En Mil om Dagen

 När jag vaknar brukar jag försiktigt känna efter hur kroppen mår. Ibland har jag ont i ryggen, ibland i huvudet. Men oftast är det höger lår och sidan av knät som smärtar mest. Tröttheten brukar vara påtaglig - fast det är inte lika illa som i höstas, så upp kommer jag. Väl uppe brukar jag känna av min yrsel (ett märkligt tryck i huvudet), och lite vingligt haltar jag ut i köket för att fixa till något att äta. Efter detta landar jag i soffan en stund för att hämta ytterligare kraft inför en promenad med hunden, eller något annat. Träning är svårt nu! Går regelbundet till min sjukgymnast, där jag fått både behandling och övningar för att jobba upp styrka i nacke och axlar. Det är superenkla övningar, fast tyvärr har kroppen svarat negativt på dessa, liksom på den senaste behandlingen. Yrseln och huvudvärken förvärras med ökad trötthet som följd. Jag har verkligen svårt att förstå vad det här rör sig om, och är gruvligt trött på utebliven bättring. I augusti är det dags för mitt ti...

Minns knappt när jag var ute och sprang senast. Det känns som en evighet sen... Men i dag blev det en kortis på lite mer än 8 kilometer. Gjorde ett MAF-test igen, fast den här gången var det svårt att hålla pulsen på max 132 slag i minuten. Snittet blev 132,4, och det får väl med nöd och näppe anses vara godkänt. 31:06 tog de 5 kilometerna med låg puls, vilket var en liten förbättring sedan augusti i år. Annars var löpningen mest för att testa hur muskelfästet i höften mår. Har börjat få känning i vänster sida också, men när jag tog det lugnt var det inte så stora bekymmer - varken till höger eller vänster. Mest ont gjorde det efter 700 meters löpning i 5:10-tempo, så långsamt får gälla för mig framöver. Här gäller det att gå försiktigt fram, öka både tempo och distans successivt och hålla tummarna för att allt går bra. Längtar verkligen att få komma igång med löpträningen ordentligt igen. Efter löpningen blev det ett besök hos sjukgymnast Simon på 30k igen. Jösses vad ont det gjor...

Nu har det gått några dagar sen loppet i lördags. Jag har haft känning i höften sedan dess - men inte mycket värre än vad det var innan. Det är inte kul att ha ont! Stack ut senare på dagen för att testa formen och smärtreaktionen. Var förresten hos sjukgymnasten i går (på tal om höften). Berättade om smärtorna som är kvar, och att jag har svårt att hitta den exakta punkten varifrån smärtan kommer. Sjukgymnasten hade inga som helst problem med att hitta den punkten... Smärtan då han tryckte hårt "på rätt ställe" var intensiv - men det brukar samtidigt vara väldigt skönt när det gör ont av detta triggande. Han testade mig också för att kolla om min styrketräning hade gett resultat. Det hade den! När jag var där första gången var styrkan obefintlig i den muskel (Gluteus Medius) som jag nu tränat. Nu fanns det en del styrka där. Det var trevligt att få ett kvittot på att träningen har fungerat. Smärtan i ländryggen är kvar, men det har blivit lite bättre i axelpartiet. Smärt...

Det är bara någon vecka kvar till Running Lights och typiskt nog klarar jag inte av att springa just nu. Känns surt såklart men min tanke med loppet har ju bara varit att vara med och ha kul. Så det är inte helkört den 12 oktober. För även om det inte känns bra då, så är jag kanske med och joggar runt en mil i Alingsås ändå. Just for fun... I går var jag hos sjukgymnasten och kollade upp den smärta jag har i midjan/höften. Jag trodde ju själv att smärtan låg vid höftbenskammen - men det visade sig att den ligger en liten bit under den. Den troliga orsaken till att det gör ont är att ett senfäste blivit inflammerat. Och detta beror förmodligen på att mina nya styrkeövningar aktiverat nya muskler som fått jobba och sedan har det blivit en överansträngning med inflammation som följd. Men det finns hopp och jag har blivit rekommenderad att vila från löpningen i några dagar. Fick hård massage på triggerpunkten i höften, och förutom att avstå löpningen ett tag ska jag behandla området me...

Ska jag börja med det som är bra eller det som inte är så bra? Äh, jag går på det som inte är så bra - det gör förbaskat ont i höger sida av midjan/höften i höjd med övre delen av bäckenet ( Ilia crest ). Ni kunde läsa om det i bloggen i onsdags, att jag drabbades av denna smärta redan i tisdags. Den hängde i under veckan men kändes ganska okej fram till nedvarvningen på dagens löpträning i backe. Uppe på Billingen - på Åsbotorpsvägen - satte smärtorna in ordentligt För just löpträningen var dagens positiva grej. Sprang tre grymma backintervaller uppför den branta och jobbiga backen från Billingehov till Åsbotorpsvägen uppe på Billingen. Varje intervall var 800 meter lång och pulsen försökte jag så gott som möjligt hålla i pulszon 3, vilket innebar att jag fick gå en del. När jag var uppe på toppen var pulsen hög och jag själv rätt så slutkörd. Efter några hundra meters lugn nedjogg kände jag den numera välbekanta smärtan i höger sida av midjan. Det gjorde faktiskt såpass o...

Veckan efter Helsingborg Marathon gick bättre än väntat. Trodde Billingestafetten skulle vara mycket värre än vad den blev. Tänkte att jag inte skulle kunna köra några mer löpträningar på hela veckan - men det gick ju hur bra som helst. Visst, det blev bara ett par pass och knappa milen i distans - men mycket bättre än ingenting alls. Träningsvärk har jag haft hela veckan - men det har inte berott på någon löpning... Utfallssteg Nä, det är övningarna som jag fick av sjukgymnasten som ger det resultatet. De uppenbarar sig genom rejäl träningsvärk i framförallt mage och lår. Målet är dock att jobba upp styrkan i sätet - så jag kör på så gott jag kan nästan varje dag. Var hos sjukgymnasten i dag igen och fick ytterligare en ny övning att lägga till de jag redan har. Fick också massage på några ömma punkter i ryggen och höften. Nödvändigt att blodcirkulationen stimuleras där för att styrketräningen och det vardagliga livet ska fungera. Tycker mig ha fått en bra start hos Simon på...

Ett par dagar har gått sedan jag sprang i mål på Helsingborgs strandpromenad i min maratonpremiär.  I filmen här ovan kan du se mig och Stefan (i vitt) springa in i mål från 4.57:30 ungefär. Min målgång är exakt 4.57:45 in i klippet. Kroppen har känts ganska bra så här efteråt. Visst är benen lite stela men jag kan gå rätt så obehindrat. Ryggen och axlar är inte värre än vanligt. Däremot har frossasymtom dykt upp nu i kväll - och det känns som något influensaliknande i kroppen. Har varit ganska seg i dag... Ett par Alvedon och sömn ska nog få mig på banan igen. I dag har jag träffat en sjukgymnast på 30k  här i Skövde. Han heter Simon och han ska försöka hjälpa mig att få ordning på mina smärtor i ländryggen och skuldror och axlar. Dels genom behandling (massage) och dels genom anpassade styrkeövningar som jag kan jobba med. Fick med mig tre stycken olika övningar i dag - vilka jag ska göra varje dag tills nästa gång vi ses. Då ska jag få fler övningar. Min tanke är...

Man blir lite smått bortskämd av att vara ledig sju dagar i sträck samtidigt som det bjuds på högsommarväder. Semesterfeeling är ordet för de här dagarna som gett så mycket sol och värme, lata dagar och härliga upplevelser. Började dagen med en stadig frukost som vanligt (havregrynsgröt, två ägg, två mackor, juice och ett stort glas vatten). Sen tog jag med mig Selma (hunden) ut på en lång förmiddagspromenad. Vi gick upp på berget via Billingstorpsvägen, Slalomvägen och Alphyddevägen. Det lutar kraftigt uppåt det mesta den vägen, men vi tryckte på bra i promenadsteget. Det tog inte så många minuter att ta sig upp dit. När vi väl var där fick Selma sin belöning med ett dopp i Hållsdammen. När det är så här varmt är det viktigt att man ser till att få i sig vätska - helst vatten - med jämna mellanrum under dagen. Jag är dålig på det men nu ska jag försöka få ordning på det. Ska alltid ta ett glas vatten vid varje måltid under dagen. Tror att det blir en bra grundregel. ...

Nädå, men en riktig vilodag har det blivit. En kort tur vid Silverfallen utanför Lerdala bara. En å en halv kilometer. Det strömmar fint där nu å vattnet e alldeles klar-grönt. Första biten från Karlsfors gård va riktigt lerig å geggig. Men efter 150 meter blev det bättre. Äldste grabben å Selma va med. Hon verkar inte ha nån respekt för stup numera. Går gärna nära kanten å tittar (å husse får hjärtat i halsgropen). För övrigt så tar jag hand om mitt knä. Använder mig av styrke- å stretchövningar som jag fick från Karnells sjukgymnastik förra gången jag hade problem. Fantastiskt bra övningar för min del. Känner i stort sett inget av nån smärta idag. :) Han e bra - Gösta Karnell! Nu väntar en tur till med Selma innan jag ska ta promenad till jobbet, å gå ytterligare några km där. Kommer nog upp i en mil i dag med... Update: 12,5 km slutade denna dagen på. Inspirerad av Frykenmo, gick jag upp för Strupen på tid (fast han sprang ju x3). Från förbudsskylten till toppen. Höll ett jämt g...