En Mil om Dagen

Hej alla! Det är trevligt att se att några enstaka klickar sig fram till min blygsamma blogg. Tiden går. Dagar blir till veckor, månader och år. Träningen rullar på enligt nuvarande plan och under de senaste fyra veckorna har jag fått ihop drygt elva mils löpning (ca 28 km per vecka), och utöver det några få styrketräningspass. Just den här veckan har löpträningen inneburit en hel del styrka också eftersom fokus legat på backträning. Har samlat på mig 392 höjdmeter på de tre pass jag fördelade på tisdag, torsdag och i dag. Torsdagens höjdmeter i Trollhättan Det känns faktiskt lite stumt i benen nu och det är väl inte så konstigt. Förutom tisdagens och torsdagens pass med 257 höjdmeter har jag preci s kommit hem efter en smått jobbig löpning som gick upp på berget via Lerdalavägen - en lång och seg backe (6,7 procents motlut) - där jag fick ihop ytterligare  135  höjdmeter. Ett fint pass där den totala distansen blev några hundra meter över sex kilometer. Rätt l...

På kvällens meny fanns gym, långlöpning eller vila. Gym var mest angeläget. Långlöpning skulle vara en bra start på min träning inför målet att klara 35k i år. Vila var väl i princip helt uteslutet... Valet föll på långlöpning. Micke frågade redan i går om jag ville hänga med honom och Jörgen på en eventuell långrunda, och så fick det bli. Vi träffades strax efter fem å drog iväg nedför Billingen, mot sjukhuset och sen genom Södra Ryd och mot Trädgårdsstaden. Micke och Jörgen pratade en hel del skidåkning och vallning. Begriper mig inte på det där så värst mycket, så jag höll tyst och tänkte på löpningen istället. Hade jag rätt kadens? Vad låg pulsen på? Jag tyckte det gick bra. Stegfrekvensen låg runt 165 spm för det mesta. Kortade stegen när jag kunde, och för den nördige (som jag) kan berättas att snittet blev 166 spm, pulsen på 134 bpm och tempot per kilometer 6:13. När man är ute och springer länge och lugnt kan man avhandla många saker. Allt från träningsupplägg till minnen...

Som vanligt när IFK Skövde bjuder på backloppet "Strupen upp" så jobbar jag. I dag med en felmarginal på nån ynka timma eller så... Men jag tog min revansch genom att ta på mig löparkläderna och genomföra ett riktigt fint backpass på egen hand direkt efter jobbet... Jag hade bestämt mig för att springa till Däldernas kapell och därifrån fortsätta Lerdalavägen upp till Åsbotorpsvägen. Det är en uppförsbacke på asfalt som mäter ungefär 1.800 meter, och där stigningen är konstant hela vägen (6,9 procents medellutning) utan möjlighet till återhämtning. Jag ville helst klara hela sträckan utan att stanna eller gå - bara mala på. Det hade jag nämligen aldrig försökt eller gjort förut. Efter ett snabbt ombyte från uniform till löparkläder joggade jag försiktigt iväg mot Lerdalavägen, fast beslutsam om att backen skulle besegras. Strax innan den 1.800 meter långa backen skulle en 600 meter lång backe besegras. Lutningen i den är inte heller att leka med heller, 3,3 proce...

Fast besluten att bli uthålligare och snabbare på längre distanser fortsätter jag nu formtoppningen inför Wings for Life World Run om 38 dagar. De senaste sju dagarna har jag sprungit längre än någonsin - 66,57 kilometer - typ En Mil Om Dagen... Jag kan inte minnas att jag sprungit så långt på en sjudagarsperiod tidigare. I dag var målet att springa långt i A1-zonen (max 78 procent av maxpuls). Till en början gick det bra att springa ganska fort men så snart det gick uppför så stack pulsen upp snabbt. Och ju längre jag sprang desto svårare var det att hålla tempot med samma låga puls - då blev det några sträckor med promenader för att hålla pulsen på rätt nivå. Fick ihop drygt 22 kilometer i solskenet och medeltempot blev 5:33/k. Nu var ju inte det här något försök att hålla högt tempo men faktum är att den här löpningen hade tagit mig nästan 19k i Wings for Life. Om jag inte skulle hålla ner pulsen hade jag nog hunnit lite l...

Jag brukar läsa ett antal bloggar som skrivs av, eller vänder sig till, löpare. Dessa bloggar inspirerar och ger mig själv ofta bra idéer som jag kan omvandla att passa in i mitt eget upplägg. En del bloggare är snabba som attan i löpspåret. Andra är uthålliga som få. Medan den tredje både är snabb och uthållig. Man skulle kunna tro att det är lätt att känna underläge i dessa sällskap, men riktigt så tänker jag inte. För även om jag inte alls har samma kapacitet så imponeras jag och gläds å deras vägnar samt inspireras för att utveckla mig själv. Det gör jag förresten inte bara av snabba och uthålliga personer. Nä, jag inspireras minst lika mycket av de som varken är "snabba eller uthålliga" men som kämpar på målmedvetet med sin träning. Var och en är snabb och uthållig på sitt sätt. Allt är inte en tävling. Jag försöker inte kopiera någon. Tänker inte att "wow, så där snabb och uthållig måste jag också bli" utan mer "wow, vilka resultat den där personen gö...

Dagen efter längstalöpningen... Oj, vad det känns i benen. Jag kan gå men det har varit med vissa besvär faktiskt. Hahaha - "stôlleprov" - som Emil i Lönnebergas pappa skulle ha sagt. Ökningen med fem kilometer från mitt tidigare längsta löppass var kanske i mesta laget egentligen. Skulle nog ha hållit fast vid planen att bara köra 28 kilometer - men vad tusan, allt kändes ju bara fint! Bara att köra, tänkte jag då. Det blev en klass 3-varning på träningsvärken i morse men nu känner jag att smärtan släpper ur benen mer och mer. I kväll degraderar jag därför det hela till en klass 2-varning inför morgondagen. Utvecklingen är positiv men restriktionerna, där löpvila och aktiv vila (promenader, rullskidor och styrketräning), gäller till minst slutet av denna veckan. För övrigt har dagen varit bra med besök hos mor och långfika med en ungdomskamrat. Det var riktigt roligt att ses över en kopp kaffe å minnas tillbaka på svunna tider och lösa livets myst...