söndag 6 augusti 2017

Blir det nått bättre tro?

Träningen rullar på men kroppen är nog lite förvirrad. Ibland känns passen jättebra och ibland funkar det inte alls. JAG blir förvirrad i alla fall... I går sprang jag supertusingar, med hög ansträngning och bra svar från både ben och huvud, i ett betydligt högre tempo än vad jag själv vågat tro var möjligt. Träningen i torsdags var däremot en något blekare upplevelse...

Med mindre än två veckor kvar till Midnattsloppet i Stockholm kommer här en uppdatering om min träning så här långt. Träningsupplägget känns helt rätt men det dippar ordentligt emellanåt. Löpträningen får jag anpassa efter orken och ta det lugnt genom att gå en bit på passet istället för att springa. I alla fall då det ändå är meningen att ta det lugnt. Är det mitt i en intervall försöker jag tänka bort smärtan och tröttheten å bara mala på den korta tid som är kvar av intervallen. Möjligtvis slår jag av på intensiteten något om det blir alltför jobbigt. När jag blir lite bättre tränad ska jag nog kunna hålla ut bättre men nu gäller det att inte lura sig själv genom att ta i för mycket. Springer gärna snabbt men plågar mig bara korta sträckor än så länge. Och det av en orsak: Jag orkar helt enkelt inte mer än så just nu!

Supertusingarna i går blev bättre än väntat. Sprang fem set, där varje set innehöll intervaller om 400+300+200+100 meter (=1.000 meter = supertusing), i ett högre tempo än vad jag hade förväntat mig. Sammanräknat fick jag ihop tre snabba kilometer runt 3:39, en medvetet långsammare kilometer på 4:08 och en riktigt snabb på 3:31 (då plågade jag mig). Totalt alltså fem kilometer som var betydligt snabbare än mitt tänkta 5k- och 10k-tempo - och även om de var uppdelade i korta intervaller så kändes det riktigt gött att ha det snabba tempot i kroppen.

Tröskelintervallerna (4+6min) i torsdags gick också bra. 4:25-tempo i dessa var betydligt bättre än tänkta 4:35/4:40-tempot. Men på den efterföljande lugna lågpulslöpningen tog kroppen liksom slut. Inte berodde det på det usla vädret - det var nått annat. Det blev till att gå en bit, jogga lite å gå igen. Kändes ruttet!

Som ni kanske vet ligger tröskelträning i fokus just nu (läs blå texten nedan + tidigare inlägg) och Midnattsloppet i Stockholm den 19 augusti kommer troligtvis bli något av ett enda långt tröskelpass - men då pumpar ju adrenalinet också. Så här långt känns kroppen bra och inga extra skavanker spökar. Bara de gamla vanliga... Det kan ändå hända att jag lägger in nån extra vilodag den sista veckan innan loppet. Den där förrädiska känslan om att man kan springa hur mycket som helst får man passa sig för.





PS. Missa inte den partiella månförmörkelsen i morgon. Vid månuppgången, strax före 21:00 här i Skövde, syns en liten del av jordens skugga på månen. Lite coolt... DS.



Mål:
Just nu tränar jag för att bli uthålligare i löpning. Kortsiktigt för att klara att hålla 4:40-4:50-tempo på milen men på längre sikt för att komma ner mot 4:30-tempo. Grundupplägget är att successivt öka tröskelträningen, dvs kunna springa allt längre tid med behagligt hög ansträngning. I dag springer jag trösklar i intervaller om 4-6 minuter och i nästa vecka ökar jag till 3x7minuter. Springer kanske med lite för hög ansträngning, för det är riktigt jobbigt och kilometertiderna hamnar under 4:30. Innan året är slut hoppas jag i alla fall att kunna hålla ett tröskeltempo om ca 4:35/4:40-tempo i 35 minuter och kanske i längre intervaller, t ex 3x3k. Om jag får vara hel och frisk är målet på lång sikt att hålla ut i samma tempo ännu längre (och kanske snabbare i 35 minuter).

2 kommentarer:

  1. Bra mål du satt upp! Jag siktar mot samma faktiskt, inom sinom tid...! /Annat

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket bra där, Annat. Man måste ha mål - gärna realistiska också. /Jan

      Radera