En Mil om Dagen

När man är 57 år då är man rätt gammal, va? När mina föräldrar var 57 tyckte i alla fall jag att de var det. Mor fick sjukpension när hon passerat 60 år och far jobbade tills han blev 65. Med dagens föreslagna pensionsregler ska jag själv kunna ta ut min pension om sex år. Eller så har jag rätt att jobba ända tills jag blir 69 år gammal - det vill säga i tolv år till från nu. Njaaa, tänker jag, får jag bara ha hälsan och har råd så går jag nog ner i tid så snart det är möjligt. Gärna ta ut delpension och jobba lite grann vid 63 år. Fast egentligen vill jag inte tänka så långt fram, men om man ändå leker med tanken, tänk vad tid för träning man skulle få då. Hittade denna på nätet i dag - efter att jag skrivit detta inlägg Just i dag är det min 57-årsdag. Precis som förra året blev det ett fint träningspass med födelsedagsintervaller. Den här gången utan sällskap och med fem stycken snälla supertusingar på asfalt. Det var lika bra att trycka på lite så att man fick plats med ...

Även om formen inte är på topp så blev det ett försök för ett lite tuffare pass i kväll. Körde ett intervallpass med fyra stycken supertusingar (100 + 200 + 300 + 400 meter = 1.000 meter) i snöslasket på Skövdes cykelbanor. Men innan jag sprang var jag hemma hos min mor. Som vanligt blev det kaffe, prat och ett besök i matbutiken. Något gott att äta måste man ju ha inför julen... Är ingen stjärna på löpning precis... Så när jag kom hem till mitt igen så bytte jag om och stack ut för en stunds löpträning. Det blev en mil och var riktigt skönt att få ta ut sig. Min kondition är ju som sagt inte den bästa just nu, så tempot i de olika intervallerna varierade verkligen. Är man i bra form orkar man hålla ett mer jämt tempo. Men just nu var det viktigaste att komma ut och få jobba. Det fick jag... - - - FAKTA - Supertusingar: Uppvärmning ett par kilometer + stegringslopp. Supertusing, set: Spring 100 meter i tänkt tempo. Vila 30 sekunder. Spring 200 meter i samma tempo som 10...

Hej på er! I kväll var jag och några kamrater ute och löptränade tillsammans. Även en ensamlöpare som jag gillar när vi är några stycken som tränar ihop ibland , och kvällens pass fick bli  min start på några tuffare träningspass som ska ge mig den formtoppning jag vill ha inför det kommande Midnattsloppet. Om jag springer mitt eget lopp då (utan att coacha eller peppa någon annan), så hoppas jag att en bra kväll kan ge mig en tid runt 50 minuter, eller lite under. Den här kvällens träning blev upplagt på ett sätt som vi inte gjort så ofta. Var och en bestämde själv vad man skulle köra för typ av löpträning. Alla bestämde sig för intervaller. För  Stefan  blev 8x2 minuter, Anna  fixade 5x500 meter och jag och Jacob körde tre set med supertusingar * . Vi joggade ett par kilometer tillsammans som uppvärmning och lika långt som nedjogg efteråt. Å även om vi sprang olika i våra intervaller på grusbanan, så var vi ju ändå tillsammans där med. Vi peppade och hejad...

J aha, då blir det ett litet uppehåll i min "varannan-dags-löpträning" ett tag... Kroppen känns otroligt bra trots några rätt tuffa pass det senaste. Ibland kan benen bli blytunga efter hård träning, men så är det inte nu. Benen ska i alla fall få vila fram till startskottet i Österlenmaran smäller av på lördag kväll. Är riktigt nöjd med de senaste träningspassen. Kroppen och flåset har svarat bra. I lördags sprang jag hem från jobbet. En lugn tur genom stan och upp för bergssluttningen. I mer än fyra sammanhängande kilometer gick det uppför och en stund senare väntade ytterligare nästan en kilometer uppförsbacke till. Det som var riktigt gött var att jag höll hyfsat högt tempo och behöll det i stort sett hela vägen - och det kändes inte ens jobbigt. Snittade de sju kilometerna i 5:11-tempo. I dag blev det fem stycken supertusingar i Tibro. Jag var där och hjälpte min kära mor med att handla och fixa årets sista gräsklippning. Solen sken, så bra förutsättningar, men tyvär...

Träningen rullar på men kroppen är nog lite förvirrad. Ibland känns passen jättebra och ibland funkar det inte alls. JAG blir förvirrad i alla fall... I går sprang jag supertusingar, med hög ansträngning och bra svar från både ben och huvud, i ett betydligt högre tempo än vad jag själv vågat tro var möjligt. Träningen i torsdags var däremot en något blekare upplevelse... Med mindre än två veckor kvar till Midnattsloppet i Stockholm kommer här en uppdatering om min träning så här långt. Träningsupplägget känns helt rätt men det dippar ordentligt emellanåt. Löpträningen får jag anpassa efter orken och ta det lugnt genom att gå en bit på passet istället för att springa. I alla fall då det ändå är meningen att ta det lugnt. Är det mitt i en intervall försöker jag tänka bort smärtan och tröttheten å bara mala på den korta tid som är kvar av intervallen. Möjligtvis slår jag av på intensiteten något om det blir alltför jobbigt. När jag blir lite bättre tränad ska jag nog kunna hålla ut bätt...

Den frågan ställde jag mig i fredags då jag och en löparkompis körde fem stycken snabba supertusingar på en rätt så kuperad bana i de centrala delarna av Skövde. Det var fruktansvärt jobbigt, som jobbigast när det gick uppför, och hade det inte varit för att vi var två som slet tillsammans, så hade jag nog gett upp redan efter den andra tusingen. När vi var klara tröstade vi oss med orden "det blev i alla fall ett riktigt bra träningspass..." Vi slet alltså hårt för att få ihop våra fem kilometer, i ett för oss ruggigt högt tempo. Noterade hur jag ville vika ner mig gång efter gång under passet - till och med då det gick utför. Det var ett slitsamt, smärtsamt och ett mycket jobbigt träningspass, där jag helst av allt bara ville bara lägga ner å strunta i alltihop. Det var då tanken slog mig - hur ska jag göra för att behärska smärtan? Hur ska jag få bort alla negativa tankar (om att ge upp) när jag pressar mig hårt? Nu är jag ju för det mesta ute efter ...

Tyvärr är det väl inte så mycket till inspiration jag kan bjuda på nu men här kommer ett kort inlägg ändå... I går var jag och två kamrater ute och körde supertusingar tillsammans. Det blev tre stycken till antalet och jag varierade tempot utefter allas miltempo. Själv har jag ju som mål att springa milen på ca 45 minuter - gärna under - så jag drog på så gott det gick (runt 3:30-tempo) på "min supertusing". På de efterföljande två intervallerna höll jag de andras tänkta tempo (dvs lite snabbare än deras måltempo på milen). Det var riktigt kul att få vara "farthållare" och vi lyckades väl tillsammans. Bra jobbat, Elin och Jacob! För övrigt är det fortfarande allmänt ganska motigt. Det sätter sina spår, även i träningen, och jag har inte riktigt den psykiska driven att ta i å kämpa. Tungt och jobbigt e det... Jag har sagt det förut och jag säger det igen - det är då man måste tillåta sig att bromsa ned en aning. Gå ner på en lägre växel helt enkelt, utan att fö...

Fint väder med sol och värme gav mig lusten att dra på mig de blå splitshortsen, de orange skorna och jogga iväg till Pansarvallen vid P4 och ge järnet i tre stycken supertusingar... Det här intervallpasset var ett nytt upplägg för mig och jag blev positivt överraskad. Så här gjorde jag; efter tre kilometers uppvärmning var det dags. Tre intervall-set väntade och varje set bestod av fyra intervaller (100, 200, 300 och 400 meter långa) som sammanlagt gav en (1) kilometers snabb löpning och totalt 12 intervaller. Mellan varje intervall la jag in "öppen gå-vila" (där jag själv bestämde hur lång vilan skulle vara) och dessa blev mellan 17-60 sekunder långa. Mellan de tre seten la jag in tre minuters gå-vila. Allra helst skulle jag hålla ett jämt tempo i varje intervall - mitt mål var 4:15-tempo. Men det kändes inte bra att springa i det tempot i dessa relativt korta intervaller. Kroppen var redo för högre farter i dag så jag körde på kän...