En Mil om Dagen

Det finns en brant gångväg uppför Billingen i Skövde, som i folkmun kallas för Strupen. Här ordnar IFK Skövde en tävling varje år - "Strupen upp" - som är ett "icke sanktionerat lopp" vars distans är 1.320 meter och innehåller hela 132 höjdmeter. Det är en rejäl utmaning och banrekordet är 5:19 (4:02-tempo), vilket är helt sanslöst snabbt i denna tunga backe. Själv har jag aldrig sprungit loppet men i går kväll skulle jag anta min alldeles egna utmaning i Strupen. Följ med nu på en häpnadsväckande lång berättelse om en dryg kilometers löpning... Loppet "Strupen upp" börjar en bit före backen och avslutas med löpning en bit efter den mesta lutningen är över. Snittlutningen är 10 procent. Från det att själva backen börjar till dess man uppfattar att den slutar uppe på berget är det ca 1.200 meter. Det ger en medellutning på 12.7 procent. Ju längre upp man kommer desto tröttare blir man (av naturliga skäl). Samtidigt som m...

På kvällens meny fanns gym, långlöpning eller vila. Gym var mest angeläget. Långlöpning skulle vara en bra start på min träning inför målet att klara 35k i år. Vila var väl i princip helt uteslutet... Valet föll på långlöpning. Micke frågade redan i går om jag ville hänga med honom och Jörgen på en eventuell långrunda, och så fick det bli. Vi träffades strax efter fem å drog iväg nedför Billingen, mot sjukhuset och sen genom Södra Ryd och mot Trädgårdsstaden. Micke och Jörgen pratade en hel del skidåkning och vallning. Begriper mig inte på det där så värst mycket, så jag höll tyst och tänkte på löpningen istället. Hade jag rätt kadens? Vad låg pulsen på? Jag tyckte det gick bra. Stegfrekvensen låg runt 165 spm för det mesta. Kortade stegen när jag kunde, och för den nördige (som jag) kan berättas att snittet blev 166 spm, pulsen på 134 bpm och tempot per kilometer 6:13. När man är ute och springer länge och lugnt kan man avhandla många saker. Allt från träningsupplägg till minnen...

Efter cirka 80 mil vid ratten den här helgen så är jag åter i hemmets lugna vrå. Pustar ut efter en bra helg i Gävle, med Kents konsert i avskedsturnén som själva höjdpunkten. En helt fantastisk konsert - men inget avsked av Kent än för min del. Jag ska se en konsert till innan det blir dags att uppleva den allra sista Kent-spelningen på plats i Stockholm den 17 december. Men eftersom det här först och främst är en blogg om träning så ska jag givetvis berätta lite om vad jag gjorde mer i Gävle. Hade packat med mig kläder och skor för löpning, bara för att vara förberedd om lusten för träning infann sig. Men först var det dags att checka in på hotellet, vila lite och sen ge sig ut å titta på stan. Jag har varit i Gävle ett par, tre gånger tidigare - men bara som hastigast. Nu fick jag chansen att se lite mer. Konserten med Kent skulle vara i Gavlerinken arena, så efter "stadsvandringen" bytte jag om till löparkläder (vita kepsen bakåtvänd såklart) för att ge mig ut på en r...

Tänk att man fortfarande kan hitta nya fina stigar och vackra platser alldeles i närheten av där man bor. Jag har alltid gillat att vara ute och röra på mig i skog och mark och här hemma är Billingen är en favoritplats för både löpning och vandring. Det var inte så längesedan jag fann en riktigt fin stig på bergssluttningen och i dag var det dags att finna en höjdare till. Eftersom jag ska jobba i kväll så bestämde jag mig för att slå ihop promenaden med hunden med ett träningspass. Det blev en "promenadjogg" upp på berget och sen söderut, en runda på 7 kilometer. Vi lunkade sakta fram på Billingeleden via Våmbs ängar i riktning mot Simsjön - och där fick jag för mig att följa det sidospår som viker av västerut från leden och rakt upp mot branterna (blå/orange skyltning). Efter bara några meter blev det riktigt brant - men belöningen skulle snart komma... En spännande väg uppför med trappa, räcken och allt När vi kom upp såg jag att stigen fortsatte söderut igen, al...

Hur går det för er med träningen? Tar det emot nu när det blev vinterlikt eller sporras du av det? Skidåkning på både längden och utför brukar ju vara helt underbar - men knappt hann entusiasterna glädjas förrän snön började smälta bort. Lite synd... För egen del har det bara blivit löpning och styrka. I går sprang jag fem kilometer med störst fokus på stegkadens. Ville hamna på 170-180 spm för att se hur det kändes. Det funkade bra och kändes helt naturligt - även om man fick tänka på det en del. Å rundan snittades i 4:40-tempo, vilket ju är helt okej för en gammal gubbe som är lite ur form. Får hoppas på att det är bättre framåt årsskiftet. Nu är det nämligen klart att jag ska springa Sylvesterloppet i Göteborg på nyårsafton. För er som väntar på min "race report" från Kullamannen Dödens zon får ge er till tåls ett tag till. Inlägget är i stort sett klart, det är bara texten som ska slipas och några bilder som ska läggas till. Sen blir det en lååång rapport - med "...

Alla helgons dag är en dag för att hedra och minnas våra nära och kära som inte längre finns med oss. Men för nära 1.700 löpare var det också en dag med en tuff utmaning på Kullaberg. Jag var en av dem - och även om mitt mål enbart var att överleva "Dödens zon" och klara hela banan på mindre än maxtiden fyra timmar, så blev det en sekundjakt på slutet... På vägen till Skåne i fredags stannande jag till vid fars grav och la dit en krans och tände ett ljus. Alla helgons dag är en fin högtid där ljusen på våra begravningsplatser brukar lysa i tusental. Jag tycker det är oerhört vackert och även om jag tänker på min far i stort sett varje dag så blir ändå den här dagen något speciellt. Jag har absolut inget emot Halloween. Vill man "spöka" på ett snällt sätt, festa och ha lite trevligt så är det helt okej, tycker jag. Men Halloween ska absolut inte förknippas med Alla helgons dag och inte heller firas då. Alla helgons dag är verkligen till för att minnas och hedra de ...