Massa backsnack!
I detta blogginlägg, nummer 500, blir det massor av snack om backträning, lopp och olika lutningar i backar häromkring och längre bort. Är ju inne i tanken att träna en del i backar nu - och det har jag också gjort i mina senaste pass. I går blev det till och med ett kombinerat backpass med distans- och tröskellöpning.
I fredags berättade jag om motbacke-loppet "Oslos bratteste". Löpning uppför har lockat mig länge samtidigt som jag får världens ångest inför tanken att springa långt i ett brant motlut. Benen och flåset tar slut på nolltid och upplevelsen blir fruktansvärd. Jag är nog inte skapt för dylika utmaningar för hjärnan skriker "sluuuta" redan innan start, men av någon konstig anledning lockar det mig. I Oslo-loppet springer man upp i en backe som till en början har 22 procents snittlutning. Det är lika brant som i Strupen här i Skövde - i alla fall i den delen som går från stigen mot Rhododendron-dalen och sedan 100 meter upp till den kommande högerkurvan. Just där la jag in fem stycken jobbiga intervaller i lördags. Bra styrketräning för benen om inte annat - men tanken om att fortsätta längre än 100 meter i den lutningen känns bara skrämmande i dag.
Oslos bratteste mäter totalt 2.700 meter och bjuder på 407 höjdmeter. Det blir ett snitt på 15 procents lutning. Det är till och med lite mer än det grymma Äspöloppet i Oskarshamn (14 procent) och bra mycket mer än Strupen upp här hemma (10 procent). Men inte lika mycket som Stoltzekleiven opp i Bergen. Det loppet bjuder löparen på 20-40 procents motlut (snitt 35,8) och är ca 900 meter långt. I Oslo sprang bästa löpare loppet på 14:30 (5:22-tempo) i lördags. Jämför det med mina 13:50 (5:07-tempo) på samma sträcka uppför i går. Fast då var snittlutningen 13 procent mindre förstås... Ja, jädrar i min låda vad starka en del är i backar. Men jag är fast beslutsam att fortsätta med min backträning och bli lite starkare jag med. Gårdagens pass gick från Varnhem till Skövde och de första 7,5 kilometerna bjöd på stadigt uppförs-lut (ca 2 procent i snitt) vilket kändes en del i benen det med. Det blev bra backträning som komplement till de korta intervallerna jag körde i lördags. Gillar att mala på långsamt uppför, höjdmeter för höjdmeter, speciellt om det inte är alltför brant (2-5 procent är lagom för 5-8k uppförsbacke).
Förutom att det här passet bjöd på backträning så var det också ett distans- och tröskelpass. I den tionde, elfte och trettonde kilometern höjde jag tempot till tröskelnivå. Jobbigt men skönt att öka tempot då det på just det här partiet gick nedför. Totalt sett blev det ett perfekt distanspass på 14 kilometer i hyfsat jämt tempo (förutom tröskelpartierna då). Ett av mina bättre träningspass i år.
Mer backträning väntar då jag tänkt vara med i Mössebergslunken på lördag. Tror att det är en småkuperad bana som väntar i skogarna på Mösseberg. Ska bli kul! Är inte alls på "tävlingshumör" så jag ska bara ta det som vilket träningspass som helst. Kanske i prat-tempo till och med. Förutom i backarna då.
Fler lopp är på gång förresten. Har anmält mig till Österlenmaran (halvmara för mig) som startar på kvällen i Simrishamn och går genom flera olika byar i novembermörkret. Det är tur att jag sett Österlen förr, för man lär ju inte se så värst mycket i pannlampans sken under loppet. Kollade in kartan för loppet och det ser ut som halvmaran blir närmare 22 kilometer lång. Arrangören beskriver det som ett "fun run" och det passar mig perfekt just nu. Det här loppet blir för upplevelsen och det höga nöjet att få springa i min mors barndomstrakter. Får ta å öva mörkerlöpning med pannlampan innan bara. Var ett tag sedan. Och förresten, om vädret är okej springer jag för Världens barn i Radio Skaraborgs Nattloppet i Lidköping på torsdag. Utan pannlampa men i mörker i alla fall. Det är mycket nu...
MIN TRÄNING: Som jag berättat tidigare satsar jag främst på långlöpning. Träningen består av långa pass som ska bli längre (om kroppen svarar bra), backträning, tröskelpass, intervaller, trail och distanspass. Jag blandar lite tuffare pass med återhämtningspass/lågpulspass. Kör löpning varannan dag med vissa undantag (när det är lopp och då kroppen behöver extra vila). Om allt går som jag hoppas anmäler jag mig till Stockholm Marathon 2018 (om det finns platser kvar).
I fredags berättade jag om motbacke-loppet "Oslos bratteste". Löpning uppför har lockat mig länge samtidigt som jag får världens ångest inför tanken att springa långt i ett brant motlut. Benen och flåset tar slut på nolltid och upplevelsen blir fruktansvärd. Jag är nog inte skapt för dylika utmaningar för hjärnan skriker "sluuuta" redan innan start, men av någon konstig anledning lockar det mig. I Oslo-loppet springer man upp i en backe som till en början har 22 procents snittlutning. Det är lika brant som i Strupen här i Skövde - i alla fall i den delen som går från stigen mot Rhododendron-dalen och sedan 100 meter upp till den kommande högerkurvan. Just där la jag in fem stycken jobbiga intervaller i lördags. Bra styrketräning för benen om inte annat - men tanken om att fortsätta längre än 100 meter i den lutningen känns bara skrämmande i dag.
Oslos bratteste mäter totalt 2.700 meter och bjuder på 407 höjdmeter. Det blir ett snitt på 15 procents lutning. Det är till och med lite mer än det grymma Äspöloppet i Oskarshamn (14 procent) och bra mycket mer än Strupen upp här hemma (10 procent). Men inte lika mycket som Stoltzekleiven opp i Bergen. Det loppet bjuder löparen på 20-40 procents motlut (snitt 35,8) och är ca 900 meter långt. I Oslo sprang bästa löpare loppet på 14:30 (5:22-tempo) i lördags. Jämför det med mina 13:50 (5:07-tempo) på samma sträcka uppför i går. Fast då var snittlutningen 13 procent mindre förstås... Ja, jädrar i min låda vad starka en del är i backar. Men jag är fast beslutsam att fortsätta med min backträning och bli lite starkare jag med. Gårdagens pass gick från Varnhem till Skövde och de första 7,5 kilometerna bjöd på stadigt uppförs-lut (ca 2 procent i snitt) vilket kändes en del i benen det med. Det blev bra backträning som komplement till de korta intervallerna jag körde i lördags. Gillar att mala på långsamt uppför, höjdmeter för höjdmeter, speciellt om det inte är alltför brant (2-5 procent är lagom för 5-8k uppförsbacke).
Förutom att det här passet bjöd på backträning så var det också ett distans- och tröskelpass. I den tionde, elfte och trettonde kilometern höjde jag tempot till tröskelnivå. Jobbigt men skönt att öka tempot då det på just det här partiet gick nedför. Totalt sett blev det ett perfekt distanspass på 14 kilometer i hyfsat jämt tempo (förutom tröskelpartierna då). Ett av mina bättre träningspass i år.
Mer backträning väntar då jag tänkt vara med i Mössebergslunken på lördag. Tror att det är en småkuperad bana som väntar i skogarna på Mösseberg. Ska bli kul! Är inte alls på "tävlingshumör" så jag ska bara ta det som vilket träningspass som helst. Kanske i prat-tempo till och med. Förutom i backarna då.
Fler lopp är på gång förresten. Har anmält mig till Österlenmaran (halvmara för mig) som startar på kvällen i Simrishamn och går genom flera olika byar i novembermörkret. Det är tur att jag sett Österlen förr, för man lär ju inte se så värst mycket i pannlampans sken under loppet. Kollade in kartan för loppet och det ser ut som halvmaran blir närmare 22 kilometer lång. Arrangören beskriver det som ett "fun run" och det passar mig perfekt just nu. Det här loppet blir för upplevelsen och det höga nöjet att få springa i min mors barndomstrakter. Får ta å öva mörkerlöpning med pannlampan innan bara. Var ett tag sedan. Och förresten, om vädret är okej springer jag för Världens barn i Radio Skaraborgs Nattloppet i Lidköping på torsdag. Utan pannlampa men i mörker i alla fall. Det är mycket nu...
MIN TRÄNING: Som jag berättat tidigare satsar jag främst på långlöpning. Träningen består av långa pass som ska bli längre (om kroppen svarar bra), backträning, tröskelpass, intervaller, trail och distanspass. Jag blandar lite tuffare pass med återhämtningspass/lågpulspass. Kör löpning varannan dag med vissa undantag (när det är lopp och då kroppen behöver extra vila). Om allt går som jag hoppas anmäler jag mig till Stockholm Marathon 2018 (om det finns platser kvar).
Kommentarer
Skicka en kommentar