Från början var det inte planerat att bli ett rekord...

Årets sista löpträningspass var planerat att bli minst två timmar långt och med låg puls (låg fart). Det som sen hände var helt fantastiskt...

(Skojar bara!) Fick skjuts till Stöpen strax utanför Skövde. Startade min löpning där i riktning mot Ulvåker. Sprang på den nya cykel/gångbanan utmed vägen. Bra plogad och saltad och i stort sett fri från is och snö. Perfekt att springa på. Efter Åbro-vallen tog cykelbanan slut och jag fick springa på den mer saltblöta vägen. Lunkade på i någorlunda jämn fart genom Ulvåker, Fjället och in i Skövde. Stannade till och tog några bilder när jag kände för det, men för övrigt sprang jag hela tiden. Kravlöst, förutom att jag ville att det skulle bli minst två timmars löpning.

Allt kändes bara fint och när jag nådde Skövde så tänkte jag att det nog skulle gå att avsluta årets sista löpträning med ett personbästa. Så fick det bli! Mitt gamla längdrekord på 21.35 kilometer slogs med några hundra meter. Nya längdrekordet lyder: 22.07 kilometer. Härlig känsla! Men jag var stum i benen... Ett mål för 2015 är att kanske kunna springa 30 kilometer på ett och samma pass. Avslutade dagens fysiska aktivitet med att gå och jogga ur det tunga ur benen, de sista två kilometer jag hade kvar hem, efter att klockan stoppats.

Vill till sist tacka för i år och tillönska alla mina läsare ett riktigt Gott Nytt År!!!

Mellan Stöpen och Ulvåker, blickar norrut

Mellan Stöpen och Ulvåker, blickar söderut

Utmed järnvägen i Ulvåker

Selfie i Ulvåker

Selfie vid jobbet

Längdrekord och trötta ben...

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg

Ett fantastiskt lopp!

Bild
Å-stadsloppet i Örebro blev min första sub50mil som 60+ Det hade gått 1 890 dagar sedan jag senast lyckades springa milen snabbare än 50 minuter (17 augusti 2019 senast). I lördagens lopp var målet bara att genomföra det med en ganska tuff men behaglig ansträngning, och gärna med ett årsbästa som bonus. Tanken var runt 51 minuter, men tiden var egentligen inte så viktig. Hade varit nöjd med 55 eller 62 minuter också, bara jag vetat att jag legat med rätt ansträngning loppet igenom. Kontakten mellan min pulsklocka och hörlurarna krånglade redan i starten, så under den första kilometern var klockan fullt upptagen att söka kontakt. Kunde inte vid det tillfället hålla koll på vare sig tempo, puls eller så - utan hängde bara på i samma tempo som gänget framför mig, och allt kändes riktigt bra. Min förvåning blev stor då det plingade till i klockan, och den visade att första kilometern gått på 4:51. Jösses, trodde jag sprang betydligt långsammare än så. Allt kändes fortsatt bra. Kroppen svar...
Läs mer

Lila milen - hatad och älskad

Bild
Lila milen på Billingen har nog fått många människor att känna ångest. Det är bergets grymmaste milspår, ett spår som lätt framkallar hög puls och mjölksyra - till och med när man går. Det är en mil som inte lämnar någon oberörd. Anledningen är de många höjdskillnaderna. Lila milen börjar annars ganska flackt på skidstadion. Några mindre backar bara, några är korta och branta uppför - och några är lite längre, med långa sega motlut... De här backarna i början är överkomliga när  man är utvilad men de sätter sig i benen. Och då, när benen är så där lagom sega efter fyra pulshöjande kilometrar, dyker den första riktiga utmaningen upp: - En ordentligt brant uppförsbacke med efterföljande segt upp, upp, upp (småkuperat) en bra bit. Jodå, det är en nästan 800 meter krävande sträcka som slingrar sig fram på steniga och ojämna skogsstigar. Och så där fortsätter det tills plötsligt en vägg dyker upp framför en. Men det är ingen vägg. Det är en backe som nära nog lutar 45 grader...
Läs mer

Solförmörkelse och löpning

Bild
Det hade ju varit lite häftigt att springa under solförmörkelsen i fredags. "Solförmörkelselöpning" hade kunnat bli en fin hashtag och upplevelse. Men det gick inte - jag jobbade. Men den partiella solförmörkelsen fick jag både se och uppleva ändå. Inte riktigt som jag hoppats men det blev bra ändå... Tycker att det var lite typiskt, det har varit solsken flera dagar i rad här i Skövde - å så just på fredagsförmiddagen var det mulet. Tunga moln som solen inte syntes igenom gjorde att jag och mina arbetskamrater inte kunde se månen skymma solen annat än via utsändningar på nätet. Men molnen hjälpte till att ge oss en annan upplevelse. Vi märkte tydligt hur det blev allt mörkare och mörkare ute, och strax efter att  förmörkelsen nått sitt maximum (drygt 83 procent av solen täcktes här i Skövde) ljusnade det snabbt igen. Det får vi vara nöjda med. En häftig upplevelse var det och nu får vi vänta till den 11 augusti 2018 innan man kan se månen snudda solen hä...
Läs mer