Funderingar kring min framtida löpträning
Sitter på balkongen och låter den underbara vårsolen värma mig samtidigt som jag sitter och funderar över hur min framtida löpträning ska se ut. Långt och långsamt, snabbt och kort, variationsrikt - så långt sträcker sig mina tankar. Men samtidigt gnager också oron över mina gamla skador...
Min erfarenhet från tidigare år är tyvärr att det kan gå från bästa känslan till den sämsta som ingenting. Plötsligt sitter man där med smärtor i ryggen, i knät eller i skallen och kan knappt göra något. Vill inte uppleva detta igen, så det är med en viss skräckblandad förtjusning som jag tänker framåt på mitt träningsupplägg. Jag vill så gärna gasa för att komma igång - samtidigt som jag förmodligen måste bromsa för att inte dra på mig skador och förstöra allt. Svårt...
Nåväl, det klokaste jag kan komma på just nu är att gå ut försiktigt. Inte för tungt för benen på gymmet, inga jättelånga eller jättehårda löppass till en början. Bromsa min entusiasm helt enkelt. Tänka att distanspassen i lugnt tempo (max 138bpm för att förbättra uthålligheten) får stanna vid 30-45 minuter inledningsvis, för att sedan ökas på succesivt efter hur kroppen svarar och hur jag känner. De lite tuffare passen (max 160bpm för att få upp snabbheten) får bli ganska korta och inte tokslitsamma. Sen är det bara att hoppas och be för att detta ska funka och att inga gamla skador ligger och lurar.
Min erfarenhet från tidigare år är tyvärr att det kan gå från bästa känslan till den sämsta som ingenting. Plötsligt sitter man där med smärtor i ryggen, i knät eller i skallen och kan knappt göra något. Vill inte uppleva detta igen, så det är med en viss skräckblandad förtjusning som jag tänker framåt på mitt träningsupplägg. Jag vill så gärna gasa för att komma igång - samtidigt som jag förmodligen måste bromsa för att inte dra på mig skador och förstöra allt. Svårt...
Nåväl, det klokaste jag kan komma på just nu är att gå ut försiktigt. Inte för tungt för benen på gymmet, inga jättelånga eller jättehårda löppass till en början. Bromsa min entusiasm helt enkelt. Tänka att distanspassen i lugnt tempo (max 138bpm för att förbättra uthålligheten) får stanna vid 30-45 minuter inledningsvis, för att sedan ökas på succesivt efter hur kroppen svarar och hur jag känner. De lite tuffare passen (max 160bpm för att få upp snabbheten) får bli ganska korta och inte tokslitsamma. Sen är det bara att hoppas och be för att detta ska funka och att inga gamla skador ligger och lurar.
Kommentarer
Skicka en kommentar