Kan vi starta om 2020?
Tjenare på er igen!
Den här gången blev det en riktigt lång frånvaro från mitt bloggande här. Det har varit en del att stå i - bland annat så såldes min mors hus, mitt föräldrahem där jag växte upp, nu i början av mars. Känns bra men samtidigt lite tungt. Jag hoppas och tror att ungdomarna som köpte huset kommer göra det fint igen, å fylla det med liv och glädje. Framför mig ligger nu arbetet med att ta hand om allt som finns där inne. Sen får det bli deras i sommar. Aja, mycket kvar att göra, fast det blir nog bra det här.
Allergitider står för dörren och jag börjar redan känna av pollen från hassel. Kroppen reagerar negativt och orkeslösheten slår som de flesta år till ordentligt. Medicinerar mig dock så gott det går. Har beställt recept på fler mediciner men det kommer ta några dagar innan det är klart. Man har verkligen fullt upp inom vården dessa dagar. Coronaviruset (COVID-19) har nära nog slagit ut hela samhället, ja till och med hela världsekonomin är i allvarlig gungning. Viruset är mer allvarligt eftersom vi inte har något immunförsvar mot det. Spridningen går fort! Speciellt allvarligt är det för de människor som ligger i riskgruppen (äldre, de med underliggande sjukdomar etc). Många är oroliga, andra tycks ta det med ro. Fast man vågar knappt "pollen-nysa" bland folk i rädsla över att bli utpekad som en "corona-smittspridare"...
Alla de åtgärder myndigheterna vill att vi ska ta oss för, är just för att skydda människor som tillhör riskgrupperna. De flesta av oss andra kommer troligtvis bli sjuka, men förmodligen inte mycket värre än en vanlig influensa. Kanske ännu lindrigare. Säkrast dock att följa myndigheternas rekommendationer! Det som skrämmer mig mest är folks beteende. Man "går banans" och hamstar så in i den milda nord, så man tror knappt sina ögon. Om alla istället hade handlat som vanligt hade hyllorna i livsmedelsbutikerna inte behövt gapa tomma. Toapapper, gröt, pasta och mjöl går åt. Och tvål! Det är tomt i många hyllor i "min butik" här hemma. Det skapar en stress i sig. Sansa er lite, folk!
Det har som sagt varit en ganska tung period nu. Försäljningen av huset, allt negativt med corona som har påverkat mig, och så min allergi som rent fysiskt tagit ner orken. Jag har haft en vecka då jag knappt orkat ta mig upp ur sängen. Räddningen har varit jobbet, promenader med Selma och träning. Det sistnämnda har gått på sparlåga, och sedan den 9 mars har det bara blivit fem träningspass. Tänkte ju mig öka den totala löpdistansen till 120 km den här månaden - men är bara uppe i 50 km fram tills nu. Okej, en missberäkning pga en kropp som inte riktigt velat vara med - för även om jag planerar att springa en tur i dag, så kommer jag inte att nå mitt mål den här månaden. Mycket annat vänta, så det hinns inte med helt enkelt. Fast vad gör det om 100 år? Ingenting!
Styrketräningen rullar på i alla fall. Ibland bara med några få övningar hemma, några minuter som jag inte brukar redovisa - och ibland med lite längre pass. Just de "långa" passen (typ 20 minuter eller mer) har jag koll på. I mars har det hittills blivit fyra stycken som sammanlagt tagit 2,5 timmar.
Nu kämpar vi på och ser framåt! Hjälper varandra genom detta som händer i vår värld. Ta det lugnt, för det kommer bli bra igen. Vi behöver bara lite tid för att förhålla oss till alla förändringar, sen kommer våra liv anpassa sig till det som väntar. Vi kommer gå ut och äta igen. Träffas och ha det bra ihop. En del kommer ta längre tid - men inom några månder tror jag att vi är tillbaka på banan igen! Världsekonomin kommer nog behöva längre tid, men tappa inte hoppet. Det här året började ju sådär... Kan man kanske starta om 2020, installera ett antivirus-program, och köra igen???
Den här gången blev det en riktigt lång frånvaro från mitt bloggande här. Det har varit en del att stå i - bland annat så såldes min mors hus, mitt föräldrahem där jag växte upp, nu i början av mars. Känns bra men samtidigt lite tungt. Jag hoppas och tror att ungdomarna som köpte huset kommer göra det fint igen, å fylla det med liv och glädje. Framför mig ligger nu arbetet med att ta hand om allt som finns där inne. Sen får det bli deras i sommar. Aja, mycket kvar att göra, fast det blir nog bra det här.
Allergitider står för dörren och jag börjar redan känna av pollen från hassel. Kroppen reagerar negativt och orkeslösheten slår som de flesta år till ordentligt. Medicinerar mig dock så gott det går. Har beställt recept på fler mediciner men det kommer ta några dagar innan det är klart. Man har verkligen fullt upp inom vården dessa dagar. Coronaviruset (COVID-19) har nära nog slagit ut hela samhället, ja till och med hela världsekonomin är i allvarlig gungning. Viruset är mer allvarligt eftersom vi inte har något immunförsvar mot det. Spridningen går fort! Speciellt allvarligt är det för de människor som ligger i riskgruppen (äldre, de med underliggande sjukdomar etc). Många är oroliga, andra tycks ta det med ro. Fast man vågar knappt "pollen-nysa" bland folk i rädsla över att bli utpekad som en "corona-smittspridare"...
Alla de åtgärder myndigheterna vill att vi ska ta oss för, är just för att skydda människor som tillhör riskgrupperna. De flesta av oss andra kommer troligtvis bli sjuka, men förmodligen inte mycket värre än en vanlig influensa. Kanske ännu lindrigare. Säkrast dock att följa myndigheternas rekommendationer! Det som skrämmer mig mest är folks beteende. Man "går banans" och hamstar så in i den milda nord, så man tror knappt sina ögon. Om alla istället hade handlat som vanligt hade hyllorna i livsmedelsbutikerna inte behövt gapa tomma. Toapapper, gröt, pasta och mjöl går åt. Och tvål! Det är tomt i många hyllor i "min butik" här hemma. Det skapar en stress i sig. Sansa er lite, folk!
Det har som sagt varit en ganska tung period nu. Försäljningen av huset, allt negativt med corona som har påverkat mig, och så min allergi som rent fysiskt tagit ner orken. Jag har haft en vecka då jag knappt orkat ta mig upp ur sängen. Räddningen har varit jobbet, promenader med Selma och träning. Det sistnämnda har gått på sparlåga, och sedan den 9 mars har det bara blivit fem träningspass. Tänkte ju mig öka den totala löpdistansen till 120 km den här månaden - men är bara uppe i 50 km fram tills nu. Okej, en missberäkning pga en kropp som inte riktigt velat vara med - för även om jag planerar att springa en tur i dag, så kommer jag inte att nå mitt mål den här månaden. Mycket annat vänta, så det hinns inte med helt enkelt. Fast vad gör det om 100 år? Ingenting!
Styrketräningen rullar på i alla fall. Ibland bara med några få övningar hemma, några minuter som jag inte brukar redovisa - och ibland med lite längre pass. Just de "långa" passen (typ 20 minuter eller mer) har jag koll på. I mars har det hittills blivit fyra stycken som sammanlagt tagit 2,5 timmar.
Jag vill verkligen rekommendera er alla att röra på er och träna på som vanligt, även om det är lite svåra tider nu. Man mår bra av det och kroppen blir nog mer motståndskraftig mot all slags sjukdom.
Nu kämpar vi på och ser framåt! Hjälper varandra genom detta som händer i vår värld. Ta det lugnt, för det kommer bli bra igen. Vi behöver bara lite tid för att förhålla oss till alla förändringar, sen kommer våra liv anpassa sig till det som väntar. Vi kommer gå ut och äta igen. Träffas och ha det bra ihop. En del kommer ta längre tid - men inom några månder tror jag att vi är tillbaka på banan igen! Världsekonomin kommer nog behöva längre tid, men tappa inte hoppet. Det här året började ju sådär... Kan man kanske starta om 2020, installera ett antivirus-program, och köra igen???
 |
| Längesedan jag fick hälsa på mor nu. Så är det för många av oss. Vi ska inte träffa de äldre nu. Risken för att de ska smittas är alldeles för stor. Men telefonsamtal går bra. Och häromdagen var jag förbi och mötte upp en ur personalen på ädreboendet, som fick ge mor en bukett tulpaner som jag hade köpt till henne. Det behövs inte så mycket för att göra någon glad. :) |
Kommentarer
Skicka en kommentar