En otrevlig överraskning

Nu är det verkligen vinter på riktigt igen! Vi har fått en hel del snö här i dag och kylan håller i sig. I Skövde har dagen bjudit på längdskidtävling (IFK Skövdes Långlopp) och löptävling, Billingen X-trail (Winter Challange) - och för egen del bara jobb. Men i kväll fick jag mitt då jag gav mig ut på ett kort intervallpass, som bjöd på en riktigt otrevlig överraskning...

Sprang iväg med en ganska go feeling. Snön låg mjuk på vägen och gav varje steg en känsla av välbehag. Mina trailskor greppade bra i snön och inte ens den inledande långa uppförsbacken fick mig på dåligt humör. När jag sprungit nån kilometer satte jag igång med intervallerna (4x1min/30sek vila) och även de upplevde jag som positiva - i alla fall den första.

På min andra intervall sprang jag rakt in i den mörka delen av järnvägsbanken genom Våmb. Framför mig såg jag - i alla fall vad jag trodde - bar asfalt. Farten hade jag fått upp och nu när det snart skulle bli snöfritt kunde nog tempot slipas något ytterligare. Fatta den obehagliga överraskning jag fick när jag sprang rakt in i den översvämmade bäcken... Det jag trodde var barmark visade sig alltså vara ett vått och iskallt 40-50 meter långt parti rinnande bäckvatten - vilket jag klafsade i då tempot var som högst.

Fötterna blev genomblöta och iskalla direkt! Tog beslutet att vända hemåt på en gång. Hade två intervaller kvar och jag körde dem på hemvägen. Fanns dessutom inget annat alternativ än att ta mig igenom den långsträckta översvämningen igen. Men vad gjorde det - skorna, strumporna och fötterna kunde ju inte bli blötare. När jag kom hem hade skorna frusit och jag fick tina skosnörena innan jag kunde få av mig allt. Nu har jag suttit här i soffan med fötterna i min elektriska fotvärmare och tittat på melodifestivalen. Nöjd ändå med min nästan fyra kilometer långa löpträning.