att jag hade ont i benen en vecka efter gjorde ingenting...





Kommentarer

Populära inlägg

Årets första löpträning

Tomtejoggen i Karlsborg

Tidig långlöpning