Nytt tröskelfokus

Älskar att sitta inne i mörkret vid mitt köksbord och blicka ut över stan. Kvällen till ära bjuds det även på en fullmåne, tillika supermåne - och när klockan slår 22:58 infaller vårdagjämningen, om ganska precis en timma alltså. Nu blir dagarna längre än nätterna. Jippiiieee!

Stadens tusentals lampor glimmar. Billjusen rör sig långsamt fram på gatorna, och på den svarta himlen syns de svagt lysande stjärnorna i måndisets sken. Flygplanens blinkande lampor för sig snabbt från väster till öster och tvärtom. Det här skådespelet kan jag sitta och följa hur länge som helst.

Nä, nu börjar jag flumma iväg, va? Är ni intresserade av att höra hur träningen går? Jodå, inga skador och inga tendenser till överansträngning. Inte än i alla fall. Tar det rätt lugnt. I går med sex kilometer löpträning i Tibro och i dag med träningsvila (bara några långa och halvlånga promenader med Selma).

Eftersom jag har en jobbfri vecka ska jag hälsa på min dotter i Trollhättan i morgon. Hon har en del att stå i inför en uppgift som ska lämnas in till högskolan, så jag tänkte ge henne en stunds lugn och ro. Själv ska jag absolut inte få det lugnt! Ska genomlida ett tröskelpass. Lugna träningspass ska vara lugna - hårda ska vara hårda!!! Har tyckt att tröskelträningen varit riktigt jobbig det senaste - men då har också pulsen legat ordentligt högt, en bit över mjölksyratröskeln, vilket egentligen inte är syftet. Ska försöka fokusera på (och nöja mig med) mitt nuvarande egentliga tröskeltempo per kilometer (runt 4:45 / 4:55). Tror att det blir mer rätt, och jag lär nog ligga på en pulsnivå strax under tröskel ändå. Precis där man ska vara med andra ord. Med detta i fokus blir nog tröskelträningen det jag behöver för att utvecklas och kunna springa snabbare. Åtminstone på lite kortare distanser, 3-5 kilometer.

Nä, nu ser jag en stjärna som glimmar lite extra. Ska ta och kolla in den... ;) Hopp och hej!

Gubben (jag alltså) var lite småseg efter tisdagens lugna löpträning