TunnelRun - racereport

november 22, 2014

Somnade vid midnatt, vaknade 05:22 och kunde inte somna om. Det var väl egentligen alldeles för lite sömn men vad gjorde det. Jag kände mig härligt taggad inför Tunnelloppet med min starttid 12:20!

Efter att ha laddat med frukost och den traditionsenliga fikan (cheesecake och kaffe) var jag beredd att ställa mig på startlinjen nere vid Värtahamnen i Stockholm. Det som väntade mig, och drygt 42 000 andra löpare, var tio kilometers löpning genom den nybyggda Norra länken i Stockholm - TunnelRun2014! Känslan var bra. Magen dock en aning orolig. Men efter det femte toabesöket för dagen kände jag mig trygg att ge mig in i tunnlarna där dylika akuta behov inte var att tänka på...

Efter att vi som tillhörde startgrupp tre slussats fram till startlinjen small plötsligt startskottet ekande mellan väggarna och loppet var igång för vår grupp. Efter ett par hundra meters utomhuslöpning sprang vi in i själva tunneln och den råa kalla luften byttes ut mot en betydligt behagligare och varmare luft. Det var så skönt att springa där inne - och alla arrangemang de hade ordnat med gjorde att löpningen blev så mycket lättare. Till en början gick det väldigt långsamt pga trängsel men när startfältet splittrades upp lite kunde jag öka farten något. Det gick utför ganska länge till en början och sen fick vi uppleva en blandning av både uppför och nedför. Själv upplevde inte uppförsbackarna speciellt jobbiga. Märkte knappt av dem faktiskt, men det berodde kanske på att man fick sig en släng av tunnelseende?

Backen upp mot 5-kilometerspasseringen tog dock emot en del på slutet. Då var jag trött. Men när vi vände där utomhus, och fick känna på i stort sett samma backe nedför, då gick det mycket lättare. Kilometer efter kilometer maldes igenom. Till toner från körer och house-musik. Genom vatten, vinter och laserstrålar. Vid sista vätskestationen var det lite kul. Där serverades det även glögg och pepparkakor. Det var första gången jag sett något sådant på ett lopp - på själva banan. Så här långt hade jag sprungit helt enligt plan - lugnt -utan att vara för slö, och där jag hann att uppleva en hel del av de installationer som fanns i tunneln.

När det var en kilometer kvar tog det inte lång tid innan vi var ute ur tunneln. En enorm eldkanon slog plötsligt ut eld rakt upp i luften precis när jag passerade några meter nedanför den. En som sprang bredvid mig skrek rakt ut. Av glädje, upphetsning eller rädsla vet jag inte.

Det var uppför en hel del i slutet också och även här måste jag erkänna att det var ganska jobbigt, faktiskt... De första 750 meter av den sista kilometern var nog de allra jobbigaste på hela loppet. Det tog emot och först nu blev andhämtningen tung. (Mer träning och pannben behövs!) Loppet avslutades sen med ett ganska kraftigt uppförslut innan banan planade ut det allra sista mot mållinjen. De sista 250 meterna uppför klockades via våra chip på skorna. Jag fick till en riktigt bra avslutning i uppförsbacken, och min hastighet där var 15.96 km/h (3:45-fart). Ja, jag vet att jag skryter lite nu men det kändes himla bra att ha den kraften kvar det sista. Jag tror att jag kan tacka Bengt och hans backträning för detta.

Hela arrangemanget med Tunnel-loppet var fantastiskt bra arragerat. Allt flöt på och jag märkte inte av några som helst störningar. Hade räknat med betydligt fler bekymmer med så många löpare och publik samtidigt. Tror att det faktum att det var tio minuter mellan varje startgrupp bidrog starkt till ett jämt flöde med människor. Jag passerade mållinjen vid 13:10 ca och en timme senare hade jag nått mitt hotell i Solna centrum via tunnelbanan. I stort sett INGA köer någonstans. Bra ordnat av arrangörer och SL Med mig har jag ett härligt minne, en bra tid och en fantastisk löp-upplevelse.

TunnelRun i lite siffror