Throwback Thursday: När jag började springa

Vi reser tillbaka i tiden och hamnar i december 2010. Jag hade bestämt mig för att försöka minska i vikt och kanske få lite bättre kondition - och det skulle jag klara genom att göra något som jag egentligen avskydde - nämligen springa...

Men långt innan jag satte igång med löpträningen hade jag redan kommit igång med att gå långa promenader varje dag. Bara av det rasade jag i vikt och fick bättre ork - så det var nog egentligen av den orsaken jag började fundera i banorna runt löpning. Ville utmana mig! Minns den där decemberkvällen då jag gav mig ut på mitt första löppass på väldigt väldigt länge.

Jag joggade nån dryg kilometer, kanske två, och minns att jag fick gå några gånger också. Men jag var igång! Jag hann med ett par pass till och sen blev jag förkyld (feber etc). Då joggade jag i lägenheten - så motiverad var jag. Framåt februari/mars sprang jag min första mil på en tid under 60 minuter. Gissa om jag var stolt då?

Men jag var en oerfaren löpare och visste inte mycket om träning. Under våren drog jag på mig ett antal skador. Dessa skador orsakades av överbelastning (för mycket och för hård träning) i min iver då jag tyckte att allt gick så bra. Är det något råd jag vill ge dig som ska börja löpträna, så är det att ta det lugnt. Jogga på lite lugnt och bli inte för ivrig när det går bra. Utmana dig gärna ibland men bara genom korta intervaller med lätt tempohöjning.

Under de år som gått har jag haft många och ibland långa uppehåll pga skador. Sedan jag fick klart för mig att träna lätt, alltså inte bara köra på allt man kan, har jag knappt haft några belastningsskador alls. Och just detta har jag med mig nu när jag jobbar med mitt nya träningsupplägg. Jag har bland annat sneglat tillbaka på mitt bästa år - 2015 - och tittat på hur jag tränade det året, och året innan. Då sprang jag mellan 2-3 gånger per vecka, mest lätta och ganska långa pass. Nån gång varje vecka blev det ett mer utmanande intervallpass eller tröskelpass. Inga märkvärdigheter.

Januari i år blev en månad med väldigt lite löpning. 15 kilometer totalt + 11 kilometer på längdskidorna. Sällan har en månad har innehållit så lite löpning för min del, så det som sker nu är en slags omstart. Jag tar det lugnt nu och nöjer mig med ett par lugna löppass i veckan. Det gäller att gå ut försiktigt. Istället för att springa varannan dag ska jag nöja mig med 2-3 gånger varje vecka på sikt. I dag blev det i alla fall en snöig mil med låg puls. Efter några kilometers jogg med stabilt låg puls blev det allt svårare och svårare att hålla nere pulsen. Eftersom målet var att springa med en viss puls så blev det till att dämpa på tempot och till och med gå vissa bitar.

Snön vräkte ner

Just den här typen av träning är trevlig och jag brukar svara bra på den. På dagens runda gick pulsen snabbt upp över 150 slag per minut (jag ville hålla mig under 145) men det kändes inte speciellt jobbig. Att pulsen gick upp så pass mycket trots långsam och inte så ansträngande löpning, tolkar jag som att konditionen inte är den bästa just nu. Men det ska nog lösa sig och om nån månad eller så kan jag nog vara mer uthållig och springa lite snabbare med låg puls.

Med all snö som slog i ögonen borde jag kanske ha sprungit så här...