Ofrivillig viloperiod

Det här var inget roligt... Förkylningseländet har slagit klorna i mig och just nu känner jag mig både ömklig och utslagen. Så klart! Jag är ju man. Vi är ju sådana när vi blir förkylda - i alla fall om man ska tro på myterna och vill frossa i fördomar.

Ni som är män vet vad det innebär att drabbas av en "mancold". Symtomen är tydliga (lätt hosta, snuva, en antydan till huvudvärk och en nätt och jämt uppskattbar febertemperatur) och vi blir fruktansvärt dåliga. Jag är inget undantag. Jag lider lika mycket som alla andra män som drabbas av denna hemska sjukdom, och det finns faktiskt vetenskap som visar varför män ofta reagerar mer på förkylning än vad kvinnor gör (läs om detta här). :D ;)

Nä, nu till lite allvar... Träningen har jag inte ställt in bara för att jag är sjuk. Behövs inte för träning är absolut inget alternativ för tillfället. När man knappt orkar ta sig upp ur sängen/soffan är det långt ifrån aktuellt. Känns så himla tråkigt men vad gör man? Bara att acceptera och finna sig i verkligheten. Fast kroppen behöver ju perioder av lite längre träningsvila emellanåt och nu är ju ett ypperligt tillfälle för detta. Ett tillfälle att det lugnt i teve-soffan, äta och dricka lite gott och kanske minnas tillbaka på några trevliga träningspass och bra lopp. Längtan efter att få sticka ut å köra ett långt löppass är väldig, väldig stark. Men först behöver jag bli det också. Stark alltså...

Blir lite piggare av att tänka tillbaka på lopp jag gjort - som Wings For Life World Run i Kalmar t ex...