Struntade i TV-soffan...




God afton folks! TV-soffan lockade efter mitt långa arbetspass men jag vände den ryggen och gav mig ut på en nästan 8 kilometer lång löptur istället. Pulsen var min ledstjärna och den hölls låg. Inte extremt låg som på de senaste passen utan mer så där behagligt låg som jag brukade ha när jag tränade förr. Så där så man kunde jogga mest hela tiden. Det har ju varit en aning trögt för mig tidigare men det här blev ett riktigt skönt pass - och nu efteråt känner jag bara ren glädje över min (egentligen ganska blygsamma) prestation.

Det får mig övertygad om att lågpulslöpning är den rätta vägen tillbaka för mig. I dag ville jag ligga runt 73 procent av min maxpuls. När pulsen gick över det lugnade jag mig något, och när det gick upp till 76 procent bromsade jag ned tempot till gång. Då lät jag pulsen gå ner till under 73 procent innan jag sprang igen. Det var egentligen bara på den första kilometern som pulsen for iväg lite högre några gånger. Distansen var lagom också. Kroppens leder och muskler har inte anpassat sig för några längre löpningar än. Men det kommer! Vad var det jag sa i ett tidigare inlägg? "Stora mål kräver små steg", eller nått sånt... Snart är man uppe i två, tre mil igen.

Men nu måste jag lägga mig! Färdigbloggat för i kväll. Plikten väntar med start klockan 06:00 i morgon bitti. God natt på er!

Kommentarer

Populära inlägg

Under 50 minuter på milen!

Speciell solståndslöpning i Dalarna

Lila milen - hatad och älskad