En Mil om Dagen

Inta bara vädret bjöd på ett bakslag i dag - även min kropp har gjort det. Redan i torsdags förra veckan fick jag ställa in min löpträning då kroppen inte kändes bra. Misstänkte allergibesvär, men visst kunde det vara en vanlig förkylning också. I lördags kväll slogs jag ut helt och hållet. Orkade ingenting! Sedan dess har jag varit liggande. Hoppades på bättring men det har rört sig långsamt. En bokad tid för byte till sommardäck på bilen klarade jag av i dag, liksom ett par korta promenader med Selma. En bild från i förmiddags, då jag skulle åka iväg med bilen för att få på sommardäcken... Tänkte på det när vi vad ute och gick i dag - vad mycket det är man tar för givet. Springa två, tre mil är normalt inga problem. Nu blir jag trött av att gå en långsam kilometer. Man ska vara glad och nöjd för att man kan röra sig överhuvudtaget. Jag har sovit i princip dygnet runt sedan lördagskvällen. Jag börjar tröttna på det nu, och längtar efter att få komma ut och springa igen... ...

Heb! Nu har jag under en dryg veckas tid dragits med en släng av en så kallad  sommarförkylning . Ni vet, en sån där förkylning som man inte känner sig sjuk av - men ändå är snorig, hes och hostig. Den är ganska typisk för sommaren då man rör sig mycket mellan kalla luftkonditionerade utrymmen och den tropiska värmen utomhus. Alla bad man gjort i våra sjöar har väl hjälpt till en del också. Det blir många växlingar i temperaturen och kroppen har väl förmodligen bestämt sig för att säga ifrån på detta sätt. Förkylt... I går missade jag min tänkta löpträning. Var supertrött efter helgens jobb och somnade gott i soffan - två gånger om... Men jag tog tag i det i morse istället och sprang ett pass som blev en mil långt. Ett intervallpass innehållande fem set bestående av 300m + 200m med 30sek återhämtning mellan dessa. Körde fem minuters återhämtning med jogg och gång mellan varje set. Pulsklockan är suverän när man kör intervaller . Den håller reda på precis hur långt man ska sprin...

Nu börjar jag så smått tro på att förkylningen (influensan?) är på väg att släppa. Det har varit en jobbig period där varken orken eller inspirationen för att träna och skriva har funnits, men förhoppningsvis blir det ändring på det snart. Det kommer nog ta ett tag till innan jag vågar dra igång träningen på allvar - speciellt löpträningen. Går inte ens en mil om dagen just nu. Orken finns inte och den mesta av min lediga tid går åt till att vila. Ja, ni som följer bloggen får nu än en gång hänga med mig på ännu en "comeback" vad gäller aktivitet och träning. Måtte det hålla då... Selma

Så bröt då förkylningen ut ordentligt. Den har legat och lurat i några dagar, å på sätt och vis känns det lika så bra att det händer nu. Hoppas den ger sig sen. Har inte orkat med så mycket i dag. Tittat på tjejerna och killarna i sprintstafetterna på skidor, där Charlotte Kalla och Stina Nilsson tog OS-silver och Marcus Hellner och Calle Halfvarsson kom in på en fjärdeplats. Bra kämpat av allihop - men Calle tycker jag inte riktigt visar den där vinnarglöden när det gäller. Ger upp lite för lätt. Sov mig sedan igenom Tre kronors kvartsfinal mot Tyskland - och det verkade även våra hockeykillar göra. Tyskarna vann med 4-3 i övertid och Tre kronor är ute ur OS. Stackars Selma har haft en riktigt tråkig dag där det bara har blivit ett par korta promenader ute i snön. Men jag hoppas vara på benen snart så vi kan ta långa promenader igen. I kväll får hon gå långt med matte istället... En kort tur i skogen

Förkylningen börjar att ge efter alltmer nu men orkeslösheten hänger i rejält än. Det har blivit nån kort promenad med hunden runt kvarteret bara - men inte ens dessa är det lättaste att genomföra. Känns för bedrövligt! Det värsta just nu är nog orkeslösheten och att jag har sådana nackspänningar och huvudvärk hela tiden (hänger givetvis ihop). Jag fryser och har allmänt ont i kroppen - i synnerhet i axlar och nacke å däromkring då. Men aptiten finns och det går ingen nöd på mig på så sätt. Jag äter och dricker gott och det märks när jag ställer mig på vågen. Men vad gör det? Jag håller mig inom acceptabla värden. Det blir en lugn dag i morgon med. På torsdag ska troligtvis jag och sonen ut på en lätt löpträningsrunda. Det kanske blir startskottet för min omstart. Minns en annan omstart jag hade. Det var efter att jag sprungit för mycket, och överbelastat mitt knä, som jag var tvungen att ta det lugnt ett tag och försiktigt ta mig tillbak...

Det här var inget roligt... Förkylningseländet har slagit klorna i mig och just nu känner jag mig både ömklig och utslagen. Så klart! Jag är ju man. Vi är ju sådana när vi blir förkylda - i alla fall om man ska tro på myterna och vill frossa i fördomar. Ni som är män vet vad det innebär att drabbas av en "mancold". Symtomen är tydliga (lätt hosta, snuva, en antydan till huvudvärk och en nätt och jämt uppskattbar febertemperatur) och vi blir fruktansvärt dåliga. Jag är inget undantag. Jag lider lika mycket som alla andra män som drabbas av denna hemska sjukdom, och det finns faktiskt vetenskap som visar varför män ofta reagerar mer på förkylning än vad kvinnor gör ( läs om detta här ). :D ;) Nä, nu till lite allvar... Träningen har jag inte ställt in bara för att jag är sjuk. Behövs inte för träning är absolut inget alternativ för tillfället. När man knappt orkar ta sig upp ur sängen/soffan är d...

Det är inte mycket till vinter än, men jag fann ändå att SOK Unden lagt ut information om nästa års Vinterspring. Jag var med på tre lopp förra vintern och det var riktigt roligt faktiskt. Loppen går på helger och för min del betyder det vissa begränsningar. Eftersom jag jobbar varannan helg så har jag konstaterat ha en teoretisk möjlighet att vara med på hälften av loppen. Sen får vi se hur det funkar rent praktiskt. Man brukar kunna välja på flera distanser (2-15k). Distanserna är nödvändigtvis inte helt exakta, så vill man tänka att man ska springa ett kontrollmätt lopp att persa i så får man tänka om. Men loppen funkar som fina träningspass och det brukar som sagt vara ganska trevligt. Läs mer om Vinterspringet  HÄR . I går tog jag en långpromenad på Billingen med Selma och på kvällen var jag och en av mina söner ute å sprang en runda. Han har precis börjat träna så vi tar det lugnt och fint. Det blir fin kvalitetstid tillsammans och än så länge kör vi bara ...

Lite kaxig rubrik, eller? Men faktum är att detta var mitt minst ansträngande lopp någonsin, samtidigt som det var det snabbaste Göteborgsvarvet jag gjort. Och det här säger jag inte för att skryta på nått sätt. För jag fick också med mig en väldig tråkig erfarenhet - jag hade en sån där dag då jag inte kunde ge allt... Det är inte kul när man redan kvällen innan känner att det är något fel i kroppen. Gick och la mig med en orolig mage, huvudvärk och lätt illamående. Kroppen gjorde ont och signalerade influensaliknande symtom. Kinderna blossade å kändes svullna och ögonen brände. Jag var trött, förbaskat trött, både mentalt och fysiskt. Efter nattens sömn kändes det lite bättre - men långtifrån bra. Huvudet var tungt och hela jag var seg som knäck. Tankar om att ställa in kom - men jag avfärdade dessa dumheter snabbt. Men jag blev tveksam igen... Var det halsont jag kände? Dottern hade ju precis varit sjuk med halsont och hosta. Hade jag blivit smitt...

Den blomstertid nu kommer... Visst passar den sången in fint nu när trädens lövverk slår ut och blomstren som lyser i alla dess färger och ger naturen härliga färgklickar. I dag var jag och Selma ute på en lång foto-promenad, bland annat på Billingeleden och Våmbs ängar. Och vi fick njuta av grönskan och alla dessa blommande, blommiga blommor. Vi var ute i en och en halv timme. Ibland lyste solen, ibland var det mulet och emellanåt regnade det. Så här långt har det varit en ganska kall vår, och det var ingen direkt värme i dag heller. Maj har varit det nya april - med riktigt snabba väderomslag, blåst och låga temperaturer. Nu längtar i alla fall jag efter mindre blåst och regn till förmån för mer sol och värme. Men dagens promenad var fin trots allt och jag fångade några vackra blommor med min mobilkamera. Mer text efter bilderna... Promenaden blev en bra uppvärmning inför styrkepasset på gymmet. Tre kvartar var jag där å pumpade musklerna. Och då...

Kära dagbok! När jag tänker tillbaka på gårdagen så infinner sig lite blandade känslor. Det började med en stillsam och skön långpromenad genom stan med Selma. Solen sken från en klarblå himmel och det var nästan helt vindstilla. Gick och funderade på vilket av veckans löppass jag skulle ta senare på dagen. Det jobbiga högpulspasset kanske? Eller något av de lite lugnare lågpulspassen? Valet föll till slut på ett långt lågpulspass. Och vädret var ju som sagt perfekt för att vara ute i länge. Klockan hann bli halv två innan jag drog iväg. Tänkte inte riktigt på att det hade gått fyra timmar sedan jag hade ätit en väldigt sparsam frukost (inte gröt, ägg och knäckebröd som vanligt) och sen ingenting efter det... Men jag började i alla fall gladeligen att springa - och att pulsen gick upp i början var inget konstigt. Det gör den ju i princip alltid. Men efter ett tag märkte jag hur svårt det var att få ner pulsen till de riktigt låga nivåerna...

God morgon! Eller inte... Vaknade frusen (trots dubbla täcken) med ett tungt huvud, snorig näsa och whiskeystämma. Jo, det känns som en förkylning är på gång. Får göra vad jag kan för att bromsa den några dagar. På söndag är det ju dags för Seedningsloppet i Skövde. Min plan att besöka gymmet på tisdagen funkade inte heller. Hade rejält ont i höger axel vilket strålade ut i högerarmen, upp i nacken och ner mot midjan. Men i går kom jag iväg och allt funkade jättebra. Bara en massa elände just nu (en kindtand spökar också). Nåväl, vila gäller nu fram tills lördag då jag ska testa mig med en kort lätt löprunda. Jag hoppas att alla förkylningssymtom är borta till dess och över söndagen. Ja, att symtomen är borta helt och hållet förresten!